Som företagare sen många år och som även drivit leksaksbutik i 10 år tillsammans med min fru i ett litet samhälle är jag kanske att anse som lite jävig 
Sen kanske man ser på Microsoft, ABB, Swedbank helt annorlunda än “Gullans blommor”. Samtidigt består de stora företagen till sist också av enskilda människor som man interagerar med på olika sätt. Antingen personligen eller genom varsin ända av ett system/process.
Du beskriver det som att “du befinner dig i intressekonflikt med i princip alla företag” men man skulle också kunna beskriva den som ett GEMENSAMT MÅL tycker jag. Företaget vill sälja och du vill köpa: Hur möter vi varandra på bästa sätt då så att båda blir nöjda?
Jag personligen känner mer som att “bjuder företaget till för min skull så bjuder jag till för deras”. Allt handlar t ex inte om pris tycker jag. Jag betalar gärna lite mer och håller mig till samma företag om jag är nöjd med vad de gör för mig, ungefär som med dricks på restaurangen. Jag är inte tvingad att ge dricks men gör det gärna så länge jag fått åtminstone hyfsad service och mat.
Tro mig, när vi drev butik gav vi garanterat INTE “blanka fan i kunden annat än dennes pengar”. Skulle de köpa en present till ett barnkalas så försökte man naturligtvis alltid att hjälpa till att hitta den “perfekta presenten”. Man vägde inte ens in att olika leksaker hade olika marginal/lönsamhet t ex.
Samma sak med de andra företagare som jag känner. Det finns ofta en vilja/ambition/drivkraft att hjälpa/serva kunden på bästa sätt TILLSAMMANS med att man tar betalt för sin vara eller tjänst och vill ha en lönsam verksamhet.
Har t ex även varit skogsägare hela livet. Där har jag levererat skog till olika parter genom åren. Sen drygt 25 år har jag funnit en motpart som köper min skog där jag känner ett “band” till personen jag under alla år gjort upp affären med snarare än själva företaget. Samma sak med de bankpersoner jag haft genom åren. Hittar vi lösningar tillsammans så fortsätter jag relationen ÄVEN om jag i vissa fall vet att jag skulle tjäna pengar på att byta till en annan “leverantör”.
Så, nej du har ingen “skyldighet att ta moralisk hänsyn mot företag” men eftersom jag är företagare själv känns det lite tråkigt att få den kastad i ansiktet på sig att ALLA företag ger blanka fan i sina kunder annat än deras pengar ,-) PS: sagt i vänskaplig ton och med glimten i ögat
Sen kan jag delvis förstå och hålla med i en annan del av ditt resonemang om företag som t ex gör saker/uttalanden/policys/ansvar med i princip tomma ord bara för att det “ligger rätt i tiden” att förmedla/signalera det budskapet ut till marknaden.
För att svara på din avslutande fråga hur jag tänker. Jag utgår från att företaget och jag har ett gemensamt mål att jag ska bli nöjd med varan/tjänsten och de ska få betalt för det. Så länge båda parterna “lever upp till sin del” tycker jag att jag har en moralisk skyldighet mot företaget oavsett om det är litet eller stort.
Vi hade t ex en elektrikerfirma som hjälpt oss där det drygt 3-4 år senare upptäcktes ett “missförstånd i faktureringen” så att de hade fakturerat 17 000kr för lite för ett jobb hos oss. (Feltänk omkring ROT-avdrag när det var nytt) När de hörde av sig betalade jag de 17 000kr direkt utan att blinka när jag insåg att det helt korrekt skett ett missförstånd. Kände jag mig moraliskt skyldig att betala? Ja, eftersom det var ett missförstånd och företaget levererat det de skulle. Var jag tvungen att betala rent juridiskt? Nej antagligen inte. Sved det i plånboken? Ja det gjorde det! Var det livsviktigt för företaget att få in de 17 000kr? Antagligen inte. Han som hörde av sig uttryckte att han i princip aldrig stött på den inställningen tidigare hos någon kund att de var beredd att betala för sig när det uppdagats efter så lång tid men att de ändå provade att höra av sig. Mitt svar var då att varför skulle jag INTE betala när de gjort det de skulle och jag var nöjd med jobbet.
T.e.x att bara lasta på med Basic/ordinarie-produkter i en dagligvaruhandel. Då lägger jag gärna till något från disken till exempel.