Det skulle inte förvåna mig alls. Tvärtom. Jag har träffat många som har hushållsinkomster över 100 000 SEK som inte har något sparande värt att tala om. En av mina närmsta vänner ringde mig för många år sedan (innan vi blev vänner) med frågan: “Jag tjänar 75 0000 SEK i månaden men jag har inget sparande, vad gör jag för fel?”
Det är återigen ett symptom på att vi här i forumet är sjukt snett ute när vi tänker på sparande. Återigen - Avanza som är supervanligt hos oss, har hållt på i 25 år har 10 % av den svenska befolkningen som kunder… Varför skulle andelen vara annorlunda bland politiker?
Väldigt märkligt resonemang du för nu måste jag säga. En politiker förväntas lägga extremt mycket tid och vara tillgänglig nästan hela tiden. Med det bör en riktigt fet ersättning utgå. Helt enkelt för att inte få folk att välja bort den vägen av ekonomiska skäl och framförallt själv ha en så pass hög ersättning att korruption inte är lätt rent ekonomiskt för den om försöker köpa en politiker.
Alltså deras lön ska vara hög. Rejält hög tom.
Tänk en gång till på detta också:
Har någon annan rätt att bestämma vad som blir “överskott”? Hur hade du känt ifall någon annan bestämde att du hade för hög lön och förverkade det? Alltså skatt på 100% över en viss nivå?
det är sant iofs, man har hört det många gånger, det är ju därifrån den klyschan kommer också att “man blir rik på de låga utgifterna”
Jag håller inte riktigt med, att jobba som politiker är ett förtroendeuppdrag där man ska sätta väljarens intressen över sina egna, och eftersom det är väljaren som betalar lönen så ska den vara rättvis men inte oskäligt hög trycker jag.
Är det skäligt att skattebetalarna betalar hundratals tusen kronor i lön om pengarna ändå bara läggs på hög?
I det avseendet kan jag tycka det är bra att politikerna inte sitter på extrema privata förmögenheter för det hade inneburit att vi har betalt för hög skatt under för lång tid, men ja det kanske är felresonerat.
Även fondförvaltare och en styrelse i en BRF är också förtroendevalda tex och ska också prioritera andelsägarnas och de boendes intressen före sina egna.
Här är tex en rekommendation på hur man bör sätta arvoden inom sin BRF
”I egenskap av styrelseledamot är det viktigt att komma ihåg att det är dina grannar som betalar arvodet och att det i någon mening betraktas som ett hedersuppdrag som du utför för att dina grannar ska få en trivsam, trygg och fungerande boendemiljö. Styrelsens arvoden bör heller inte sättas på nivåer så att det blir ett ”välavlönat heltidsuppdrag” som i sig blir en ekonomisk motivationsfaktor.”
Ah du har rätt här faktiskt. Jag gick lite för långt där, jag tar tillbaka det
Det är i min mening skillnad på styrelseuppdrag i förening och att vara minister på nationell nivå. Sedan ska det såklart finnas gränser. Men det är normalt en begränsad tid man har ett ministeruppdrag och under de åren är man i hetluften 24/7. Med det sagt finns det nog de som inte har koll på vissa ministrar och nog skulle kunna stå i Icakön med en framför sig utan att reagera. Men de som syns konstant har inte samma möjlighet att röra sig normalt, handla där de vill, göra vad de har lust med etc. Det är också värt något.
Med allt det sagt så kan jag kanske ändå ifrågasätta vissa arvoden eftersom ministeruppdrag också tenderar att vara en språngbräda i karriären och då en del “normala” utgifter ingår (arbetsluncher, en del transporter etc).
Sedan håller jag med det generella i tråden att en som tror på Sverige bör hålla sig till Sverigeviktade fonder med total transparens. Jämför gärna tråden om Riksbankschefernas portföljer. Jag vill tro att det är en viktig signal som sänds då.
Jodå, de är skyddade av banksekretessen som alla vi andra (offentlighets- och sekretesslagen handlar bara om myndigheters sekretess, dvs inte företag/banker), men just värdepapper är de skyldiga att offentliggöra enligt en annan lag, i syfte att stärka allmänhetens förtroende.
En minister ska uppge värdepappersinnehav oavsett om det är fonder eller aktier. Att statsministern inte har några fonder är inte trovärdigt då hon bör ha PPM placeringar såsom alla svenskar.
Att hon själv fokuserar på amorteringar är nog sant men att ingen annan i hushållet inte har en krona i fonder tror jag inte på.
Sen har politiker generellt för låga ersättningar sett till ansvar, arbetsbörda och tid som uppdraget tar.
