Long journey into fråga om buffert

Hej!

Ny på forumet men trogen lyssnare. Jag skriver en enkel presentation, för att sedan kommer till någon form av frågeställning. Presentationen är mer för min egen skull att samla ihop röriga tankar än för dig som läser, även om den ger lite kontext. Hoppa med fördel över till min frågeställning längre ner.

Jag är 37 år gammal och har spenderat ca 10 år i underhållningsbranschen (som tekniker/riggare). Detta har tjänat mig hyfsat väl, då det är någonting jag bara snubblade över efter en Statsvetenskapsexamen. Under denna tid har jag gift mig och skaffat tre barn, samt ett mindre hus i Sthlm. Vidare har vi även efter bästa förmåga försökt ackumulera så mycket spar- och investeringskapital som möjligt, efter för oss sunda principer. 2021 och åren dessförinnan tog jag ut lön på brytpunkten, samt utdelning från eget AB på ca 200.000 kr. Inga fantasisummor men för mig mycket bra. Min fru ligger på ca 35k i månaden, fast anställd.

Nästa vecka börjar jag studera till Sjuksköterska på heltid. Efter något år av en känsla av att vilja göra något meningsfullt har jag värkt fram att mitt liv inte kan levas utan att pröva ambulansen. Det är lång väg dit med 4 års studier och en del erfarenhet som krav. Jag skriver “pröva ambulansen” som att jag vill ägna 4-5 år till att bara testa några veckor, men jag har en övertygelse om vad jag själv tycker är viktigt. I ambulansen kan jag kombinera fysiskt och mentalt tuffa arbetsuppgifter med att hjälpa människor.

Det får såklart en del konsekvenser för vår familj. Framförallt då jag inte har något CSN kvar, och vi har ca 1 år kvar av föräldraledighet med sista ungen. Min möjlighet till utdelning i bolaget gör att vi klarar oss nästan precis genom studierna! Men detta innebär att vi behöver släppa allt sparande, sånär som barnsparandet på 500 kr per barn och månad. Här drog jag gränsen för vad som är rumsrent i mitt huvud. Har vi inte råd att spara till barnen har jag inte råd att plugga. Punkt.

Frågeställning

Vi har ca 300.000 kr i investeringar. Detta ligger på ca 90% aktier och 10% guld. Vid ombalanseringen nu vid årsskiftet valde jag bort 10% räntor till förmån för en större aktiedel. Investeringarna är långsiktiga (10+ år) och de senaste fem åren har på olika sätt prövat vårt investeringspsyke. Vi har stått pall och ökar därför risken något.

Vi tillåter även detta då vi har en buffert på 200.000 kr som just nu ligger på bankkonto. Det är denna buffert som min frågeställning gäller. Syftet med den tilltagna bufferten är att familjen ska klara sig ca 6 månader utan någon inkomst alls, samt att vatten/värme-pumpen skulle gå sönder samtidigt. Alltså en katastrof. Denna buffert har vi hållit i ca ett år. Nu efter ett tufft år med Corona, som inte alls drabbade oss ekonomiskt, börjar jag känna att denna buffert är för hög, och att vi går miste om långsiktig avkastning. Vi har aldrig plockat ut från denna buffert.

Min tanke är då att återinvestera ca 75% av denna buffert, och hålla ca 30-50.000 kr på bankkonto. Jag tittar på att investera detta i en allväders-portfölj. Jag vill framgent se att denna buffert på 3-5 års sikt håller sitt värde och stiger i takt med eller strax över inflationen. Jag skulle fortfarande anse denna del vara buffert, men en buffert som antagligen inte behöver röras. Ska ju sägas att en sådan förändring möjligtvis påkallar att återställa övriga investeringar till 80 (aktier) - 10 (räntor) - 10 (guld).

Risken med att investera bufferten är ju om den behöver användas. Men jag kan tycka att den risken ibland är överdriven. Om inte hela bufferten sätts i ett förhoppningsbolag, och med en mental stopp-loss nivå borde det finnas mer att vinna än förlora på att sätta en del av sin buffert i mellanrisk-hinken.

Den avgörande frågan är ju om en investerad buffert tillåter mig att sova gott om natten, och det vet man ju inte förrän man är där.

Tack för uppmärksamheten!

