När man loggar in på minPension möts man numera av en ny, bra funktion: nu kan man direkt i prognosen simulera kostnaden för sitt återbetalningsskydd på tjänstepensioner.
När man klickar runt och testar inser man snabbt att det är stora belopp man går miste om i form av uteblivna arvsvinster ju äldre man blir. Många tänker att skyddet är en självklarhet, men i takt med att man åldras stiger alternativkostnaden exponentiellt eftersom dödligheten i årskullen ökar.
Om man tittar på ett räkneexempel med en tjänstepension på 3 miljoner ser skillnaden i faktiska utbetalningar per månad (livsvarig utbetalning före skatt, ingen intjäning från 57år) ut så här vid start vid olika åldrar:
Med
Utan
Skillnad
57 år
9200kr
9500kr
300kr - 2,6%
65 år
11600kr
12500kr
900kr - 8%
75 år
14000kr
19700kr
5700kr - 40%
En intressant aspekt är hur dynamiken skiftar. I början av uttaget är tjänstepensionskapitalet som störst, men eftersom dödligheten i årskullen är låg är själva “priset” i form av uteblivna arvsvinster ganska begränsat i absoluta kr-tal. Men när man sedan når högre åldrar och kapitalet har börjat ätas upp av utbetalningarna, blir kostnaden för att hålla fast vid skyddet dramatiskt hög i förhållande till det faktiska värde som finns kvar att skydda. Skrev lite mer här
Ja man får väl se till sin situation. Nu är vi småbarnsföräldrar där jag har dubbla lönen än min sambo så återbetalningsskydd är givet för mig. Dessutom är det billigt när man är ung då ganska få dör i samma åldersgrupp.
Men kanske att vi slår av det när ungarna flyttat och vi har några miljoner på börsen. Men åh andra sidan tror jag inte några tusenlappar gör någon skillnad då. På minpension ska jag få 56 000kr/mån. Utan skydden 59 000kr.
För mig har det varit en självklarhet att plocka allt sånt fort som attans. Tog bort allt när jag var 30. Idag kanske inser jag snarare att det kanske var onödigt att plocka bort det så pass tidigt.
@Cyklar Keep it coming, jag kanske bör stänga av dessa (åtminstone så småningom), får kolla igenom.
Min dotter är ju redig (ca 3 ggr mer förnuftig än mig i samma ålder), jobbar full tid, eget boende och sparande. Dessutom räknar jag ändå med att lämna ett arv runt ca 4-6 mille minimum, återbetalningsskyddet kan/bör jag däremot skippa, känns lite overkill.
Vad är vinsten med det? Om du inte behöver mer pengar talar det väl mot att ha det? Rimligen är det vettigaste för de där vinsten med mer pension är påtagligt och nersidan vid tidigt dödsfall är låg?
Min tanke har väl varit att bostaden eller åtminstone motsvarande värde (om man slutar på ett hem) kan få gå i arv, en majoritet av resten tänker jag försöka bränna/använda själv. Min pension blir nog hmmm “relativt medelmåttig” sett till forumstandarden, tänkte att återbetalningsskyddet rimligen är onödigt i mitt fall (sett till min “plan”). Men jag vet inte, jag kanske tänker fel nu, det har hänt förr.
För min del går jag minste om ca 240 000 kr i realvärde på att använda återbetalningsskydd.
Men för den förlusten får istället min partner ca 14 000 kr efter skatt varje månad i 20 år.
Hon har väldigt dålig pension, jag tror jag får ta den smällen helt enkelt.
Återbetalningssskydd/Efterlevnadsskydd är ju som vilken försäkring som helst.
Den kostar(i förlorade arvsvinster) om man väljer att använda den.
Mitt återbetalningsskydd kostar 240 000 kr men ger istället familjen 3,3 miljoner vid min pensionsålder ifall jag går bort vid den tidpunkten.
För mig som ser tjänstepensionen som en betydlig del av mitt sparande blir det märkligt att tänka att återstående kapital vid min död skulle tillfalla någon annan än min familj. Oavsett att det blir något dyrare lösning för mig under tiden.
