Jag brukade ju skrämma er i chatten med blodgivarbilder tills jag insåg vilka klena och undermåliga representanter för människosläktet det finns som hänger där. Men… alla som kan borde ge och det för oss till frågan:
Visst har det hänt att nå’n rookie fått gräva lite extra i armen vilket kan göra ont, men efter cirka 30 lämnade liter totalt vänjer man sig.
Det var dock ingenting mot när jag tog med min yngste till blodbussen för han var nyfiken på hur det fungerade. Sköterskorna var superpedagogiska och han stod och såg på när jag tappades. Allt var frid och fröjd inklusive nålar och blodpåsar och tusen frågor.
Sedan togs nålen ur och jag fick hålla och stoppa flödet som vanligt. När jag sedan skulle plåstras om gick det lite väl fort. Så istället för att kolla att det faktiskt slutat blöda vände sig sköterskan om efter förband etc, samtidigt som det fullkomligen rann ur en öppen ven, fortsatte nerför underarmen, vidare nerför benet till sonens storögda och lite lagom oroade blickar (han var väl typ fem då).
Oj vad sköterskan bad om ursäkt!
(Och nej, det har aldrig hänt igen och nej, sonen fick inga men, han pratar om att bli blodgivare nu när han är gammal nog att få lämna.)
Ge blod varje kvartal (geblod i sjukhuset) min arbetsgivare ger permission för att lämna blod
Tipset jag kan ge… tillräckligt mat och vätska i magen är ett måste! Och var inte envis och tar alla hjärntabletter, hoppade över de en gång och fick sedan äta tabletter i 3 månader
Det finns lite olika frågor där majoritetssamhället lagt hinder ivägen för mina livsplaner och försakat viktiga delar av mitt liv. Jag känner att jag vill ge så lite tillbaka som möjligt
Jösses vad tragiskt. Vi lever i den bästa och bekvämaste tiden i mänsklighetens historia i ett av de bästa länderna sett till förutsättningar att kunna lyckas i, som i stort sett i varje kategori som finns befinner sig topp 10 procent. Att inte befinna sig där man vill eller lyckats med det man önskat och bittert skylla det det på världen omkring sig är ynkligt. Självklart kan man inte alltid gå kortaste vägen, göra som vill eller vad som är lättast för sig själv men att inte inse att man har enorm netto plus hjälp från ett samhälle och en infrastruktur som den i Sverige är tramsigt.
Vad man själv gör och inte gör kommer alltid ha större verkan än vad som sker och görs runtomkring.
Jag har varit blod, plasma- och trombocytgivare i många år och på flera olika ställen. Generellt är både Blodcentralen och Blodbussen favoritplatser. Av alla ställen jag går till är det bland de absolut tryggaste. Där kan man känna sig säker på förhand på att allt få ett bra bemötande, att allting är välordnat och att man kan få en stund med lugn och ro.
Med det sagt har det vid något enstaka tillfälle hänt att det har blivit fel. Jag tror inte det gällde vanlig blodgivning utan mer trombocytgivning som tar längre tid. När jag blev stucken gjorde det ont vilket det inte brukar göra. Flödet blev inte heller riktigt bra. Jag mådde inte bra alls och vi fick avbryta hela proceduren. Jag var inte sjuk men det var en omtumlande upplevelse. För det mesta har det dock varit bra så detta var ett undantag.
En “service” som jag gillar är att man ibland kan få ett SMS när ens blod har använts till något. Vid något tillfälle när jag var på Blodcentralen fick jag lämna enligt en särskild procedur. Det jag lämnade skulle inte in på “lagret” utan gå direkt till en specifik patient. Det kändes bra att det fanns en så tydlig koppling mellan bidrag och nytta. Jag tror det kan ha handlat om trombocytgivning och att de skulle skickas till någon med leukemi, minns inte riktigt.
En gång vid blodgivning lyckades en nyexaminerad sig på konststycket att träffa nerv i armen så pass att armen reflexmässigt sköt i höjden tills dess att en annan sköterska kom in och plockade ut nålen. Fick lämna blod i andra armen den gången och blev 3000kr rikare då LÖF-försäkring gick in och täckte kostnad för sveda och värk.
Övriga gånger har fungerat klanderfritt, och fikan är ett stort plus!
Frun ville ge blod men kunde inte sist hon kollade pga tunna vener. Hon såg bussen när vi var på promenad och pratade om att hon var sugen på att testa igen. Jag sa “Kör för fan!”
Snabbt gjort, hon klampade in för att ge blodprov och jag blev på något sätt lurad att göra samma sak.
Hon blev inte godkänd, jag blev. Tyvärr har jag lite högt blodtryck så blivit problem senaste 3 gångerna jag testat att ge blod så det blir inte så mycket sånt numera.
Kolla upp det - så’nt ska man inte gå med. Jag knaprar blodtryckssänkande sedan ca tio år nu och när man väl är på rimliga nivåer igen är man välkommen som givare.
Ohoj!
Lämna blod är fantastiskt bra! Heja er!
Och känner någon för att rädda liv, så är också Tobias-registret ett tips! Alla under 35 år kan lämna prov, och passar du kan du och dina stamceller rädda livet på någon med t ex leukemi.
Kanske lite för mycket information, osäker, sak samma, får inte lämna blod pga sexualitet tror jag i alla fall? Sorry du som inte får blod. Inget jag hänger läpp över dock, tror att det rent statistiskt faktiskt finns skrutinerad och väldokumeterad data på riskbetenede hos oss:)) då är det väl så då. Inget jag direkt kan motbevisa heller varken via data eller egna iaktagelser. Men ett ganska intressanr ämne
Men… alla som kan borde ge och det för oss till frågan:
