Den allvädersportfölj som oftast diskuteras här byter ut korträntorna mot råvaror istället, som har högre riskpremie och trevlig okorrelation. Ex-ante beräkningar baserat på långsiktig historik säger att du kan få samma absolut avkastning [som 100% aktier] på en sådan vid en modest hävstång på 1.2x fast med 50% högre sharpekvot.
Även om dom siffrorna inte stämmer perfekt så är marginalen ganska stor.
Vad landar vi i då?
-Att ombalanseringspremien inte finns
-Att den finns men marknaden är ineffektiv
-Att den finns, marknaden är effektiv och vi kan peka ut mekanismen
-Att den finns, markanden är effektiv men vi vet inte varför det funkar.
Intressant, har missat hela den diskussionen just om den förväntade avkastningen.
Men förväntad avkastning är tillräckligt klurig att räkna fram och uppskatta för globala aktier som det är.
Är uträkningen för AW med råvaror en del av nya studier som gjorts? Nya rön? Att kombinera råvaror i en allvädersportfölj och backtesta måste man väl ha tänkt på även för, 10, 30 och 50 år sedan?
Kan någon förklara ombalanseringspremien för mig? Räcker det att man har en massa investeringar som rör sig lite kors och tvärs i förhållande till varandra, och som man balanserar tillbaka till en förutbestämd fördelning med jämna mellanrum? Eller krävs det något mer för att det faktiskt ska leda till en överavkastning?
Låt oss vända på det.
Anta att det faktiskt finns en systematisk rebalanseringspremie som uppstår genom att sälja relativ styrka och köpa relativ svaghet.
Om den är stabil, förutsägbar och inte kräver informationsfördel, då är den i praktiken en mekanisk strategi.
Varför skulle då inte:
• institutioner med låg finansieringskostnad
• kvantfonder
• pensionskapital
• algoritmiska aktörer
redan utnyttja den i stor skala?
Och om de gör det, vad händer då?
Jo, priserna justeras tills den förväntade överavkastningen är borta. Precis som med alla andra kända mönster.
Så antingen:
Det är därför det inte räcker att visa att något “har fungerat”.
Man måste kunna förklara varför det fortsätter fungera trots att alla känner till det.
Annars bryter det mot grundlogiken i hur konkurrens på marknader fungerar.
Själva matematiken är ganska enkel och okontroversiell, men den bygger på antaganden om riskpremier, volatiliteter och korrelationer.
Formeln är de enskilda investeringarnas genomsnittliga varians - 0.5 * portföljens varians.*
Den sistnämnda termen kallas för portföljens volatility drag.
Du vill alltså ha investeringar med stor varians (volatilitet^2), samtidigt som du vill att portföljens varians ska vara så liten som möjligt, vilket du uppnår med okorrelerade tillgångar.
Premien är den del av portföljens geometriska avkastning som kan tillskrivas okorrelerade tillgångar i kombination med ombalansering.
*för kontinuerlig ombalansering, men med många tillgångar stämmer formeln bra även vid praktiska intervall, eftersom trender och mean-reversion för olika tillgångsslag kommer att överlappa varann
Men även i en perfekt teoretisk värld där den prisats bort så skulle ju det fortfarande vara bättre att ombalansera än att inte ombalansera, eller hur?
Likt hur det fortfarande är bättre att diversifiera än att inte diversifiera en aktieportfölj, trots att den diversfierbara risken har prisats bort.
Nej, det är inte samma sak.
Diversifiering reducerar idiosynkratisk risk. Det gäller även i en effektiv marknad eftersom den risken inte är prissatt.
Rebalansering däremot skapar ingen ny riskreduktion i jämvikt. Den ändrar bara hur du fördelar given risk över tid.
Om en ombalanseringspremie existerar och är riskfri i teorin, då är den en gratislunch. Då pressas den bort i marknadens prissättning.
Håller med om detta. Jag har sett dina saker ovan @zino med Bridgewater, Citadel etc. Känner även till dessa aktörer. Men jag tänker - eftersom det egentligen inte är en särskild svårkonstruerad portfölj (några doktorander borde klara av det), varför tar inte Vanguard, Dimensional, Blackrock, Deutsche eller någon annan och springer med den?
Att sälja in den med lägre volatilitet borde ju vara drömmen för alla säljare. För 20 år sedan försökte man ju sälja strukturerade produkter som gick ut på typ samma (lägre sannolikhet för förlust med (begränsad) uppsida).
Jag säger inte att det är något fel hos er andra, bara att jag än så länge har svårt att wrap-my-head-around it.
