Alltså, detta skulle väl ändå få uppenbart orimliga konsekvenser om man antog att det skulle göras på nivån “hela den globala marknaden”? De olika tillgångsslagen är helt utbytbara mot varandra i en riskparitetsportfölj, men inte på global makronivå.
1 gillning
Designmålet för en allvädersportfölj är inte nödvändigtvis maximal riskjusterad avkastning utan riskparitet över makroregim.
Ett extremt exempel skulle vara att designa en allvädersportfölj bara baserat på tillgångar som kan antas vara okorrelerade till makroregim, typiskt stil produkter som trend, carry momentum etc. Skulle en sån portfölj leverera bättre riskjusterad avkastning än marknadsportföljen?
Ett annat extremt exempel skulle vara att designa en aw portfölj bara baserat på fixed income, realräntor, företags och statsobligationer.
3 gillningar
Kan man inte tänka sig att just komplexiteten i förvaltning (kostnader) äter upp en stor del av vinsten? Inte administrationen per se.
Även med ”låg” volatilitet så kommer man ju inte undan att det blir en del transaktioner med så många tillgångsslag och målvikter. Det är också varför momentum-faktorn inom aktier ser tilltalande ut i backtester, men mindre tilltalande när man justerar för en momentum-fonds transaktionskostnader och tillkommande förvaltningsavgifter.
Även en hel del aktivt förvaltade aktiefonder kan faktiskt konstateras ha haft stabil alpha med jämförbar volatilitet mot globalt aktieindex över decennier. Men transaktionskostnader och därmed förvaltningsavgiften gör ändå resultatet negativt mot marknadsportföljen i genomsnitt.
Bara spekulerar kring varför Råvaru-AW inte är institutionellt poppis bortom bara marknadsföring, och i så fall varför det nog finns fog för att inte vara det även för pålästa småsparare.
Blir det en liten nischfond så är det nog båda komponenterna
Sen vet jag inte hur stor kostnaden behöver bli egentligen. Min semi-avancerade AW portfölj har en avgift på cirka 0,45% vara hälften är p.g.a. Lynx. Tillkommer en del courtage och växlingskostnader.
Det är inte mycket trading. Jag har ombalanserat tre gånger vilket motsvarat kanske 5% av portföljens värde. Inte trading intensiv
Så jag vet inte hur dyrt det behöver bli om man gjort allt i egen regi med några hundra miljoner USD om jag som småsparare kan sätta ihop det för under 0,5% inkl vinster till fondbolagen
1 gillning
En stor fundamental skillnad mellan GMP och en AW portfölj är ju hur de är sammansatta.
GMP investerar efter marknadsvärde och AW efter riskbidrag per makroregim. Det resulterar i olika optimeringar.
Min teori är att GMP optimerar riskjusterad avkastning under rådande makroregim medan AW försöker optimera riskjusterad avkastning över hela cykeln av regimskiften som överraskar marknaden.
Det bör göra GMP mer volatil och dra ned den långsiktiga riskjusterade avkastningen. Så länge antagandena i AW portföljen håller kan den prestera bättre med god förvaltning av risk över lång tid (kalla det regimalfa).
Det gjorde de ju inte 2022 när alla börshandlade AW portföljer krashade och kämpar fortfarande med att komma tillbaka pga hävstångseffekter när korrelationsantagandena föll ihop. Det blev en konstig mening.
Sen är frågan över hur många regimskiften man behöver hålla en AW portfölj för att detta ska få effekt. 20-30 år med antaganden som håller för att regimalfa skall bli synligt i praktiken?
Man kan ju leka med tanken att designa en allvädersportfölj baserat på tillgångarna i GMP genom att justera portföljvikterna baserat på riskbidrag över alla regimer. AW-GMP.
GMP kommer ju snabbt anpassa sig automatiskt mot optimal riskjusterad avkastning vid regimskifte (automatisk ombalansering).
En AW-GMP behöver ju manuellt ombalanseras baserat på riskbidrag man beräknar. Den justering man räknar ut bör ju bli densamma som skett automstiskt i GMP.
Nu blev jag helt plötsligt väldigt sugen på att investera i GMP med hävstång! Enda problemet med GMP är att den saknar tailrisk skydd. Typ när jorden krockar med solen. Alla svarta svanars moder.
Hur kan jag investera i GMP ni som vet?
EDIT: Hittade Alecs tråd
Typ det var argumentet i Benchmarks as Limits to Arbitrage: Understanding the Low-Volatility Anomaly
edit:
Av en slump råkade jag också hitta en kandidatuppsats från handelshögskolan som undersökte dessa fenomen på svenska marknaden.
Leverage constraints and the beta anomaly: Betting against beta in the Swedish stock market
4 gillningar
Dum fråga, men korrelationen vet man ju ofta först i efterhand. Jag upplever att många “sanningar” om korrelation inte stämmer. T.ex. var ju länge en som hette “guld och aktier går inte upp samtidigt”. Nu har vi haft det i 10 år. Är det inte det som du tänker också @nightowl?
