Moraliska skyldigheter gentemot företag?

Hej. Ibland funderar jag på marknaden, i meningen företagen i vår marknadsekonomi, och om man som privatperson har några moraliska skyldigheter mot dessa. Det har man ju så klart (anser jag) mot sina medmänniskor, men har man det även mot företag? Lärde mig hela tiden att företag i sig själva alltid agerar rationellt utifrån sina egna intressen och i princip inte tar moraliska hänsyn (de är amoraliska, inte omoraliska). Detta har medfört att jag inte anser mig behöva ta några moraliska hänsyn till företagen själva, utan att jag helt enkelt befinner mig i en intressekonflikt med i princip alla företag som jag är kund hos. De vill att jag spenderar så mycket pengar som möjligt för det som jag behöver och att jag dessutom köper mer än vad jag behöver. Mitt intresse är det rakt motsatta.

Nu är kanske samhällsdebatten en annan än då jag växte upp på 90-talet, där var och varannat företag (om inte allihopa) pratar om att ta ansvar i hur många frågor som helst. Är detta bara show? Har företagen gått från att vara amoraliska till att bli moraliska? Och medför det att jag själv har en större skyldighet att ta moraliska hänsyn mot företag?

Personligen tänker jag fortsätta att utgå från att jag och de företag jag handlar hos har en grundläggande intressekonflikt och att företaget ifråga ger blanka fan i mig (annat än i mina pengar), och att jag kan fortsätta att ha samma förhållningssätt mot dem (allt inom lagens råmärken är ok för att få som jag vill).

Hur tänker ni?

3 gillningar

Kapitalismen står väl i kamp mot demokratin?
Jag vet vilken sida jag väljer :slight_smile:

1 gillning

Jag ser inga skyldigheter när det gäller mina rent privatekonomiska intressen.
Får jag en rabatt som jag egentligen inte borde få så tackar jag så mycket.

Däremot brukar jag gärna vilja hjälpa företag som jag gillar. Exempelvis händer det att jag hittar felaktigheter på hemsidan, länkar som inte funkar, viktig information som saknas någonstans eller kommer på hur något skulle kunna lösas smartare. Då brukar jag skicka mejl till kundtjänst för att bidra till förbättring. Jag har gjort det här med ganska många företag vid olika tillfällen.

2 gillningar

Företagen och samhället har snarare ofta ett symbiosförhållande.

Har svårt att se det som att jag och de företag jag är kund hos har motsatta intressen, förutom om det handlar om monopolsituationer. Jag har pengar och vill ha en vara - företaget har en vara och vill ha pengar = vi gör en gemensam överenskommelse. Är varan hutlöst dyr eller dålig? Då går jag någon annanstans. Vill jag att varan ska vara så billig att företaget går i konkurs? Nej, jag vill att de ska gå så bra att de kan tillhandahålla varan jag vill ha, kunna anställa så många som möjligt så att jag och andra slipper vara arbetslösa, och betala skatt till sjukvård, polis etc.

1 gillning

Synen på företag och företagande är inte statisk, varken över tid eller geografiskt.

Det är nog ganska få företagsledare som fortfarande hävdar att ”the business of business is business” och inte erkänner närigslivets sociala ansvar, i någon mån.

Företagen drivs ju ändå av fysiska personer. Ett litet företag är det kanske en eller några personer (t.ex en familj) som både äger och driver företaget. Sen är det kanske svårare att se den kopplingen eller känna för ett stort multinationellt företag. Men så jag skulle säga att det är personerna bakom ett företag du kan ha moraliska skyldigheter mot (anställda och ägare)

1 gillning

Jag kan ta några exempel:

  1. Jag hade länge en favoritbutik, Femmans Sport i Nordstan i Göteborg. De hade helt enkelt en rolig butik att besöka och jag brukade vara där nästan en gång i veckan. Men jag köpte bara saker där då de var billigare än konkurrenterna och gjorde inget för att gynna butiken i övrigt. Det hela slutade med att butiken konkade (inte mitt fel, naturligtvis, men det var nog många kunder som gjorde som jag) och jag köpte mina sista grejer på utförsäljningen. Jag säger inte att jag på något sätt hade kunnat rädda butiken, men så här i efterhand funderar jag på om det inte var kunder som jag som gjorde att de fick stänga ned till slut. Är det rimligt att aktivt gynna företag som man faktiskt gillar, även om man då agerar ekonomiskt irrationellt?
  2. Att hitta vägar runt att betala fullt pris för saker med studentrabatter fast man inte längre är student, eller via nykundsrabatter trots att man inte är ny kund.
  3. Att köpa varor som är uppenbart felprissatta (för lågt) utan att säga till i kassan?

Vad är ok?

Om man vill ha kvar sin lokala butik eller restaurang bör man prioritera den framför ett billigare alternativ.

1 gillning

Jag tänkte lite marxistiskt.

www.democracyatwork.info

Att arbetsplatser inte är demokratiska begränsar i alla fall min nivå av moraliska skyldigheter.

