Ja. Nu var det främst omviktning mellan olika aktiefonder jag pratade om.
Om vi pratar omviktning mellan aktier och räntor säger jag istället så här:
-
Vad som är en lagom risknivå är otroligt svårt att bestämma och innehåller därför mycket osäkerhet. Om man på något magiskt vis vet att just 50/50 är ens optimala risknivå är det förstås viktigt att hålla sig på just den. I praktiken har jag svårt att komma på en situation där det faktiskt går att veta. Och då gör det inte heller så mycket om det skulle råka bli 40/60 eller 60/40.
-
Jag tycker sällan att procent av tillgångarna är det bästa sättet att bestämma risknivå. Det är en metod som jag tycker passar bättre för finansiell teori än för verkliga ekonomiska beslut. Jag skulle oftast hellre börja i “hur mycket pengar vill du ha säkert placerade på kort sikt”. Dem lägger man på ett sparkonto. Pengar som mest är “bra att ha någon gång i framtiden oklart när och till vad”, är riktigt långsiktigt sparande (tex pension för någon som är hyggligt ung) eller som man av andra skäl är beredd att riskera passar bättre på aktiemarknaden. Att värdet på de senare pengarna går upp eller ned påverkar oftast inte hur mycket pengar man behöver säkert.
-
I praktiken blir en 50/50-portfölj med ombalansering en slags contrarian-strategi där man köper aktier i nedgång och säljer i uppgång. Det har gått bra i vissa perioder och sämre i andra. Jag vet smarta människor som hävdar att det har varit en bra strategi under x antal år, men som vanligt räcker det inte för att övertyga mig så jag avstår gärna.