Jag har suttit och grottat ner mig i makroläget och värderingarna den senaste tiden, och jag kan inte skaka av mig känslan av att vi lever på lånad tid. Det är för många varningsklockor som ringer samtidigt nu i november.
Det är inte bara “vanlig” oro, utan det känns som att vi står inför något som kan bli värre än både 2000 och 2007. Här är min syn på saken och varför jag väljer att kliva av tåget just nu.
1. Burrys exit är den slutgiltiga signalen Det som verkligen fick bägaren att rinna över för mig var nyheten om att Michael Burry stängde ner sin hedgefond, Scion Asset Management, den 10 november. Det här är inte en kille som bara “minskar risken”. Han har bokstavligen avregistrerat fonden och betalat tillbaka kapitalet till investerarna för att han inte hittar något värde kvar i marknaden. Innan han drog i snöret laddade han upp med säljoptioner för en miljard dollar mot Nvidia och Palantir. När en kille som prickade 2008 säger att marknaden är omöjlig att handla i, då lyssnar jag.
2. Buffett gör samma sak – fast tystare Tittar man på vad Buffett faktiskt gör (inte vad folk tror att han gör), så är det tydligt. Berkshire sitter på över 334 miljarder dollar i kassan. Det är historiska nivåer. Han har dumpat Apple och Bank of America aggressivt under året. Varför skulle världens bästa investerare sitta på en tredjedel av sina tillgångar i cash om det fanns köpvärda bolag? För mig är signalen tydlig: Allt är prissatt för perfektion, och han väntar på rean.
3. AI-kalkylen går inte ihop (Capex-fällan) Jag har räknat på siffrorna kring AI-investeringarna, och det påminner skrämmande mycket om fiberbubblan på 90-talet. Techjättarna (Microsoft, Google, Meta m.fl.) bränner runt 400 miljarder dollar per år på infrastruktur. För att räkna hem de investeringarna krävs vinster som inte finns i närheten idag. Dessutom verkar bolagen snygga till siffrorna genom att förlänga avskrivningstiderna på sina servrar (från 4 till 5-6 år) för att artificiellt blåsa upp vinsterna. Det är klassiska varningssignaler.
4. Värderingarna är absurda Titta bara på Palantir. P/E-tal på 175–400 beroende på hur man räknar? Det krävs att allt går precis rätt i flera år framöver för att motivera dagens kurs. Samtidigt ligger “Buffett-indikatorn” (börsvärde vs BNP) på 209 %. Det är högre än under IT-bubblan.
Min slutsats Jag säger inte att man ska gå in och blanka (marknaden kan vara irrationell längre än vad jag kan vara solvent), men jag har valt att sälja av det mesta av mina tech-innehav och lägga mig tungt i korta räntor/sparkonto.
Risk/reward-kalkylen är helt enkelt för dålig just nu. Hellre missar jag sista procenten uppåt än att följa med hissen ner när verkligheten kommer ikapp AI-hypen.
Hur resonerar ni andra? Är det någon mer som börjar få kalla fötter eller kör ni på?