Tycker kanske inte det är ett lyxproblem utan att du tänker på vad som är bra för ditt barn. Vad kan vara viktigare?
Vi gjorde såhär: Tog ut så få föräldradagar som det bara var möjligt första året. Båda gick sedan ned till 75% tjänstgöringsgrad och la till 25% föräldraledig uppepå det (vi var alltså hemma 50% var och vår dotter var alltså hemma helt och hållet). Fortsatte så tills hon var 2,5 år och började dagis utan separationsångest och vid en ålder som kändes optimal. Hon mådde så mycket bättre av att börja på dagis än vår son, som var 1,5 när han började. Vi hade när hon började dessutom dagar kvar så att hon kunde gå halva dagar hela sitt första år på dagis. Därefter kändes det ok att låta henne vara där längre dagar.
De dagar förskolan har stängt går ju att lösa med hjälp av semesterdagar.