Jag har fobi mot sprutor som jag jobbar på att träna bort. En vacker dag ska jag bli blodgivare men jag är inte där ännu. Har börjat ta vaccin mot influensa och covid varje år och det börjar bli lättare.
Jag vet hur fint det är att donera blod och har hört om hur bra det brukar gå. Men nu är jag ute efter skräckhistorierna!
Något läskigt som hänt i eller omkring blodbussen? Något som gick snett? Något lustigt som hände på vägen dit?
Om du har en oväntat komisk historia så kanske den också passar in.
Jag var på blodbussen och fick ta provet. Fick beröm för mina bra ådror (Så knarkkarriär finns som ett alternativ xD).
Fick dock inte lämna pga att mitt immunsvar var i färd med att slåss mot pollen. Är alltid lite småsnuvig, men har tänkt att jag ska höra med dem om jag får komma in ändå.
Så vet inte än vilken blodgrupp jag har
Förresten, kan man få något annat än en mugg? Typ en andel i en indexfond eller kanske lite till välgörenhet?
Jag har gett blod för ett antal år sedan när blodbussen kom till dåvarande arbetsplats.
Hade jobbat rätt hårt under ett par dagar och valde dessutom att ge blod samma dag som jag ensam flyttstädade vår lägenhet.
Mådde riktigt jäkla pyton efteråt, yrsel, låg energi & illamående. Vi hade inga möbler kvar så jag fick lägga mig på en handduk på ett trägolv och sova en stund…
Satte mig sedan i en bil och körde 2 timmar mitt i natten, men överlevde utan problem
Men rekommenderar dig verkligen till att ge blod. Känns riktigt bra när det är gjort.
Har bara fått ge två gånger - de tycker jag ska behålla det jag har (dvs har för låga värden)
Andra gången jag lämnade så reste jag mig lite snabbt och svimmade* - slog mig inte men spräckte byxorna så jag fick låna en jacka att knyta om midjan och åka hem och byta.
*har man lågt blodtryck så vet man hur det är, inget att vara rädd för och det drabbar bara oss.
Har lämnat blod, trombocyter, granulocyter + donerat en njure (inte via ge blod ) .
Har detta till trots dåligt med skräckhistorier att bjuda på. Några droppar har spillts vid uttag av nålen nån enstaka gång. Nån gång har en sköterska haft problem att sätta nålen och fått ta hjälp av annan erfaren kollega.
Har blodtryck åt det lägre hållet så nån gång när jag lämnade på morgonen blev jag lite blek om nosen och vi fick avbryta. Detta vid trombocytgivning där jag är uppkopplad mot en ”blodcentrifug” som separerar de olika delarna i blodet och man är stilla 45 min-1h. Detta skedde mot slutet av den tiden. Fick nåt ”dopingklassat” preparat för att bättra på måendet där och då Har fortsatt lämna men undviker morgontiderna.
Om njuren som är lite off-topic: Jag var inte den första att ställa upp då jag peppar peppar varit förskonad från sjukhusmiljö. Och såklart ogärna genomgår en operation. Men en släkting som var först att ställa upp hade någon medicinsk omständighet som gjorde hen mindre lämpad visade det sig efter utredning. Så då ställde jag upp. Detta kändes läskigt. Med höggravid fru vid tillfället så var detta första gången jag tecknade en livförsäkring.
Allt gick bra med donationen och efter nyligen gjord 10-årskontroll har bägge njurar (den jag har kvar och den jag donerade) goda värden.
Lycka till med ditt mål att komma över spruträdslan och bli blodgivare
Blodbussen och det faktum att folk ger blod frivilligt är odelat positivt.
Själv gav jag blod när den stannade nära arbetet, på arbetstid med arbetsgivarens goda minne.
Någon gång efter blodgivning i samband med fysisk belastning samma dag har jag haft blodtrycksfall.