Varför inte? Om företaget har ett värde för dig, även om det inte är ekonomiskt, bör du ju gynna dem för att kunna fortsätta ta del av det värdet, eller för att du mår bra av att stötta dem. Men visst, man får ju avgöra hur stort det värdet är, dvs är det värt att spendera pengar och köpa grejer bara för att man gillar butiken. Som vegan stöter man ju ibland på helveganska butiker t.ex. och kan då vilja stötta dem, men är det en dålig butik av andra skäl kommer de ju ha svårt att gå runt oavsett mina stödköp.

Kan man applicera den gyllene regeln här, dvs jag vill inte att företag ljuger för mig, därför ljuger inte jag för dem? I detta fall kan jag också tänka att lögnen i sig är ett större problem än vad det är i det enskilda fallet, dvs samhället blir så mycket enklare, effektivare och trivsammare om det inte ljugs hej vilt, och därför ska det aldrig normaliseras.

Här tänker jag att det blir en fråga om handlande vs icke-handlande, dvs man kan tycka att det är en skillnad på att aktivt fuska med studentrabatt och att avstå från att påpeka när företaget satt fel pris. Det senare handlar om deras eget slarv, det förra om att man själv agerat fel, och det förra kanske därför bör ses som mer moraliskt klandervärt? Men det finns ju en hel del skrivet om detta inom moralfilosofin och jag har det inte färskt i minnet, man kan ju problematisera det mer.

Det här var ju läskigt för jag funderade på exakt detta och tänkte starta en tråd med i princip samma frågeställning idag! :smiley: @Arvid3

Jag brukade vara en rabattjägare av rang både online och i butik. Jag gjorde allting för att komma undan så billigt som möjligt och undvek att betala ordinare priser så långt det bara gick. Allt för min egna privatekonomiska gagn.

Men med tiden har jag bara börjat känna mig mer och mer rutten varje gång jag gör något liknande snarare än tillfredsställd.

Exempel:

  • Mobiltelefoner med abonnemang under marknadspris om man säger upp abonnemanget i tid.
  • Listprodukter under Black Friday/Mellandagsreor där det är en tydlig lockvara med nettoförlust för att man ska in i butiken.
  • Nykundserbjudanden á la Illustrerad Vetenskap där man med lättja kan utnyttja deras välkänt sjunkande prenumerationssiffror och bli en minusaffär.

Men det sträcker sig även så långt att jag numera känner mig lite snål när jag köper produkter i butiker där jag vet att marginalerna är låga :sweat_smile: T.e.x att bara lasta på med Basic/ordinarie-produkter i en dagligvaruhandel. Då lägger jag gärna till något från disken till exempel.

Jag kan liksom inte se kassören i ögonen i en butik längre om jag vet att jag fullt medvetet blev nettovinnaren på en affär, till hans/hennes förlust i slutändan. (OK, aktieägarnas i första hand men ni fattar…).

Tyckte inte det är något omoraliskt då de flesta kedjor har goda vinstmarginaler som tas ut från sina kunder.

För mig blir det mer en fråga om jag anser att vinsten från butikens överpriser ska tillfalla mig via lägre priser eller aktieägarna som vinst.

Jag har drivit företag länge. Kan meddela att det inte är alla företag som “ger blanka fan” i sina anställda.

Jag tycker inte det går att säga generellt vad som är de moraliska betänkligheterna. Precis som i alla relationer, så får man ta det fall till fall.

Jag är inte längre delägare i mitt företag, men leder och driver fortfarande bolaget. Jag känner ett stort ansvar mot företaget, mot de anställda och mot företagets kunder. Jag tycker att integritet, ansvarskänsla, och yrkesstolthet, är grundläggande och ger en så mycket tillbaka.
Men, samtidigt klandrar jag ingen, som exempelvis ser sin anställning som en affärstransaktion, utan några som helst moraliska förpliktelser annat än det som är direkt skrivet i ett anställningsavtal. Vill man ha det så, så är det helt ok också, och jag som arbetsgivare tänker mig inte lägga mig i det.

3 gillningar

Jo, DU va en av anledningarna att det konkade eftersom DU valde bort dom pga pris, fast DU gillade dom… Ofattbart enligt mig…

För all del, Ola, jag hade en del i det. Jag hade kunnat se till att allt jag någonsin köpte, som de hade i sitt sortiment, hade jag kunnat köpa där. Men… för mig, eftersom det dessutom var en stor kedja som ägde butiken (Coop, som också äger Team Sportia), så hade jag svårt att känna den typen av lojalitet. Hade nog känns enklare med ett mindre företag, tror jag.

Ett bra företag som erbjuder bra service till mig som kund, gynnar jag oavsett om dom ingår i någon större gruppering… Men det är ditt val… Jag gillar företag som bemöter en bra, håller vad dom lovar och jag gynnar hellre närliggande också. Om dom är billiga är det ett plus men för mig är priset mindre viktigt. Självklart är det ett val varje person måste göra utifrån sina möjligheter å förutsättningar, men bli inte förvånad om butiker i din närhet försvinner från ditt närområde när du jagar billiga produkter på prisjakt…

Företagare är inte omoraliska - de är människor. De skapar affärsverksamheter för att ge sig själva verktyg att förverkliga det de tycker är viktigt i livet. För de allra flesta är att hjälpa medmänniskor en central aspekt i livsplanen.

