Förstår du på riktigt inte vad Mrlebowski menar eller raljerar du?
Frågan är om det är på riktigt kopplat till jämställdhet eller inte. En möjlig förklaring är att det rådande samhällsklimatet gör att människor i allmänhet inte är så roade av att uppoffra sig fysiskt. Finns en viss parallell till lumpen som den absoluta merparten inte vill göra. Även om det inte är jämförbart med en graviditet fysiskt så skulle jag säga att det ointresset delvis har med ett allt sjunkande vilja att låna ut eller ge upp sin kropp. Det är mindre naturligt idag än vad det var när vi levde mer fysiska liv.
Kan man kanske summera den initiala frågeställningen att det snarare handlar om ekonomiskt välstånd som ger minskat barnafödande? Med många nyanser och mindre skillnader mellan länder, men det verkar ändå vara den gemensamma nämnaren.
Både och 
Förstår att resonemanget är; om alla ska ha samma resursutnyttjande som de mest extrema kommer inte jorden räcka. Man kan anta vilken siffra som helst och få jorden till att “bara räcka” för 20%, 2% eller 0,2%.
Det är en helt arbiträr siffra som får väldigt verkliga konsekvenser för den som väljer bort barn pga påståendet. Därför ville jag också ge @Mrlebowski chansen att utveckla.
För alla har ju inte samma resursutnyttjande som de mest extrema. Skulle man dimensionera en privat budget efter de mest extrema utgifterna skulle det också te sig absurt mörkt. Har du råd med elräkningen om det vore kallaste dagen året om? Nä. Men är det så kallt året om? Nä. Det är bara en mörk fantasi. Ett felaktigt antagande.
Eller ta något vardagligt. Du bjuder en vän. Men skulle du kunna bjuda hela mänskligheten samtidigt? Nä. Det är bara nedbrytande och passiviserande cynism.
3 gillningar
Men vänta nu. Det går inte att räkna in de kvinnor som valt barnfria liv bland dem som har föräldraledighet att dela upp. Det går ju de facto inte, eftersom grupperna har noll överlappning. Man kan mycket väl och med all rätt ha valt bort att ha barn för att 9/10 mödrar tar mer fl, men då är man heller inte del av den statistiken öht.
Jag har inget emot om man vill dela saker och ting lika och anser själv att livets bördor i stort ska delas lika efter tycke och förmåga hos varje par. Det enda som skaver lite för mig är att den här typen av argument syftar på att de kvinnor som tar mer av ledigheten utav egen vilja skulle göra fel, eller vilja fel.
Min tjej skulle nog förmodligen se det som att jag tog någonting ifrån henne om jag försökte förhandla till mig en enda mer föräldradag än jag är tvungen att ta. (Att däremot förvänta sig att hon ska göra allt hemma vore fullkomligt orimligt)
(det är iofs mest för att jag har eget med helt flexibla tider och kommer kunna vara ledig varannan dag under hela hennes föräldraledighet, så i praktiken skulle jag inte få något jag inte redan har, och hon skulle förlora ledigheten)
2 gillningar
Jag skulle också vilja introducera tanken att låga födseltal framförallt är ett problem för de två största maktinstitutionerna i samhället: banken och staten. Mer exakt den nuvarande ekonomiska modellen som bygger på konstant ökande arbetsmarknad/innovering, och pensionen.
Lågt antal barn i sig är nog på många sätt inget problem för människan. Vår konception av vad rikedom är idag är absolut en illusion som skulle försvinna med barnen. Fler pensionärer ska på något sätt finansieras och detta är redan ett problem idag som många länder brottas med. Humanitärt och filosofiskt är det ett stort problem som uppstår för alla som åldras—hur man ska ta hand om sig upp i åldern?
Med pensionssystemet som vi har idag känns det kanske läskigt att stå utan, vilket vi rör oss mot med en åldrande befolkning.
I takt med att pensionen avtar, tänker jag att födseltalet borde öka. Det är ju degraderingen av en trygghet som funkat väl för många generationer av pensionärer, som gör att födseltalet blir en sån existentiell fråga. En gång i tiden var del av familjebildandet en pensionsförsäkring. Inte ideal, kan man tycka, men om om pensionen försvinner skaffar nog fler barn.
Det går såklart att importera arbetskraft utifrån, som vi gör, men de som anländer måste ju åtminstone integreras tillräckligt för att delta i lokala arbetsmarknaden, vilket begränsar hastigheten man i teorin borde kunna fylla dessa ”hål” i arbetsmarknaden. Dessutom har den som emigrerar till väst en tendens att integrera sig i barnafödande-kulturen där de flyttar in, vilket sedan kräver ytterligare importerad arbetskraft.
