Jag är nog mer tvärt om då…
Med stigande ålder blivit klart mer tolerant samt inte köpt bort problem eller slippa göra saker själv även om man har råd…
Byter hjul på bilarna, tvättar fönster, dammsuger å gör alla syslor själva med sambo utan att köpa någon tjänst…
De blir bättre gjort själv än någon annan som slarvar…
2 gillningar
Hmm ja, kan känna igen mig i exemplen, men undrar hur stor del som handlar om ålder och livsfaser snarare än storleken på bankkontot?
När jag var i tonåren och ung vuxen var jag ständigt sugen på äventyr, ville ut och se världen, uppleva nya saker. Äventyrslustan vägde lätt över eventuella obekvämligheter.
Nu som 40+ är suget efter äventyr inte alls lika stark, och det är nog mer det som gör att jag inte gärna sover på ett liggunderlag numera.
Som 20-åring hade jag knappast fixat att vara småbarnsförälder med allt vad det innebär, särskilt inte med ett krävande jobb samtidigt. Obekvämligheten i att sova på en flygplats eller dammsuga golvet utan robot väger ganska lätt mot ständiga vaknätter och att sköta små barn.
1 gillning
I feel you.
Hur det blir sen när barnen är stora/utflugna och antalet dagar egentid per år inte längre går att räkna på ena handens fingrar, det törs jag inte svara på men tills dess tänker jag definitivt inte dricka dålig öl/äta dålig mat/ha det obekvämt, för att spara några hundringar/tusingar.
Dålig mat och öl eller dålig kvalitet = njeej
Obekvämt, ja kanske mer. Det handlar för min del öm kansjälv. Kan jag/är det rimligt med att göra deg själv manuella/dumma vetktyg så håller jag mig till det. Mindre teknik mindre folk = mindre strul och störning
1 gillning
Mindre strul och störning = värt
Mina extremt få lediga h per år läggs på suboptimala aktiviteter för att spara 1000 sek = ovärt
1 gillning
Jag gör så , tänker nej min själ , jag är 57 år , jobbat hårt hela livet fixat och donat med allt tillsammans med maken , idag har vi såpass god ekonomi så vi behöver inte göra ” tradiga” saker som städa vissa trädgårdsuppgifter , jobbar också lite mindre , vill orka njuta av livet barnbarnet mitt hem vänner familj , blir lyckligare av detta än att spendera pengar på en massa prylar , älskar att ” köpa” mig fri , samtidigt har jag levt så länge med tvånget att fixa själv så kreativiteten sitter i ryggmärgen , ser liksom inte värdet med att boka ett flyg som kostar 1000 kr mindre , går jättetidigt eller jättesent vilket gör att jag blir så trött så en dag av semestern går till spillo , det har jag gjort såååå många gånger så jag kan det 
4 gillningar
Man lever bara en gång och livet är kort.
Jag är bara väldigt glad att jag har det bra och kan köpa bort problem och jobbiga saker och fokusera på sådant som är roligt och intressant.
Blir dock lite orolig avseende mina barn. De växer upp och tror förmodligen att alla har nanny, städerska som kommer och städar, lawn care, insektssprejare, snöskottare osv. Kan bli lite jobbigt för dem när de flyttar hemifrån.
2 gillningar
Inkomsteffekten eller livsstilsinflationen finns ju på alla nivåer. Jag såg några pygméer som jobbade i en gruva. Deras kroppar hade formats så nacke och axlar hade förhårdnader på runt en decimeter för att kunna bära extremt tungt hela dagarna.
Jämfört med de mest härdade fattiglapparna är vi alla beklämmande svaga. Både sett till benstomme, fysisk och psykisk motståndskraft. Men allt härdar ju inte. Många motgångar man möter som fattig är nog rent destruktiva. Lungsot, förslitningar och annat hemskt. Man tvingas förbruka sin kropp och sin livstid. Ren tragedi många gånger.
Vi ska nog vara glada som frivilligt går på gymmet och olika utbildningar istället för att tvingas genomgå livets hårda skola 
Bättre är bättre och sämre sämre. Finns ingen anledning att romantisera eller inbilla sig det omvända.
2 gillningar
Alltså, lite av ett provprat, men är det inte så att man är härdad på olika områden? Tänker att det finns fysiskt sega och outtröttliga personer som bryter ihop helt när de ska försöka boka en tågbiljett online. Många äldre som knogat på vägrar att ens skaffa BankID. På ett sätt är det mest logiskt att härda sig själv på det område där man upplever att det behövs mest och i många fall är det på det intellektuella området idag.
Jag tänker att sann styrka i så fall är att kunna ta sig an vad som helst, inte bara sånt som innefattar just den ”muskel” som man tränat mest på.
5 gillningar
Jo; det är kanske så att man gör vissa “investeringar” som man sedan kan kapitalisera på resten av livet.
En som måste kunna laga och lappa kläder och fordon lär sig den systematiken. Sedan är det inte så jobbigt. Man lär sig slakta egna djur och tvätta i bäcken, men klarar inte det man inte lärt sig.
En som istället lärt sig passa in i stora organisationer genom t.ex. utbildning och social anpassning klarar inte av det som den inte behövt lära sig. Men det den är anpassad för upplevs inte som särskilt jobbigt.