Jag förstår din poäng, men man kan ju inte säga att public service undviker att granska makten.
Däremot kan jag se hur chefer med höga löner och olika ljusskygga placeringar kan vara ointresserade av att pusha sina journalister att hänga upp sig för mycket på hur rika olika politiker är.
Till skillnad från er andra har jag ingen aning om de tjänar för mycket eller för lite, men hur mycket kapital de själva har sparat kan vara intressant i kontexten av att de lägger fram olika förslag.
En lön i det häradet de har ser jag inte som oskälig med hänsyn till vad de förväntas göra och övriga villkor. Sett från skattebetalarnas perspektiv är det så liten andel av statsbudgeten att det spelar så liten roll.
Jag tycker ju att politikerna ska ha så hög lön. Med så hög lön förväntar jag mig också att de ser till att få mycket över. Annars är det en person som är olämplig som politiker. De bör faktiskt kunna vårda sin privatekonomi och hushålla.
Nja jo det tycker jag man kan, med tanke på den kraftiga övervikt mot V- och Mp- röster vi har hos journalistkåren så är det definitivt ingen objektiv granskning som serveras.
Om listan bara visar aktie- och fondkapital så säger den väl inget om ministrarnas totala förmögenhet? Exempelvis statsministern kan ha 25 miljoner på ett bankkonto utan att det ingår i artikelns redovisning? Eller tänker jag fel?
Samtidigt tycker ju jag att det vore lika bedrövligt om så var fallet. Att inte kapitalisera bolag med sånna mängder kapital och låta inflationen käka upp det istället. Inte att ta ansvar för privatekonomin heller.
Man kan givetvis argumentera för att regeringen borde organiseras mer som en styrelse i en bostadsrättsförening. Men om vi i stället utgår från regeringens faktiska organisation så är ju ministrarna snarare att betrakta som verkställande direktörer i storbolaget staten. Och om vi skulle jämföra ministerlönerna med vad en VD skulle tjäna i ett bolag med motsvarande storlek (ca 400000 anställda) så kan vi nog ganska snabbt konstatera att ministeryrket inte är särskilt välbetalt.
Om vi vill bibehålla en någorlunda hög kompetensnivå inom staten så kan vi inte lönesätta de mest centrala posterna som om de vore uppdrag ICA-Kenneth kunde lösa på en söndagseftermiddag.
Fast vi har faktiskt en del ICA-Kenneth i riksdagen. Allt man behöver är att vara 18 fyllda i övrigt så finns inga kompetenskrav, inte ens för att bli ansvarig minister. Vidare finns inga krav på arbetsinsats. Det är inte så att politikerna stämplar in direkt.
Att hög lön skulle generera hög kompetens stämmer faktiskt inte, det är inte ett orsakssamband. Däremot bör man som minister eller vd få en skälig ersättning för det ansvar samt den tid, engagemang etc som man förväntas utöva. (Vilket blir problematiskt inom politiken där det saknas arbetsbeskrivningar och formaliserade krav på arbetsinsats)
Och lönen ska vara någon form av buffert för att illojalitet eller korruption inte ska uppstå.
Vår miljöminister är utbildad damfrisörska, så kompetens inom sin ramen för ministeruppdraget är inte alltid relevant eller nödvändig. Miljöminister ansvarar bl a för för hållbar utveckling, miljölagstiftning, miljöteknik och miljöforskning, naturvård, strålskydd och kärnsäkerhet, kemikalier och kretslopp, vatten och hav samt miljökvalitetsmålen vilket mig veterligen inte omfattas på frisörutbildningen
Som flera säger så är det endast innehav i aktier eller fonder som redovisas. Ministrar måste redovisa detta till riksdagen.
Hade jag varit minister hade jag sannolikt sålt av allt jag hade… Det har varit flera ministrar, bland annat Karolina Skoog om jag minns rätt, som det blev skriverier om. Hon ägde en Nordea Stratega-fond som hade ett innehav i ett dåligt företag typ. Extremt tramsig rapportering men den risken hade inte jag tagit.
Du tar alltid en risk om du investerar och lägger du dig bara i en indexfond får du med en del tveksamma bolag och så vidare. Då är det bättre stå utan.
Eller som för riksbankens ledamöter och företrädare som verkar ha handlat direkt i företag de sen beviljat stöd för. Var det värt det och sänka förtroendet för svenska myndigheter, deras oberoende och samtidigt få personlig kritik riktad mot sig.
Man kan absolut tycka att det är oproblematiskt med ett brett sparande. Det är det också. Men man riskerar skriverier och det kan kosta mer än det smakar.
