Alla har vi hört att tid i marknaden är viktigt, men jag tyckte ändå den här info-grafiken var slående:
https://www.visualcapitalist.com/sp/charted-the-cost-of-sitting-out-the-market-fc03/
(Den visar att om man mellan 1986 och 2024 missade de 10 bästa dagarna så gick man miste om mer än hälften(!) av avkastningen)
Oj, vilken ångest jag fick! Ligger oinvesterad sedan nästan en vecka tillbaka pga flytt till Lysa 
Man hör ofta om det där men jag frågar mig då ibland - hur går portföljen om man missar de tio sämsta dagarna. Kanske är lika viktigt det?
Ja, gissningsvis slår det lika hårt åt andra hållet.
Synd att det inte går att veta på förhand vilka dagar som är vilka!
Skönt att ändå veta att historiskt så har det ändå gett 7-10% i avkastning över tid. Inklusive både dippar och toppar.
Har vi tur så ser framtiden liknande ut.
Börsernas avkastning är positivt skev. Så nej, det är inte lika viktigt att missa nedgångarna som det är att vara med på uppgångarna.
Likna börserna (historiskt) vid en 20-sidig tärning där 11 sidor ger vinst och 9 sidor förlust. I längden är det bäst att bara fortsätta rulla tärningen eftersom oddsen är till ens fördel om man är investerad och till ens nackdel om man inte är det.
Fast det kan ha en större impact att missa nedgångarna. Den största ökningen på List of largest daily changes in the Dow Jones Industrial Average - Wikipedia är en faktor 1,15 medan den största minskningen är en faktor 1,29, till exempel.
Snubblade över en till graf. Någon har tagit reda på svaret på frågan om det är lika viktigt att missa de sämsta dagarna som det är att inte missa de bästa.
Mycket viktigare verkar det vara. Synd som sagt, att det inte går att veta på förhand vilka de är!
Jättebra illustration, men om du ska leva på din portfölj då kan det vara väldigt ofördelaktigt att plocka ut ett helt års levnadsomkostnader ut portföljen när börserna fallit tre år efter varandra.
Minskar du storleken på din portfölj ytterligare genom att leva upp pengar på botten, då blir din portföljs återhämtning ännu längre än börsens återhämtning.
Vill du låta bli att ta ut pengar ur portföljen på botten när de stora långa rasen varit, då är rimligt att ha 4-7 års levnadsomkostnader i en säker korträntefond.
Resten av pengarna bör vara full-investerade.
Men om du då tar ut pengarna från korträntefonden så har du ju plockat ut ett helt års levnadskostnader din portfölj i alla fall, vilket är precis vad du sade att man inte ska göra.
Ja, men jag slipper då uttag från börsen när tajmingen är som sämst.
Jag tolkar det som att när du säger ”portfölj” menar du ”aktier”? Så som jag använder ordet (där både aktier och räntor kan vara en del av portföljen), så säger du att det är viktigt att ha både aktier och räntor i portföljen, om jag förstår dig rätt.
När jag sa börsen så menade jag breda indexfonder som täcker börsens utveckling.
Om börsen faller 50% som den gör vid sällsynta tillfällen, då vill du inte göra uttag från börsen/indexfonden med ytterligare 5 %, så ditt kapital sjunker -55%.
(Snarare vill många då rebalansera och köpa billigt in sig på börsen)
Har du 4-7 års levnadsomkostnader i kort ränta slipper du sälja andelar med sämst möjliga tajming när börserna kraschat.
En bra portfölj innehåller mer än aktiemarknads-exponering.
Då förstår jag fortfarande inte. Du sade att man inte ska ta ut pengar från portföljen när börsen kraschar, men portföljen ska innehålla mer än bara aktier. Menar du att man förutom portföljen, som innehåller både aktier och räntor, ska ha ytterligare flera år av utgifter i räntor? Eller menar du att man visst kan ta ut pengar från portföljen när börsen kraschar, bara det att man gör det från räntedelen? Jag är lite förvirrad, då det känns som att du använder ordet ”portfölj” på olika sätt.
Om man har en portfölj som består av både aktier och räntor, och börsen krascar, så har man ju en undervikt aktier och en övervikt räntor. Tar man ut pengar från den portföljen så gör man det rimligen från räntedelen, för att ta portföljen mot sin målfördelning (ombalansera). Det innebär att man inte behöver någon separat pott av pengar utöver dessa aktier och räntor, håller du med?
Jag håller med.
Men har du en liten portfölj kanske den ger för låg avkastning om t ex 20% är lång ränta och 20% är kort ränta, för det är vanligen börsen som ger tillväxten.
I det specialfallet är rimligt att ha 4-7 års utgifter=konsumtion i en kort räntefond.
Resten av den lilla portföljen kan då vara exponerad mot börsen, alla dagar.
