Okej, jag måste pudla. Efter att ha läst en del på forumet dessa dagar inser jag att jag utelämnat information som kanske får er att värdera vår situation annorlunda. Ni får ha förbarmande!
Bilen är betald till drygt hälften kontant, resterande med annuitetslån med nuvarande värde 95 000 kr, rörlig ränta f.n. 7,44%. Ingen vidare deal, förstod vi, men anledningen till att inte betala hela bilköpet kontant var att ha de pengarna fria att förfoga över i form av kontantinsats, om möjligheten till husköp skulle dyka upp. Den tanke som förordats här i tråden, att använda pensionssparandet till husköp, hade vi inte tänkt i det stadiet.
Hade ni prioriterat att betala billånet framför allt annat?
Jag menar åren mellan 20 och 30 som jag saknar. Jag har varit egenföretagare sedan 2017. Det är alltså ungefär 6 års inbetalningar i tjänstepension för min del. Plus det lilla som mina arbetsgivare har betalat in innan jag startade eget.
Jag hade nog försökt bli av med det lånet, ja. Få investeringar har en sådan risk reward.
Dessutom blir det en översiktligare ekonomi. Och en bra känsla i magen. Det är priceless.
Sedan med all respekt och era presumtiva inkomstet är kanske inte 95000 vansinnigt mycket förhållandevis. Det är mycket pengar, men i relation var ni är om tio år. Och ännu längre fram, säg oäi femtioårsåldern. En evighet för någon i er ålder, men tiden går fort när man har roligt (småbarn…)
Humankapital…
Ni förlorar klart en del inkomster i samband med föräldraledighet, men det är en kort tid i livet. Sedan går det en del till VAB osv, men det svenska systemet är generöst. Och marginalskatteffekter…
Precis. För min del har jag ju inte tjänat några pengar alls innan jag var runt 32. Åtminstone inte i Sverige. Så sett är min pensionsprognos inte så kul läsning.
Sen är det ju en sak till när det gäller garantipension. Man måste ha bott i Sverige i minst 40 år för att uppnå full ersättningsnivå. Eftersom jag är invandrare kommer jag aldrig att uppfylla de villkoren, vilket innebär att min pension kan bli lägre än för en svensk, även om jag har jobbat lika många år och haft samma pensionsgrundande inkomst.
Jag hade också betalat av det lånet först. Om ni vill finansiera en del av handpenning med lån så är det bättre att göra det när det är dags istället för att betala så dyr ränta löpande.
Ja så kan det ju bli, även om man väl får hoppas att de allra flesta som bor här 40år innan pension börjar jobbat innan de fyller 32 och då jobbat fler år än dig.
Men har du ingen pension från landet där du bodde tidigare då?
Oklart. Eventuellt lite, men det är ingenting jag räknar med. Jag är från Tyskland, och jag pluggade för det mest innan jag kom till Sverige. Visserligen har jag jobbat en del under tiden, men det var ingen jättestor inkomst jag hade. Det kan hursomhelst inte handla om många hundralappar i pension.
Sen är tyskarna lite väl efterblivna när det kommer till att spara uppgifter. Jag måste i så fall bevisa att jag existerar, och att jag har jobbat och hur mycket jag har tjänat, och det kan bli mycket besvärligt. Förmodligen är det inte värt besväret.
Ok. Men man kan ju tycka att det inom EU borde vara hyfsat lätt att få ut pension från alla länder man jobbat i. Tror förresten att du ansöker via pensionsmyndigheten i Sverige, så det kanske inte är så jobbigt ändå för dig? Men det har du säkert bättre koll på än mig.
Där satte du verkligen huvudet på spiken! Jag blir sakta varse att mitt sätt att hantera de ekonomiska val som kommer med en ny livssituation är att kategorisera och göra tydligt. Men med risk för just detta, att man missar helhetsbilden. Tack för ögonöppnaren!
Helt rätt. Problemet är att det kan komma att krävas “bevis” från tyska myndigheter att jag både har bott och jobbat i Tyskland. Det kan bli komplicerat när man inte längre bor i landet och inte har gjort det på flera decennier. Samma sak gäller när jag skulle t.ex vilja ha ett pass eller ID-kort. Det är stört omöjligt för mig att tillhandahålla alla handlingar som krävs för det.
Men nog med OT.
Tack för svar! Ni verkar vara många som delar den uppfattningen och jag köper tankegången. Men hur tror ni banken ställer sig till att ge ut ett blancolån för att nå upp till kontantinsatsen? Vi kommer ju vara maximalt belånade på huset i början. Är det nån som har erfarenhet av det? Det hade varit skönt att veta att det alls går.