Exakt så. En AW portfölj är ju designad baserat på ett antal antaganden för att få riskparitet över regimer.
- Att aktier levererar i guldlock klimat
- Att obligationer levererar i sitt klimat och är negativt korrelerat med aktier i fall.
- Att guld levererar i sitt och är okorrelerat till aktier
- osv
Det har ju visat sig att dessa samband inte stämmer vid alla kriser, då det är som viktigast. Som år 2022 när aktier och obligationer föll samtidigt. Eller nu när guld och aktier är väldigt högt värderade samt positivt korrelerade och risken för ett guld/aktieras är kraftigt förhöjd baserat på det. Det kan ju bli nästa allvädersdödare för dom som satsat stort på de tillgångarna.
Det etablerade sättet att mitigera det i en allvädersportfölj är ju att ombalansera portföljen baserat på riskbidrag vilket sänker beroendet på just de tillgångarna. Om man ser det i tid. Ingen kunde väl räkna ut att aktier och obligationer skulle rasa samtidigt?
1 gillning
Fast betyder inte okorrelerat att det inte finns någon koppling? Då kan det ju slumpvist hända att de går samma ibland.
Korrelerat — de drar mycket samma
Negativt korrelerat — de drar mot varandra
Okorrelerat — inget sådant mönster
2 gillningar
Även om de är okorrelerade över 100 år så kan ju korrelationer uppstå på kort sikt. Att de “råkar” svänga åt samma håll. Då är ju risken att de svänger tillbaka åt samma håll väldigt hög? Mean-reversion.
1 gillning
Nej, det är inte vad som antas.
Ingen säger att “hela den globala marknaden” ska börja ombalansera synkroniserat.
Resonemanget gäller om det finns en stabil, mekanisk överavkastning i att sälja relativ styrka och köpa relativ svaghet.
Om en sådan premie är känd, replikerbar och inte kräver informationsfördel, då räcker det att tillräckligt mycket kapital försöker exploatera den för att den ska pressas.
Det handlar inte om makronivå eller att alla tillgångsslag är utbytbara.
Det handlar om huruvida det finns en systematisk gratislunch i en marknad där priser redan reflekterar känd information.
1 gillning
Bra distinktion!
Ja om målet är jämnare risk över makroregimer, då är det en preferensfråga, och då tänker jag det är fullt rimligt.
Men det är inte samma sak som att den därmed ska ge högre riskjusterad avkastning än marknadsportföljen.
Att konstruera något som beter sig annorlunda är enkelt.
Att visa varför det ska vara strukturellt bättre i en effektiv värld är en annan sak, och inte helt enkelt.
Nej! Korrelerat innebär endast att de två variablerna har ett linjärt samband.
Ett kvadratiskt samband om data ligger jämt runt nollan har en korrelation på 0. Även om den en av de två variablerna är exakt kvadraten av den andra.
Finns oändligt många samband mellan variabler som får 0 som korrelation.
2 gillningar
Vore det fel att säga kvadratisk korrelation där?
Du kan ju definera ett sätt att mäta det, men mycket av den vanliga linjära statistiken fallerar baserat på normalfördelningar och standardavvikelse.
Det är ju dessutom domänberoende och du kommer inte kunna mäta linjära samband med samma mått.
1 gillning
Jag tänker att viktigare än ickelinjära korrelationer är varierande korrelationer. Ett exempel är hedgefonden LTCM, som ägde diverse lågt (eller negativt) korrelerade instrument men råkade illa ut när en konkurrent med liknande strategi skulle likvidera sina innehav och dessa instrument då fick en högre korrelation.
1 gillning
Hur vet du att en varierande korrelation inte bara är ett icke linjärt förhållande som vid olika tidsintervall är i olika domäner?
Det är liksom det som är problemet. Korrelation är bara linjärt samband mellan två stokastiska variabler.
Har du ett icke linjärt samband så kommer detta vid olika domäner se ut som varierande korrelation. Dessutom hur väljer du vilka tidsintervall du mäter korrelation på, så du ens kan se att det varierar?
Vi kan väl anta att det är främst institutionella investerare som driver marknadsportföljen, så har jag försökt hitta exempel på friktion som kan existera där. Det är inga “bevis” (tveksamt om vi nånsin hittar det), men det verkar gå att hitta förklaringar om man letar.
(Obs: jag har endast skummat dessa)
Policy / hävstång mm
Against this backdrop, there has been an emerging shift, especially among institutional investors, toward more dynamic asset allocation, hinged on diversification across risk factors.
This being said, most investment portfolios are still constructed on the basis of direct asset class exposure and, as yet, it may not be feasible for investors to apply a factor based asset allocation framework to implement their policy-level decisions.
Typical institutional investors may find it unfeasible to implement asset class based risk parity strategy on the overall policy level, due to the misalignment between asset classes and risk factors, the underlying assumptions and risks of the strategy, the use of leverage and the requirement for very regular rebalancing, among other issues.
research-practical-considerations-for-factor-based-asset-allocation-pt.pdf
One of the main criticisms is the use of credit to increase the risk and return contribution of low volatility/low returning assets.
