Jag har från olika personer fått höra att de med betyg från andra skolsystem , som de amerikanska eller brittiska, missgynnas när de söker till högre utbildning i Sverige. Deras betyg räknas om på ett sätt som gör dem mindre konkurrenskraftiga. Är det någon som vet mer om detta? Tidigare har jag förstått att även IB varit missgynnat men det ska visst ha blivit bättre.
Översättning av betyg är klurigt.
Missgynnas svenska betyg om man söker till amerikanska skolor?
2 gillningar
Vet inte. Det är heller inte i alla länder som betyg har sådan vikt som i Sverige. Frågan här riktas naturligt till de som bor eller har bott utomlands och mer specifikt har gått i eller haft barn i utländska skolsystem.
Det kanske finns specifika faktorer som gör att man riskerar att missgynnas. Man kanske kan läsa ämnen “strategiskt” utifrån ambitionen att säkra sina betyg?
1 gillning
En gång för väldigt längesedan sökte jag in till högskolan. Platserna var då uppdelade i kvoter beroende på vart betygen kom från. Vill minnas att olika utbildningar hade olika kvoter.
T.ex fördelades platserna såhär på min utbildning:
- Gymnasiellt slutbetyg(helt från Gymnasiet eller komvux , ingen mix): 35-40%
- Högskoleprovet: 35-40%
- Komvux(man läst upp enskilda kurser) + folkhögskola: 10%
- Utländska studenter + studenter med HP+GY-betyg: 10%
Ungefär så var det, kan ha varit mer kvoter. Så störst chans till populära utbildningar hade man genom ett bra gymnasiebetyg + bra Högskoleprov då man konkurrerade om ca 80% av platserna. Resterande 20% bakades in i 1 och 2 om de inte fylldes.
Så om det missgynnades eller premierades beror på den tiden beror ju på om man sökte en utb som många med utländska betyg sökte. Konkurrensen kunde ju variera, något som jag kan tycka är rimligt när man inte kan ha nån insyn i betygens kvalité eller skolsystemet som utfärdat dem.
Sen är frågan varför: skall platser på skattefinansierad skola(del av välfärdssamhället och statens satsning på inhemsk kunskap/kompetens) gå till någon som kommer hit och pluggar på högskolan, för att sedan flytta hem igen med en examen som de nyttjar i sitt hemland? På samma vis för Svenska som bosatt sig utomlands och betalar skatt där sedan skicka hem sina barn för att få en gratis utbildning innan de också flyttar till sin familjs nya hemland?
3 gillningar
Det var väl nå’n som bad amerikanerna peka ut tre europeiska länder på en världskarta, och eftersom de inte kunde kände de sig missgynnade. 
I övrigt håller jag med @Jojja 
Detta är en annan fråga. För länge sedan vet jag att IB-elever var gynnade jämfört med andra. Folkhögskoleelever har också varit gynnade. Detta berodde på kvoterna. Idag räknas utländska betyg om till svenska meritpoäng och då är det formeln för varje utländskt system som styr hur man står sig i Sverige.
Frågan om att någon skulle komma hit och sedan åka iväg igen verkar lite konstig. Så har det ju fungerat tidigare men nu är det ju mindre av det. Min fråga handlar om att gå gymnasiet utomlands och sedan söka till svenskt universitet. Om man ska söka jobb utomlands eller i Sverige sedan är en öppen fråga. Modellen att bo bara i ett land hela livet känns lite 1900-tal ärligt talat. Om man väljer att gå en längre utbildning idag skulle jag se det som en hygienfaktor att man iallafall har teoretisk möjlighet att jobba även utomlands.
Jag ser inte själva poängen? Betyg från utländska studier betyder ju att individen inte är bosatt i Sverige. Att det skulle vara mindre icke-svenska studenter nu jämfört med tidigare vet jag inget om.
Men att utländska studenter skulle ha samma tillgång till svenska skolor ser jag som en självklarhet. Om man flyttat utomlands studerar på gymnasiet där så får man ju anta att personen och deras familj är boende i det landet, då finns det väl gott om högskolor/universitet att studera vid där? Eller är det avgiftsfriheten i svenska systemet som lockar?