Hej Christopher

För att hitta storleken på buffert i Buffert- och Mellanriskhinken har jag försökt titta på vilka olika scenarion (typ arbetslöshet, långtidssjukdom, dödsfall) som kan tänkas drabba familjen och vilken tid vi i varje scenario skulle behöva ha på oss för att ställa om ekonomin till nya förutsättningar och även i grova drag hur det skulle gå till (mindre boende på sikt osv).
Nästa steg blir sedan att räkna ut de garanterade intäkterna i respektive period, 1-3 år och 4-10 år, som varje scenario väntas pågå. Genom att ta den sammanlagda genomsnittliga månadskostnaden och sedan dra av de garanterade intäkterna så hittade jag storleken på buffert jag behöver i Bufferthinken (1-3 år) och i Mellanriskhinken (4-10 år). I Bufferthinken har jag valt att köra bankkonto med insättningsgaranti men med lite högre ränta för större delen av pengarna (tar 30 dagar att få loss) och i Mellanriskhinken kör jag, som du är inne på, en RikaTillsammans-portfölj för att åtminstone inflationssäkra och få lite ytterligare avkastning. Jag kan då räkna med att ha upp till 3 år på mig att hitta en lämplig tidpunkt att hämta hem de pengarna om det värsta skulle hända.

Utifrån min erfarenhet blir man inte helt utan inkomster i 6 månader med de trygghetssystem och avtal som fins i Sverige. Jag skulle inte bli förvånad om du när du räknar på de olika scenariona ser att en del av de pengar du nu har på bankkonto kan flytta över till Mellanriskhinken. Men att avgöra hur mycket, för det krävs det att du gör räkneövningarna. I denna tråd har jag skrivit ytterligare lite om hur jag tänkt kring detta.

Hoppas dessa tankar kan vara till nytta för dig och familjen.
Lycka till!

1 gillning

Med risk att jag missar lite poängen så är min upplevelse att ibland gör folk bufferten och sparandet till något heligt som inte får röras. Jag tänker snarare tvärtom. Bufferten ÄR till för situationer som den som du beskriver.

Om inte ovan är en anledning att använda buffert, så säg. På samma sätt som du skriver:

Det är ju ingen naturlag att man ska spara till sina barn. De flesta sparar ju inte ens till sig själva. Nu är det ju inte ens frågan i det här fallet eftersom ni kommer klara er i alla fall.

Jag skulle säga kör på och låt bufferten vara tillräckligt stor så att du kan sova gott om natten. Var inte rädd för att använda pengarna för om jag skulle slå ett vad så kommer det gå bra ekonomiskt för er oavsett. Det märks ju sparandet hittills och att du varit ansvarig i företaget och din ekonomi. Bara ditt resonemang med barnen visar ju hur viktigt sparandet är.

Därför lutar jag åt andra sidan, njut av pluggandet, använd pengarna så att ni har det bra efter omständigheterna även under studietiden och det gör inget att under en period i livet gå back eller nalla på besparingar. Vad är poängen med besparingarna om de ändå inte ska användas? Och att utbilda sig på det sättet är ju aldrig fel.:slight_smile:

Mycket tacksam för båda era svar! Jag fortsätter breda ut mig lite, men lägger en rubrik i slutet med vidare frågeställning, om man vill hoppa till den. :slight_smile:

@janbolmeson , ditt svar nuddar vid tankarna som alltid passerar när man/jag tänker buffert. Det blir nästan en paradox. Buffert måste man ha och ska således inte röras förutom vid kris. När denna kris uppstår löser man det ofta på annat sätt än att passivt sitta och spendera kontanter på ett konto. När den här bufferten bara ligger där blir den ett hett villebråd för avkastnings- och investeringstarmen som vill sätta det i arbete.

Om jag söker djupare i mig inser jag också att min fråga kommer av en viss rastlöshet kopplat till mitt stora intresse för privatekonomi. Inga pengar kommer in, eller snarare, inget överskott att investera kommer in. Då jag är nöjd med övriga sparandet söker jag efter slantar att jonglera runt och konsumera investeringar. Här ligger 200k på ett bankkonto hos Avanza, som ligger och väntar på en kris som man alltid gör allt för att avstyra, samt även drar ner avkastningen på totala Avanza-innehaven.

Jag kommer att slåss med allt jag har för att inte behöva använda vår buffert, men kommer återkomma hit och stilla mitt sinne om det blir sista utvägen för privatekonomin. Att börjar studera igen vid 37 års ålder är lustfyllt, men det är också förenat med en hel del dåligt samvete och kval gentemot barnen och min fru (som stöttar till 100%). Alla för göra uppoffringar i vad som är möjligt i fråga om semester, aktiviteter etc.