Blir samma sak som att jag skulle avtala med någon bekant att den av oss som överlever den andre får den andres ISK pengar istället för dennes familj.
Men jag kan förstå att det kan vara ett sätt att höja en riktigt låg pension något.
I grund och botten handlar det om: hur stor krets man väljer att dela risken med.
När man har ett återbetalningsskydd (t.ex. inom familjen) väljer man att dela risken i en väldigt liten, sluten krets – i praktiken bara med varandra. Priset man betalar för den lilla kretsen är att man avsäger sig rätten till de pengar som blir över om den andra parten faller ifrån i förtid.
Men i stället för att ha skyddet, vad händer när man slår ut risken på hela det stora kollektivet (alla i samma årskull)? Jo, eftersom den absoluta lejonparten av en årskull faktiskt lever vidare år för år, blir hävstången enorm när de avlidnas kapital fördelas ut som arvsvinster till de som är kvar om man lever länge.
Personligen tycker jag att det handlar om en avvägning av beloppets storlek i förhållande till premien. När kapitalet är stort men kostnaden är väldigt låg i början, kan det vara värt det för trygghetens skull – det rör sig om för små pengar för att det ska vara värt att avstå försäkringen då. Men i takt med att man plockar ut mycket tjänstepensionskapital och kostnaden drar iväg blir kalkylen en helt annan. Min tanke är nog att plocka bort skyddet någonstans i fönstret mellan 60 och 65.
Usch vad pension är svårt. För att optimera behöver man veta tex när man ska dö eller bli sjuk. Beslutet om återbetalningsskydd blir dubbelt så svårt eftersom det rör två personer. Egentligen mer än två eftersom frågan till sist blir om arv vs. hur mycket pengar man vill ha att röra sig med i dag. Då behöver du egentligen göra en kalkyl hur mycket du behöver pengarna mot hur mycket behov dina barn skulle ha att få tjänstepension utbetald till sig. Med så mycket okända variabler blir varje beslut en enorm chanstagning.
Hmmm, ja, jag är ju född velig så jag kanske ändrar mig. Dottern kommer dock ej vara beroende av detta, arvet tycker jag blir godkänt oavsett. Men visst, gifter jag mig mot förmodan en tredje gång och hon har mindre bra pension och jag redan har sagt upp allt detta kanske det blir knepigt. (tänk vad sur hon skulle bli annars, “Jäklar, jag hann inte skilja mig medan han var i liv, den snåla typen!”, sådant bör undvikas, jag vill ha frid när jag är död).
Det är väl ungefär som med detta nya härliga “die with zero” upplägg. Jag kommer inte göra så men då kanske det ej blir så mycket kvar för nära och kära…
Slutsats: Jag gör som allas vår pensionsguru @Cyklar och avvaktar.
Det jag tycker är ännu märkligare dock med Tjänstepensionen är följande:
Om man inte har make/maka, sambo eller barn så går det inte att välja att t.ex lämna kapitalet till sina syskon, syskonbarn osv…. Med andra ord oavsett om du har återbetalningsskydd eller inte så faller den bort och dödsboet får inte tillgång till kapitalet om ovan kriterier inte uppfylls.
Har precis slagit på återbetalningsskyddet. Jag och fru är yngre än 30-35 år och har precis fått förstfödde tillskottet i familjen.
Tanken är nog att återbetalningsskyddet får ligga kvar och tuffa ett tag. Nuvarande arvsvinster har varit i enstaka kronor per år så inget större avstånd har tagits. När kodden är större så finns det något mindre ekonomisk risk iom större eget sparande, amorterat boende etc så då ska vi nog stänga av återbetalningsskyddet, räknar med 10-15 år tills det är aktuellt.
Dottern kommer dock ej vara beroende av detta, arvet tycker jag blir godkänt oavsett. Men visst, gifter jag mig mot förmodan en tredje gång och hon har mindre bra pension och jag redan har sagt upp allt detta kanske det blir knepigt. 
(tänk vad sur hon skulle bli annars, “Jäklar, jag hann inte skilja mig medan han var i liv, den snåla typen!”, sådant bör undvikas, jag vill ha frid när jag är död).