Oavsett så är det ju upp till dem som flyttar att sätta sig in i det, lite som att man ger upp vissa övriga delar i världsfärds samhället i jakten på vad det nu är man flyttar utomlands för(oftast pengar eller väder om jag vågar mig på en gissning).
Du nämner England och USA i din första post. Jag vet att det finns gott om bra skolor i dessa länder och ser ingen vinning för samhället att folk med rötter(eller utan rötter för den delen) skall få samma tillgång som dem som bor och studerar i Sverige till skolorna här. Hela systemet som vi har är ju en satsning på inhemsk kompetens och ett försök att ge ett litet land som Sverige en fördel genom hög snitt utbildning för medborgarna jämfört med andra större länder som annars kan konkurrera ut oss.
1 gillning
Jag tycker att perspektivet här verkar kraftigt snedvridet. Frågan handlar om att som svensk bo i olika länder och gå i skolan där för att senare återvända till Sverige och gå på universitet här.
Att USA och England nämns är för att skolor med de systemen finns i de flesta av världens länder. Tyska och franska skolor är också vanliga att hitta. Svenska eller skandinaviska skolor finns på några få platser. Frågan handlar inte om att bo i USA eller England som svensk eller om personer från de länderna. Sedan kanske sådana personer kan ”drabbas” också men det spelar i någon mening inte så stor roll.
Har en släkting som läst grundskola i 5-6 olika länder, främst i Afrika och Europa. Hen tar nu studenten i Sverige efter att ha pluggat gymnasiet i Norge och Belgien och sen universitet i Stockholm och Sydkorea.
Har inte hört om några större problem under åren, mer än att det är kämpigt socialt att komma in i nya klasser ofta.
Sen kan det kanske vara skillnad mellan hur skolor, betyg och länder värderas här, när man söker vidare. Men det finns många orter att söka sig till, så bör gå att lösa.
1 gillning
Frågan avser att gå gymnasiet utomlands med något av de utländska systemen och huruvida man sedan missgynnas jämfört med om man istället gått gymnasiet i Sverige. Grundskolan kan man gå utomlands utan hinder. Det spelar ingen större roll.
Skrev att min släkting läst i Belgien och Norge på gymnasiet, men det kanske inte räknas?
Frågan avser egna erfarenheter. Det är ju först när man söker utbildningar som kräver riktigt höga betyg som det spelar roll.
Frågan avser också utländska system. Jag tror att IB idag inte är missgynnat. I mer ”normala” länder kan man ofta välja IB. När man kommer utanför Europa finns inte ”fullt utbud” av skolor. Då kanske det är amerikansk och brittisk skola man har att välja mellan. Då blir den här frågan mer aktuell.
1 gillning
Ah, kanske finns någon på forumet. Lycka till. 
Nu vet jag ingenting om USA och England som du nämnde. Men jag har flera bekanta från Kina som har helt fejkade betyg. “Fake degree certificates” är inte helt ovanligt där och i viss mån även i andra asiatiska länder.
Jag kan inte uttala mig om annat än IB. Att få toppbetyg på IB är mycket svårare än svenska gymnasier.
1 gillning
De jag hört, har klagat på framförallt betyg från UK då de anser att det är svårare att nå bra betyg i deras system och att de därför skulle kompenseras. Med den betygsinflation vi haft på en del skolor kan det kanske ligga något i det. Samtidigt vore det ju konstigt om vi skulle ha en översättningstabell som utifrån att vissa skolor ger glädjebetyg
1 gillning
Ett sätt att komma runt eventuellt missgynnande kan ju vara att göra högskoleprovet, förutsatt att man har hållit svenskan vid liv. Nu ges det tydligen inte utomlands längre så det blir en kostnad både i tid och pengar men kanske värt det i slutändan.
1 gillning
Sant, men när jag tog studenten 2008 har jag för mig att det räckte med ett resultat på 36/45 poäng på IB för att det skulle översättas till full pott i svenska systemet (2.0?), så det kompenserades för att IB inte skulle missgynnas. Dock tror jag att det har justerats i omgångar, kanske är hårdare omvandling idag.