“Leverage is one of the biggest issues,” says Mirko Cardinale, head of asset allocation for EMEA at Russell Investments. “Pension funds are fine when it is embedded within funds as it happens with hedge funds or property, but they are averse when it is at the top total fund level. This does not mean that they will not allocate to risk parity funds, but that they are unlikely to embrace risk parity as a total portfolio solution.”
All things being equal: the role of risk parity - portfolio institutional
Lagar / regler / strategi
Variable annuities, the largest liability of U.S. life insurers, are investment products containing long-dated minimum return guarantees. I show that guarantees with similar economic risks are treated differently by regulation and these differences impact insurers’ hedging behavior. When the regulatory regime recognizes certain risks, insurers start to hedge these risks in a substantial way. For some guarantees, this involves hedging both interest rate and equity market risks. However, for others, it involves hedging only equity market risk. As the regulatory regime still does not recognize the interest rate risk of all guarantees, insurers remain exposed to substantial interest rate risk.
Regulatory Limits to Risk Management | The Review of Financial Studies | Oxford Academic
Different objectives and strategies determine the investment behaviour of different institutional investors . The asset allocation of insurance companies or defined benefit (DB) pension schemes that bear investment risk could be expected to be different from that of mutual funds or DC pension schemes, in which the risk is directly borne by the individual. Asset-liability management strategies or a need to close funding gaps may be characteristic of the investment behaviour of the first group of investors, but not of the second.
Alternative investments have become increasingly popular among traditional institutional investors such as life insurance companies and pension funds, but still represent only a small proportion of total assets. However, from the hedge fund viewpoint, these investments constitute a significant source of growth for the industry.
Institutional investors, global savings and asset allocation
This paper develops a model to explain the widely used investment mandates in the institutional asset management industry based on two insights:
- First, giving a manager more investment flexibility weakens the link between fund performance and his effort in the designated market, and thus increases agency cost.
- Second, the presence of outside assets with negatively skewed returns can further increase the agency cost if the manager is incentivized to pursue outside opportunities.
These effects motivate narrow mandates and tight tracking error constraints to most fund managers except those with exceptional talents. Our model sheds light on capital immobility and market segmentation that are widely observed in financial markets, and highlights important effects of negatively skewed risk on institutional incentive structures.
https://www.nber.org/system/files/working_papers/w14574/w14574.pdf
A 2005 Lehman Brothers index redefinition provides a quasinatural experiment in which a number of previously high-yield split-rated bonds were mechanically relabeled as investment grade. Although their regulatory standing was unaffected, these bonds had abnormal yield declines of 21 basis points. These valuation changes can be traced to buying by asset-class-sensitive institutional investors for whom these bonds became investable. Reputation, regulation, indexation, and liquidity cannot explain the observed price and trading patterns.
- The primary constraints on an asset allocation decision are asset size, liquidity, time horizon, and other external considerations, such as taxes and regulation.
- The size of an asset owner’s portfolio may limit the asset classes accessible to the asset owner. An asset owner’s portfolio may be too small—or too large—to capture the returns of certain asset classes or strategies efficiently.
- Large-scale asset owners may achieve operating efficiencies, but they may find it difficult to deploy capital effectively in certain active investment strategies given liquidity conditions and trading costs.
Asset Allocation with Real-World Constraints | CFA Institute
Collecting large asset managers’ capital market assumptions, we revisit the relationships between subjective equity premium expectations, equity valuations, and financial portfolios. In contrast to the well-documented extrapolative expectations of retail investors, asset managers’ equity premium expectations are countercyclical: they are high (low) when valuations are low (high). We find that asset managers’ portfolios reflect their heterogeneous expectations: allocation funds of asset managers with larger U.S. equity premium expectations invest significantly more in U.S. equities. The sensitivity of portfolios to expectations seems to be muted by investment mandates and is smaller than the one predicted by a standard portfolio choice model.
Institutional investors – in particular, pension and life funds – now manage the savings of millions of people. They also ‘own’ and control most of British industry. They have come to play a central – if low-key– part in our national economic life.
In the world we now face, an ever-higher premium is likely to be placed on efficiency and flexibility. The review’s conclusion is that our present structures fall short on both counts. In short, it finds that savers’ money is too often being invested in ways that do not maximise their interests. It is likely to follow too that capital is being inefficiently allocated in the economy.
Investment managers are often incentivized to maximize their performance over the short term, in line with bonus and other compensation payouts, or their performance may be pegged to an index benchmark such as the S&P 500, discouraging investment decisions to be made over the long term with different performance trajectory to the benchmark employed.
4 gillningar
Det stämmer att institutioner har mandat, regler, hävstångsbegränsningar, agency osv. Det är rimliga friktioner.
Men för att det ska bli ett argument för strukturell överavkastning krävs mer än så.
Vilken specifik friktion menar du ger upphov till vilken specifik premie, och varför kan den inte arbitreras bort av aktörer som inte har just den begränsningen?
Att institutioner har restriktioner är inte samma sak som att det uppstår en uthållig, exploaterbar ombalanserings- eller riskparitetspremie.