Det krävs en kostsam anpassning och “härdning” att gå åt både ena och andra hållet.
Att man har möjlighet att köpa bort vissa problem kan göra en bortskämd och inkapabel i viss mån. Men det är också ett verktyg som ökar ens förmåga då just att kunna köpa bort vissa problem ger en möjlighet att fokusera på andra.
Tex att min kropp protesterar mer mot obekvämt sovande är nog mer ett resultat av ålder än bortskämdhet. Att jag kan köpa bort det problemet med en bra säng gör min kropp friskare och bättre på att hantera andra problem.
Att jag kan köpa bort städning och bussåkande har inte tagit bort min förmåga att göra något av dem om jag måste. Men när jag köper bort dem har jag tid och energi att ägna mig åt annat som kan förbättra mitt liv och min motståndskraft.
Och som alla som någon gång varit utan pengar vet. Vissa problem kräver pengar för att lösa. Och så länge att få tag på dessa pengar är huvudfokus har man ingen energi över till att förbättra sin motståndskraft mot något alls. Så jag skulle säga att mer pengar ger ökad motståndskraft. Ju fler och större problem man kan köpa bort desto bättre kan man hantera dem som inte går köpa sig ifrån.
2 gillningar
Några sätt mer pengar kan öka ens motståndskraft:
Man har råd att gå ner i arbetstid eller helt va ledig för återhämtning om något händer med kroppens förmåga.
Man har pengar och energi att lägga på bra mat och träning som stärker kroppens motståndskraft och läkeförmåga.
Man har råd med kurser och utrustning för hobbies som breddar ens kunskaper och kan ge en andra jobbmöjligheter ifall nuvarande karriär skulle stoppas av något.
Man har råd med medicinska behandlingar som inte täcks av allmänna sjukförsäkringen.
Man har råd att bryta upp, flytta sig och starta om någon annanstans på ett bra sätt om nuvarande plats blir dålig att va på.
3 gillningar
Motivation är ju väldigt viktigt. Några saker har faktiskt blivit obekvämare med åren men folk tycks kunna anpassa sig till det. Tänker tex på sopsortering som är väldigt mycket mer jobb än att bara slänga allt i hushållssoporna. Likaså att behöva stanna en längre stund för att ladda bilen mot att bara tanka på tre minuter. Detta verkar funka för folk trots att det är mindre bekvämt än tidigare.
1 gillning
Jag tror absolut på korrelation här, det går iallafall linje med mina egna upplevelser. Men det behöver ju naturligtvis inte vara på det sättet, man kan välja att härda sig själv och att inte göra sig beroende av det som är inte nödvändigt.
Om du istället betalar dina barn för allt jobb blir det bra för dem men mest jobbigt för dig när de sjappar 
1 gillning
Att fattiga är bättre på att klara sig utan att använda pengar är väl ungefär som att synskadade är bättre på att klara sig utan att använda synen – en rätt självklar anpassning efter förutsättningarna.
1 gillning
Jag har varit fattig och jag har aldrig känt mig mer sårbar och oförmögen att hantera saker än då. Jag tror det här är en sån grej som låter rimlig men jag tror inte att det faktiskt är så.
3 gillningar
Tanken är inte att du ska vara fattig och nödgas göra saker, utan ha okej ekonomi men göra dem ändå. Självklart kan en risig ekonomi göra en men sårbar eftersom en massa bandbredd går åt till sånt som normalt anses vara banala saker.
Jag tror inte att det är att göra saker som man var tvungen att göra som fattig som stärker motståndskraften. De snarare sliter onödigt på ens fysiska och mentala förmåga.
Jag tror det som verkligen funkar är att utmana sina förmågor genom att regelbundet på ett genomtänkt sätt va obekvämt nära vad man klarar av. Det gör man tex inte bäst genom att slita hårt och sova obekvämt. Däremot att träna på en obekväm nivå så kropp och huvud kan hantera att va riktigt anfådd och trött i musklerna utan att ge upp. Eller att börja lära sig något man tycker är obekvämt svårt så hjärnan kan hantera att få overload, få bakläxa, ha platåer osv utan att ge upp, progress will come.
Målet är att hålla allt i form och vant vid ansträngning. Inte att slita det med onödiga jobb man har råd att avstå. Detta görs enligt mig bäst genom att ta sig an nya utmaningar som utvidgar ens förmågor.
Problemet är väl att många bara köper bort de gamla utmaningarna utan att ta på sig nya. Men att därför tro att de gamla är det som saknas för att öka motståndskraften är bara brist på fantasi om vad annat som skulle göra bättre nytta.
1 gillning
Just så. Lägger till att jag också tycker att mycket handlar om att vara tacksam och nöjd med det man har. Att sova i en dålig säng har inget självändamål. Men att jobba på att vara tacksam varje natt man lägger sig i en bra säng istället för att gnälla och fokusera mycket mental energi på de fåtalet gånger man finner sig i en obekväm säng är ett bra sätt att leva livet.
Ett av de bästa sätten att bevara tacksamheten för sin säng är ju att då och då, utan bestående men, prova en sämre säng. Men valfriheten är viktig, att tvingas till det låter inte eftersträvansvärt.
- eller motsvarande annan situation, säng är inget toppenexempel*