@jorander, jag försöker göra en liknande kalkyl som du föreslår. Det är alltid lite klurigt tycker jag. Min fru har t ex A-kassa, men jag kan inte komma ifrån att utesluta den då “man inte vet” när utbetalningarna kommer (eller OM, som jag gärna tänker i mina mörka stunder). Preppern i mig säger att en buffert inte ska förlita sig på någon annan. Jag landar i att ca 100k ger oss möjlighet att leva off the grid i 4-5 månader samtidigt som vi reparerar värmepumpen eller någon oupptäckt stor skada på huset. Jag vet att detta egentligen är en skakig grund att basera sin ekonomi på, men har svårt att komma ifrån det.

Fråga

Vad jag då tänker är att behålla ca 50k i kontanter, och investera 150k i RikaTillsammans-portföljen. Du skriver att du ger dig 3 år att hämta hem dom pengarna vid ett stort fall på börsen. Men min fråga är, om en kris uppstår kan man ju bara ta ut pengarna ändå. Om det dippat 10% är det inte mer än att man tar den förlusten. Med någon enkel “stopp-loss”-regel kan man ju säga att min mellan-riskhink inte får dippa mer än t ex 20%, då plockar jag ut den. Med tanke på den lägre risken som RikaTillsammans-portföljen ger gentemot en 90/10 , men ändå möjligheten till avkastning gentemot bankkonto.

För egen del har jag bestämt mig för att i dagens läge lita på att samhällets system fungerar som det är tänkt om det behövs och räknat på det. Allt annat blir som jag ser det ohållbart då 4-5 månaders omställningstid rimligen inte räcker för en verklig omställning till en ny balanserad ekonomisk nivå om familjens högsta inkomst skulle drabbas av långvarig sjukdom eller dödsfall. Tänker i termer som att barn kan behöva ha tid att växa upp och gå ur grundskolan innan det är läge att att sälja boende och hitta något billigare längre ut från stan. Därför räknar jag på i vårt fall på 4-5 års omställningstid fram till ett nytt helt hållbart ekonomiskt läge i dessa scenarion. Att då inte räkna in stöd från samhället och andra avtalade försäkringar som vi i ett sådant läge skulle ha rätt till skulle ställa helt orimliga krav på buffertstorlek.
Med det sagt, så är jag helt med på att det kan finnas en period i början innan detta stöd börjar betalas ut, men då tänker jag att det kommer retroaktivt och att den första kontanta bufferten tar hand om den utjämningen.

Ja, jag tänker likadant när det gäller RT-portföljen, men då jag är nybörjare har jag inte vågat göra någon annan bedömning av portföljen än den Jan har gjort när han placerat den i Mellanriskhinken. Därmed tänker jag att jag måste hantera år 1-3 i Bufferthinken.

Hatten av att du vågar sadla om. Allt för många människor är fastkedjade av vad de har idag och inte vad de kan få. Det blir olyckliga och bittra. Gällande din situation så tycker jag att 50K i buffert räcker. Framförallt så har du ett hus och är den inte överbelånad över nocken så finns det utrymme att ta av om pannan går sönder eller taket rasar ihop :slight_smile:

Personligen har jag sadlat om till barbell-strategin. Första prövningen var 2020. Covid-19. Innehaven hade rasat mer flera 100-tusen, men jag satt still i båten och fortsatte att köpa. Du bör ju inte röra portföljerna om du absolut inte måste. Tanken är ju att den ska få jobba ifred och först då spelar du inte på börsen utan följer den långsiktiga trenden.

@darkshippo Tack för dina kommentarer! En av mina styrkor är att jag lägger lite vikt vid traditionell karriär och fokuserar mer på att göra vad jag anser vara viktigt (och i viss mån roligt). Men detta förtar inte min drivkraft att ackumulera så mycket pengar som möjligt, ge min familj de bästa förutsättningarna att trivas och må bra. Att släppa min nuvarande “karriär” som det just nu går väldigt bra i till förmån för något nytt har aldrig varit svårt. Det svåra är att se till förlorade inkomster, förlorad sparkraft, förlorad förmåga att ge familjen så många upplevelser som möjligt.

Vi agerade också rationellt under detta och tidigare års börskaruseller. Inget fick oss ur spår, och det har vi index-investerandet, en stark förmåga att budgetera och hushålla med de pengar vi varje månad tar in och buffert att tacka.

Ja, det är detta som gör att jag vill hålla en stor kontant buffert. Blir dock störd över hur buffertens oförmåga att generera någon form av avkastning när den bara ligger där och väntar på dagen ingen vill ska komma.

Tack för bra kommentarer!