Jag kan tycka att har man 4-7 årsutgifter så är ens portfölj inte så liten, men oavsett så förstår jag inte poängen med det här med att exkludera bitar. Om man har en liten portfölj och en risk för större utgifter i närtid så har man låg risktolerans, vilket alla är överens om betyder korträntor eller sparkonto på det mesta av portföljen. Vanliga regler om tillgångsallokering tar redan upp allt det här, utan behov av att separera i delar och särbehandla dem.
Jag tycker bara att det är krångligt och döljer ens sanna tillgångsallokering, vilket inte grundar för bra beslut. För mig är det enkelt: Titta på hur mycket pengar du har, och titta på din risktolerans, och allokera tillgångar baserat på det. Min bild är att det här med en separat buffert kommer från den här besattheten av att ”inte sälja när börsen är nere”, vilket folk håller som en helig regel, i mitt tycke helt i onödan. Det gör att man plockar ut en del pengar i en separat del och definierar anvöndandet av just den delen som att det inte räknas som att sälja, medan om man använder den andra delen så är det att sälja, trots att pengar är utbytbara. Det är att lura sig själv. Har man en portfölj med en tillgångsallokering baserat på ens risktolerans så är det inget problem att sälja när börsen är nere. Antagligen kommer du att sälja korträntor, som är den del av din portfölj som troligen ligger högst i förhållande till målfördelningen. Eller så säljer du något annat, om du i din risktoleransanalys kommit fram till att du inte behöver korträntor.
Men det är mest min åsikt.
Har man en liten portfölj så kommer man dels vara tvungen att ta viss risk för att få en avkastning som går att leva på. Den risken kanske är högre än vad man egentligen skulle vilja utifrån risktolerans, men det finns ett (inte perfekt) samband mellan risk och avkastning.
Sedan behöver man ha räddat vinster till en buffert i ett sparkonto, korträntefond etc.
Att sätta ihop en Permanentportfölj som exempelvis Browns som ger i snitt 4-5% per år i avkastning kanske är rätt när det gäller risktoleransen, men helt fel om man har behov av 9% avkastning(=risk) i snitt plus buffert så man klarar nedgångsperioder.
Tillbaka till trådens ämne: Men den här tråden handlar eg om att inte missa börsdagar.
Det finns olika anomalier beskrivna i forskningen som hävdat att det mesta av uppgångarna sker mellan oktober och maj, att mest uppgångar sker runt månadsskiften och att det även finns vissa mönster kring storhelger.
Under ett par år prövade jag anomalin om att uppgångar mest sker vid månadsskiften, genom att jag gjorde köpen i rebalanceringar ett antal dagar innan månadskiften och gjorde försäljningar i rebalanceringar några dagar efter månadsskiften (när det borde finnas mer vinster). Men det gav varken bra eller dåligt resultat. Helt enkelt samma effekt som portföljer jag jämförde mig med som inte trixade med timingen för att tjäna pengar på anomalin.
Effekterna av sådana anomalier finns/fanns nog statistiskt signifikant, men de är så små att de inte ger någon extra avkastning i verkligheten.
Dessutom menar effektiva marknadshypotesen att om det finns människor som handlar utifrån vissa förutsägbara mönster, då kommer andra att genomskåda det och agera så de tjänar pengar på de förutsägbara personernas beteende på marknaden. Det gör att effekten av anomalier tenderar försvinna när de blivit välkända.
Då kan man lika gärna vara investerad alla dagar så man inte missar uppgångarna.
Wow. Svårt att intuitivt kunna greppa att 10 dagar kan stå för 50% av värdet under 38 år 
För det har ju aldrig varit några dagar där börsen dubblerades utan bästa dagen nånsin va “bara” 15.3% ökning
För övrigt häftigt att på topp20 bästa dagarna någonsin så är de flesta förstås 1929-1933
Men vi har även tre dagar från 2020 samt en alldeles nyss - nämligen 2025-04-09 när Trump pausade tullarna och det blev 7.87% ökning
Den där grafen var ju toppen. Eftersom det ger större effekt att missa de sämsta dagarna än de bästa kan vi ju dra slutsatsen att det är viktigare att tajma marknaden än att hålla sig kvar under lång tid.
…
Nej, det kan vi såklart inte. Men det visar hur argumentet i TS inte stöder påståendet att ”time in the market is better than timing the market”. Påståendet stämmer, men den här faktoiden om att missa de bästa dagarna är ett kasst argument. Precis som det där när folk säger att X bolag står för hela indexets avkastning. Med implikationen att man måste vara investerad i alla bolag för att inte missa de som står för vinsten, och man måste vara aktiv hela tiden för att inte missa de bästa dagarna. Båda dessa är bara menlös trivia och värdelösa argument för indexfonder. Det är kul data, men kommer knappast att övertyga någon med lite kritiskt tänkande.