Den petighet angående medicinering och tid efter utlandsresa som blodgivningscentralerna praktiserar funkar i den normala vardagen, men måste nog överges i krissituationer.
Blodgivning är verklig fysisk välgörenhet.
Edit /
Jag blir hård i magen av järntabletterna de envisas med att man skall ta.
I överlag har jag bara positiva, men förra gången började jag efter blodgivning “läcka” och det rann blod nerför armen och fläckade på jackan samt golvet.
Sjuksköterskorna var jättesnälla dock, rengjorde så gott de kunde inklusive att handtvätta min jacka på plats, och bad hemskt mycket om ursäkt. Fick en extra trisslott som plåster.
Just det, märker även att fysiken dagen/dagarna efter är lite nedsatt. Känns som att jag får springa långsammare för att hålla samma puls. Dålig skräckhistoria även denna
Lyckades däremot få 9-åringen att svimma i somras när jag bad om hjälp att plåstra om min klämda (och blodiga) tumme… Father of the year!
Det har med få undantag gått bra. En gång fick jag sätta mig ner i en rullstol efter donation och stanna lite men det gick över. Troligen hade jag ngn okänt i kroppen som gav mig blodtrycksfall.
Någon gång har jag tränat lite för intensivt samma dag som jag lämnat och samma sak, yrsel osv.
Några fler gånger har det varit nybörjare som satt nålen med rispade vener osv som följd. Då har man inte gärna kortärmat dagarna efter (subkutana blödningar och blåmärke modell större) och andra effekter. Minns en läkare som extraknäckte på BC för hen var normalt forskare och hade inte jobbat mycket med patientkontakt. Det var lite si och så med hackandet efter vener då Jag är inte så känslig men…
Minns också när de tappade en påse(inte min) som sedan blev trampad på och den sprack. Det var rena Dexter…
Annars är det vanligaste jag råkat ut för att blodet levrat sig i nål eller slang. Då avbryter man på tid innan påsen är full.
Men det är en handfull gånger.
Jag gillar inte nålar men min filosofi är att man skall träna det man är dålig på.
Jag har just börjat lämna igen efter ett halvårs karens pga att min fru opererades i somras (på svenskt sjukhus).
Nu kom jag förresten på en skräckhistoria! Inför varje lämning får man fylla i en hälsodeklaration som vänder ut å in på ens småborgerliga liv och får det att kännas lite extra återhållsamt. Borde jag kanske resa till ett land med malaria, tatuera mig och vidga mina preferenser av partner. Vad går jag miste om egentligen?
Donerade blod förut, men fick till slut “tack men nej tack”, från sköterskorna
Mina ådror är allt annat än enkla & ytliga, så potentiella knark-karriärer får bli inom rökning, snortning eller piller😂
Men oftast gick det rätt bra, tog oftast 2-3 försök att hitta rätt i och med förutsättningarna. Lite yr i huvudet efter. Gjorde det alltid på vårdcentralen, där man fick välja present. Då hade de speciella ölglas, så lyckades skrapa ihop 6st innan sköterskorna tyckte att mitt blod inte var värt besväret
Har lämnat blod ett 10-tal gånger på blodcentralen där jag bor och det enda obehag jag känt var en gång då de troligtvis träffade en nerv och det “strålade” lite i armen men det gick över när det tog bort nålen
Som betalning kan man antingen få 50kr, lite olika prylar eller så kan man skänka ett gosedjur till något barn som är inlagt på lasarettet vilket jag brukar göra. Känns väldigt bra att både bidra med mitt blod och dessutom kunna glädja ett sjukt barn
Förutom att man kunde välja ”herrtrosor” som gåva, ett ord som fortfarande förvirrar mig, så är enda tråkigheten jag kan rapportera att järntabletterna jag rekommenderats äta efter har en viss… blockerande effekt.
Är alltid lite småsnuvig, men har tänkt att jag ska höra med dem om jag får komma in ändå.
) .
Har fortsatt lämna men undviker morgontiderna.