Få människor skulle medvetet skada andra människor.

På samma sätt är det inget omoraliskt att agera i egenintresse mot företag. De har den typer av kunder som kalkylerad risk i sin affärsmodell. Ex rapporterar vet Netflix mycket väl om att stor del av deras tittare är snyltande på andras abonnemang.

Som företagare sen många år och som även drivit leksaksbutik i 10 år tillsammans med min fru i ett litet samhälle är jag kanske att anse som lite jävig :wink:

Sen kanske man ser på Microsoft, ABB, Swedbank helt annorlunda än “Gullans blommor”. Samtidigt består de stora företagen till sist också av enskilda människor som man interagerar med på olika sätt. Antingen personligen eller genom varsin ända av ett system/process.

Du beskriver det som att “du befinner dig i intressekonflikt med i princip alla företag” men man skulle också kunna beskriva den som ett GEMENSAMT MÅL tycker jag. Företaget vill sälja och du vill köpa: Hur möter vi varandra på bästa sätt då så att båda blir nöjda?

Jag personligen känner mer som att “bjuder företaget till för min skull så bjuder jag till för deras”. Allt handlar t ex inte om pris tycker jag. Jag betalar gärna lite mer och håller mig till samma företag om jag är nöjd med vad de gör för mig, ungefär som med dricks på restaurangen. Jag är inte tvingad att ge dricks men gör det gärna så länge jag fått åtminstone hyfsad service och mat.

Tro mig, när vi drev butik gav vi garanterat INTE “blanka fan i kunden annat än dennes pengar”. Skulle de köpa en present till ett barnkalas så försökte man naturligtvis alltid att hjälpa till att hitta den “perfekta presenten”. Man vägde inte ens in att olika leksaker hade olika marginal/lönsamhet t ex.

Samma sak med de andra företagare som jag känner. Det finns ofta en vilja/ambition/drivkraft att hjälpa/serva kunden på bästa sätt TILLSAMMANS med att man tar betalt för sin vara eller tjänst och vill ha en lönsam verksamhet.

Har t ex även varit skogsägare hela livet. Där har jag levererat skog till olika parter genom åren. Sen drygt 25 år har jag funnit en motpart som köper min skog där jag känner ett “band” till personen jag under alla år gjort upp affären med snarare än själva företaget. Samma sak med de bankpersoner jag haft genom åren. Hittar vi lösningar tillsammans så fortsätter jag relationen ÄVEN om jag i vissa fall vet att jag skulle tjäna pengar på att byta till en annan “leverantör”.

Så, nej du har ingen “skyldighet att ta moralisk hänsyn mot företag” men eftersom jag är företagare själv känns det lite tråkigt att få den kastad i ansiktet på sig att ALLA företag ger blanka fan i sina kunder annat än deras pengar ,-) PS: sagt i vänskaplig ton och med glimten i ögat :wink:

Sen kan jag delvis förstå och hålla med i en annan del av ditt resonemang om företag som t ex gör saker/uttalanden/policys/ansvar med i princip tomma ord bara för att det “ligger rätt i tiden” att förmedla/signalera det budskapet ut till marknaden.

För att svara på din avslutande fråga hur jag tänker. Jag utgår från att företaget och jag har ett gemensamt mål att jag ska bli nöjd med varan/tjänsten och de ska få betalt för det. Så länge båda parterna “lever upp till sin del” tycker jag att jag har en moralisk skyldighet mot företaget oavsett om det är litet eller stort.

Vi hade t ex en elektrikerfirma som hjälpt oss där det drygt 3-4 år senare upptäcktes ett “missförstånd i faktureringen” så att de hade fakturerat 17 000kr för lite för ett jobb hos oss. (Feltänk omkring ROT-avdrag när det var nytt) När de hörde av sig betalade jag de 17 000kr direkt utan att blinka när jag insåg att det helt korrekt skett ett missförstånd. Kände jag mig moraliskt skyldig att betala? Ja, eftersom det var ett missförstånd och företaget levererat det de skulle. Var jag tvungen att betala rent juridiskt? Nej antagligen inte. Sved det i plånboken? Ja det gjorde det! Var det livsviktigt för företaget att få in de 17 000kr? Antagligen inte. Han som hörde av sig uttryckte att han i princip aldrig stött på den inställningen tidigare hos någon kund att de var beredd att betala för sig när det uppdagats efter så lång tid men att de ändå provade att höra av sig. Mitt svar var då att varför skulle jag INTE betala när de gjort det de skulle och jag var nöjd med jobbet.

4 gillningar

Tillbringar en hel del tid i ett litet samhälle i Norrlands inland. Köper mycket av mina prylar hos de få handlarna som finns där, även om det går att få 10-15 % billigare på nätet eller på de större kedjorna. Eftersom jag gillar att det finns butiker när jag är där och jag tror mina pengar gör större nytta där en hos de stora kedjorna.

Egentligen så är det väl bygden jag stödjer och inte de enskilda företagen, det blir ju en bieffekt.