Det verkar alltså svårt att motverka den åldrande populationen genom arbetskraftsinvandring, vilket blir problem när staten ska betala ut sin ständigt ökande pensionsnota. Man kan börja höja inkomstskatten mer och mer, men det är såklart otroligt opoppis.
Ett annat sätt jag tänker att den åldrande befolkningen kommer slakta ekonomin, är den ökande takten som värdepapper kommer säljas av desto äldre befolkningen blir i snitt, alltså när pensionen ska betalas ut.
För att hålla mig till den ekonomiska sidan av barnafödandet, så tror jag egentligen att den ekonomiska verkligheten vi finner oss i nu lever eller dör med födseltalet.
Vem vet, AI kanske löser det där när den slutar förorena nätet med idisslat nonsens. Jag är oimponerad hittills på den fronten.
2 gillningar
Inte så meningsfullt, eftersom vi redan ligger på nivåer där höjningar inte ger önskad effekt p g a att folk då väljer att jobba mindre istället.
1 gillning
När kvinnorna väl jobbar mindre kan de ju passa på att fylla sin tid med några extra barn 
Och om man ändå inte vinner på att utbilda sig, så kan man ju börja med barnafödandet många år tidigare.
Ju yngre kvinnan är desto mindre petig i val av man är hon nog också, jösses det var så många fördelar med detta förslag så jag tror jag smäller av! 
“Vill göra annat” tydligen i topp före ekonomisk oro eller klimatångest i valet att leva utan barn.
Annat intressant, forskning om män och kvinnor på arbetsmarknaden;
Vet inte om det är den primära orsaken men en del av det är att vi har andra alternativ och är medvetna om det.
Det finns även gott om barnfria förebilder / exempel runtomkring oss som inte verkar ha det så illa.
Jag tror att många förr inte reflekterade över att det ens var ett alternativ att inte skaffa barn, och det kanske det inte var heller för en del.
Jag och min respektive har ingen önskan om att ha barn och ser heller inte behovet av fler människor.
Vi skulle med omprioritetingar rent ekonomiskt kunna leva en familjen-annorlunda-tillvaro med +10 barn så det är inte där skon klämmer.
8-10 miljarder tycker jag räcker gott och väl och ökningen vi har sett och ser är minst sagt kraftig.
Sen kan man alltid argumentera för att vi behöver ha fler barn här (i Europa, Sverige eller den lokala lilla orten) men så resonerar nog de flesta i världen, fler av oss och färre av alla andra, vilket bara spär på effekten globalt.
År 1804: 1 miljard (fram hit tog det några hundra k eller miljoner år beroende på hur man räknar)
År 1927: 2 miljarder (123 år)
År 1960: 3 miljarder (33 år)
År 1974: 4 miljarder (14 år)
År 1987: 5 miljarder (13 år)
År 1999: 6 miljarder (12 år)
År 2011: 7 miljarder (12 år)
År 2022: 8 miljarder (11 år)
Jag tycker man kan sätta punkt efter den meningen.
Allt annat är efterhandskonstruktioner, ursäkter och/eller försök till att förklara för folk som inte förstår att man helt enkelt inte har något driv att skaffa barn.
Men det är ju förklaringen till varför vi är frivilligt barnlösa, och det är ju inte detsamma som att vara ofrivilligt barnlös.
1 gillning
Krisen är ju för politikerna. På individuell nivå får man ju fortfarande sin pension, om än lite senare. Ponsispelet som är pensionssystemet (och då är det ännu mer så i de flesta andra europeiska länder) måste kanske ändå uppdateras och göras om. Aktiemarknaden är väl det som blir tråkigt för alla när den dalar med befolkningen. Det är också lite skit samma. Mest banken som förlorar på det.
Ingen idivid har som plikt att få barn. Kulturen i väst har gjort allt för att få folk att skjuta på familj så att det ska arbetas fler timmar, betalas mer skatt, och på så sätt boosta börsen och hålla samhället över ytan. Att det då sen inte finns lika stora nästa generationer som konsekvens är väl det man får när politikernas huvudsakliga arbetsuppgift är att samla röster var fjärde år.
Jag tänker att det helt enkelt inte är de frivilligt barnfrias individuella problem. Diskussionen om födseltal är mer intressant filosofiskt. Staten och banken får väl lösa tillräckliga incitament för befolkningsökning om det är det de vill se. Jag beskyller ingen person för att den lever sitt egna liv så som den önskar!
2 gillningar
Mm, men som jag ser det kommer vi förr eller senare att få en platt eller minskande befolkning, med de problem det innebär för tillväxt och ekonomi.
För min del kan det då lika gärna få ske nu istället för om femtio eller hundra år och jag blir inte gladare av att det finns 9-11 miljarder människor istället för de 8,3 miljarder vi har idag.
Lite taskigt att skjuta över problemen på barn och barnbarn.