Ja, som jag skriver ovan, så gillar jag konceptet och lagt en del pengar i det själv. Men jag slutade prata om PP-portföljen för ett par år sedan eftersom jag upplever att det är knökigt. PP-portföljen hade ändå det med sig att den var relativt enkel att förklara med bara 4 fonder typ.
Du får gärna hjälpa till i tråden och diskutera kring själva kärnfrågan:
Varför anser du en AW portfölj skulle ge bättre förväntad riskjusterad avkastning än marknadsportföljen i en effektiv värld?
Diskussioner kring implementering och ”ultimata aw portföljer” finns det andra trådar för.
Bra där.
Det är en väldigt knepig fråga. Marknadsportföljen är väl trögrörlig och ändrar sig lite med ekonomisk regim. Den är väl kanske sällan den bästa investeringen, utan sammansatt av ett medelvärde över väldigt lång tid. Kapitalet är trögrörligt. Är inte en AW portföljen egentligen bara en bättre approximation av marknadsportföljen i ett givet ekonomiskt klimat, men en approximation som blir sämre med tiden?
Jag tror vi smyger in ett ganska stort antagande här.
Att marknadsportföljen är “trögrörlig” innebär i praktiken att kapital systematiskt reagerar för långsamt på ny information.
Men priser justeras kontinuerligt av de mest kapitalstarka och informationsdrivna aktörerna. Om ett nytt ekonomiskt klimat uppstår är det just där det borde synas först.
Att AW skulle vara en bättre approximation i ett givet klimat innebär därför att:
1. Klimatet kan identifieras bättre än marknaden gör, eller
2. Marknaden strukturellt underskattar vissa tillgångar i just den regimen.
Annars är AW bara en annan riskprofil som råkar passa vissa perioder bättre.
Det är en viktig skillnad.
När man konstruerar en allvädersportfölj så plockar man ut de tillgångar ur marknadsportföljen man tror kommer prestera i framtiden baserat på historik. Det är ett visst mått av spekulation som ju ofta går hem åtminstone kortsiktigt. Marknadsportföljen är ju inte det minsta spekulativ. Där har man lite alfa beroende på vem som sätter ihop portföljen.
Tänk så här.
Marknadsportföljen är inte ett aktivt val av vad som ska prestera. Den är summan av alla investerares samlade bedömningar, viktade efter kapital.
Att avvika från den innebär alltid ett implicit antagande om att vissa tillgångar är felprissatta relativt andra.
Det är inget konstigt i det. Men det är ett aktivt antagande.
Säger man att marknadsportföljen innehåller ”lite alfa” beroende på vem som sätter ihop den, då har man redan lämnat jämviktsresonemanget. Alfa definieras ju relativt marknadsportföljen.
Så frågan kvarstår egentligen:
Varför skulle just den avvikelsen ge högre förväntad riskjusterad avkastning i en effektiv värld?
Hur investerar man i marknadsportföljen? Förslag på fonder/fondrobot?
Har diskuterats en del i denna tråden:
Lysa/Opti ligger väldigt nära marknadsportföljen.
Men det finns ju några stycken i USA. State street och Fidelity tex. Det är UCITS för småsparare i Europa som det inte finns.
Sen finns det väl ett antal utmaningar för fondbolag
Det kanske inte blir lönt för fler fondbolag att sätta upp AW för nisch investerare utan det är enklare att hålla sig till enklare lösningar.
Generellt sett är ju småsparar kollektivet inte så påläst. Det är ju som sagt inte ovanligt att man tycker räntor är jättesvårt, så hur man då ska få med folk på även råvaror och guld efter årtionden när aktiemarknaden varit ”da shit” är kanske inte ett slag man orkar ta.
Så det är kanske inte så konstigt. Jag tycker väl inte att argumentet ”för att ingen har gjort det” håller och att det kan finnas vettiga förklaringar varför inte fler satsar på det 
Sedan 2009 har vi haft en lång period med stadig börsuppgång och inga rejäla långa korrektioner (2020 och 2022 var inte speciellt långlivade) och jag skulle tro att sälja något till den stora massan baserat på lägre risk i en sådan miljö är svårt. Det är endast CAGR som är intressant för de flesta. Om vi däremot i framtiden skulle se en längre period med mycket lägre resultat på aktiemarknaden, kanske till och med en långvarig nedgång, skulle jag inte bli förvånad om den kommer att lanseras fler produkter med AW stuk på marknaden.
Det kan såklart finnas många olika kommersiella skäl till vilka produkter som säljs. Men det är egentligen en separat fråga från varför en AW-portfölj skulle ha högre förväntad riskjusterad avkastning i en marknad där priser redan reflekterar känd information, som var min huvudpoäng i diskussionen kring om vi kan anta att rebalanseringspremie kan förväntas eller ej.
Ja absolut. Jag bara svarade på Jans undran 