Baskerprov, snabbmarsch i beckmörka kulvertgångar djupt under huvudstaden, en ficklampa per grupp som fick skuggorna att dansa.
Lite till ingen sömn eller föda på fyra dagar.
Var orolig att jag skulle råka trampa på någon av kaninerna som skuttade runt mina fötter. Såhär i efterhand misstänker jag att där inte fanns några kaniner…
Också smått surrealistiskt när dessa 150 soldater stod och väntade i beckmörk underjord sjungandes ”inatt jag drömde”.
Den delen var inte inbillning.
Jag har ett toppenminne från 1993-94 när A3 i Kristianstad lades ner och jag fick brev hem om att jag kunde göra nå’t vettigare med de tio månaders utbildning i eldledning inom artilleriet som stod inskrivet i almanackan. 
Hahaha, var det dina gamla kläder jag slapp överta?! 
Hade egentligen inga större planer på att göra men under mönstringen väcktes nån slags tävlingsinstinkt 
Blev skytt i stridsfordon 90 på P4. Inga tillfångataganden/förhör på vår slutövning men Boden i februari bjöd på 30 minusgrader och vi körde ouppvärmda tunneltält för att inte röja oss. Att glömma kängorna utanför sovsäcken under de förutsättningarna var inte det bästa jag gjort, det tog en stund att värma upp fötterna därefter.
Föraren var även tvungen att få ett visst antal sovtimmar/dygn så själv fick jag väl ombesörja lite mer och i slutet av övningen hade jag varit vaken kanske 3 dygn i sträck. När det hela var över fick vi sova några timmar på ett enkelt liggunderlag i en gympasal. Kanske fortfarande mitt livs bästa sömn 
Det sista vi gjorde innan muck var att installera en kebab i bröd i vaktchefens ventilationssystem.
Aldrig blivid kallad till repövingar, troligen inte önskvärd i de militära…
Jag fick ett brev och blev livrädd, men det stod att jag hade blivit utskriven ur den direkta reserven. Detta var fem år efter muck.
Sitta eldvakt snacksandes på kopiösa mängder kronans leverpastej på pansarkex. Härligt också att få chansen att öva i fält när tempen var under -40. Det kom att handla mer om överlevnad än att verka med förbandet, men vi kunde fortsätta verka. Gjorde lumpen i Boden. Skulle inte vilja ha lumpen ogjord.
Jägare njuter av att sova under en gran.
Alla mina kompisar hemma vid fick göra till å med flera repövingar… Jag är inte ledsen för de, ville inte ändå göra några…
Några av höjdpunkterna tyckte jag var naturupplevelserna, framförallt natthimlen när man satt post, hade min vinterutbildning uppe i de trakterna. Tusan vad fint det var!
Lumpen va nästan ett år bortkastad av äns liv… Kunde ha jobbat å tjänat pengar istället för att springa runt i gröna kläder å göra onödiga saker…
Det var en rolig tid, själv körde och sköt jag den gamla 103C, dvs stridsvagn S. Var nog en av de sista som körde den innan Leoparden kom En härlig känsla att bränna av verkanseld spräng med kal 105cm tätt intill axeln 
Eller skjuta prick med stridsvagnspil på kilometers avstånd. Oxå en härlig känsla att kunna koka bullens varmkorv i varm vagn under bister vinterövning när skyttet sprang omkring utanför och frös. Minnen för livet.
Gjorde lumpen 83/84 och sedan två repövningar på Gotland 89 & 95. När vi skulle mucka 95 fick vi reda på att våran bataljon var nedlagd så i två veckor hade vi övat för ingenting.
Första gången vi sköt fick jag frågan om jag skjutit förut, eftersom jag träffade rätt så bra. Det hade jag inte, men följande skott missade nästan vallen 
Kommer ihåg ett lumpar minne som kompensera de andra skiten… Fick möjligheten att tillbringa 3 veckor under sommaren på flyglotta skolan i Bunge på Gotland… 10 värnpliktiga å 180 lottor…
Jag tror inte att min skvadron finns kvar:( Västra Närke skvadron.
Som gammal amfibiesoldat håller jag med om att naturupplevelserna var det bästa av allt. Tidiga morgnar och sena kvällar eller nätter i en helt stilla skärgård… eller att krypa ut ur sin snöbivack på ett kalfjäll.
Dessutom är det bisarrt coolt att kasta handgranater, skjuta ksp 58, göra våldsam landstigning med 3st 12.7mm tunga kulsprutor som spelar, leda indirekt eld från lätt attackflyg etc, etc… Till och med pacifisterna hade stora leenden efter skarpskjutningövningarna!
När vi hade vår överlevnadskurs hade vi räknat ut att det skulle vara ett fångtjänstelement på slutet så när alla samlades ihop för att ”avsluta övningen” höll vi oss i utkanten och lyckades sticka när ”den lede fi” dök upp. Ett officer fick springa efter och be oss komma tillbaka för att bli fångade, annars skulle vi inte få överlevnadsmärket. Vilken ultimat lekskola!
Allra bäst var navigationskursen där man brände en till två kubikmeter diesel per dag på att blåsa runt i skärgården i 40 knop, men man fick sova hyggligt bekvämt och mat från kockar som gått på flottans kockskola. Good times!
Med vänlig hälsning,
F
Nej den ligger vilande. Östra Nerike Skvadron finns kvar och var den jag tillhörde under 32. Underrättelsebataljonen.
Åh K3. Vi var inte jägare men hade grönbaskade befäl. Vi fick automatisk blå basker när vi skickades vidare till P4.