Känns lite som om hon passar på nu när hon kan…?
Hon har gått in med 200k helt utan risk (i efterhand) och vill nu ha tillbaka pengarna. Jag hade nog tänkt till både en och två ggr. Be henne beskriva varför och hur hon tänker…hon kanske själv hör hur dumt det låter till slut?
1 gillning
Ja, exakt så. Och då blir det nästan ±0
2 gillningar
Jag vill med ha en god relation med henne framöver och det hoppas jag att det blir.
Hon känner att hon gick in med 200k och att nu är de pengarna borta. Jag får känslan av att hon tycker att hennes pengar är mer värda än mina.
Hon är inte högavlönad men hon kommer inte att behöva gå till sociales heller direkt.
Hon kommer inte behöva pengar till någon insats i dagsläget, det blir hyresrätt nu.
Jag har aldrig brytt mig om att jag tjänar mer än henne, det har varit våra pengar men när det ställs på sin spets så känner jag att ”mina” intjänade pengar i så fall ska räknas in i ekvationen, eller kanske tydliggöra att jag bidragit mer över tid ekonomiskt än en klumpsumma i början, men jag kommer ju såklart aldrig att kräva tillbaka de pengar som jag tjänat mer än henne. Men nån slags betydelse borde det ha om hon vill ha tillbaka sin insats.
Om du syftar på allmänna hushållssysslor så är det jag som dragit det största lasset hemma. Det är en del av orsaken till skilsmässan.
7 gillningar
Jag håller med som tidigare, antingen delas allt eller inget.
Sen det är med att man “vill ha en god relation med sina barns mamma” du kan ge 200k men om hon är en person som sätter sig på tvären för saker så kommer det dyka upp tusen saker längs vägen genom åren som man inte är överens om och då är är gamla goda gärningar glömda, min erfarenhet att gamla goda gärningar preskriberas så fort det finns nått nytt att vara oense om.
Relationen med dina barns mamma sätts inte nu utan den prövas löpande tills barnen är stora/vuxna.
Gör det som får dig att sova gott om natten och känns rätt för dig och ingen annan.
8 gillningar
Hon är ingen sån person, så som jag känner henne. Vi är nog ganska förnuftiga och resonabla bägge två men visst kan det skära sig om det vill sig illa.
1 gillning
Fast vad hon anser spelar ingen roll, hon har ingen “rätt” till dem. Varken ur ett juridiskt eller moraliskt perspektiv. Hon borde tänkt till innan och sett till att nödvändiga dokument fanns på plats i det skedet men nu är läget inte så.
1 gillning
Det är en stor sak att skilja sig (gjort det två gånger… 
) och att låta saker och ting få ta sin tid, hjälpte åtminstone vid skilsmässa nummer två. Som också underlättades av att vi båda verkligen ville den andre väl, trots allt, och dessutom av att vi alltid haft enorm samsyn kring pengar, så det blev ingen grej. Han la insatsen när vi köpte hus, men vi hade amorterat lån och köpt bil och renoverat hus på arv/utdelning jag fått osv, vi tog var och en hand om våra privata sparanden, och jag tog hand om min kvarstående CSN-skuld, och dessutom var han både klok och gentil nog att inte kräva mig på hälften av mitt företag (som i grunden bara är Jag, liksom). Så lite gungor och karuseller för oss. Men det var ju hur vi löste det.
Du har fått många svar ovan, vissa som jag håller med, andra kanske skaver lite mer, och jag tänker inte peka på vare sig det ena eller det andra.
Jag är snarast nyfiken på hur era samtal kring detta förflutit? Kan ni lyssna på varandra och faktiskt höra vad den andre säger? Är det någon typ av låsning, mental, känslomässig, osv, som sitter här kring denna sakfråga - för dig eller hon (låter inte som du är låst, men, jag vill inte anta vare sig det ena eller andra)? Är det egentligen något annat som spökar? Har du förmedlat dina känslor/tankar/funderingar till henne som som du gjort här? Hör hon vad du säger? Har ni haft samtal med någon mer oberoende tredje part i frågan? Någon klok person som ni båda har förtroende för, kanske? (Måste inte vara uppstyrt och ‘professionellt’ menar jag, som en jurist eller terapeut eller så.)
Och sist vill jag utmana dig att titta på nedanstående mening (med min kursivering):
Vad finns det för andra lösningar? Vad finns det för andra sätt (med andra ord?) att se på det? Vad ligger i gråzonen mellan dessa ‘ytterligheter’?
Lycka till!
6 gillningar
Vi har haft en hyfsad lika samsyn om pengar och ekonomi. Vi har aldrig bråkat om pengar tidigare.
Det vi pratat om hittills är att hon tog upp det om ”hennes” pengar för ett par veckor sedan och efter det så har vi haft semester på varsitt håll tills i lördags.
Sen har hon haft ett möte med banken om diverse grejer och hon frågade då bankmannen vad han tyckte. Han svarade väl ungefär ”om ni båda vet om de pengarna så kanske ni kan hitta en lösning”!?!
Vi hade ett snack igår då vi inte setts på ett tag och hon tog upp de 200k och sa även att hon tyckte att mina mc-kläder borde räknas som en tillgång för mig (utrustning för kanske 10-12000kr, 3 år gamla) och då ”brann” det av för mig, finns liksom inget värde i det plus om vi ska börja räkna på vad hennes vardagskläder är värda så får vi nog lägga på minst en nolla av mina mc-kläders värde…
Jag har varit väldigt tillmötesgående mot henne vad gäller huset och alla inventarier i det. Tanken var först att hon skulle lösa ut mig med en mindre peng av halva värdet, om hon inte hade råd så skulle hon kunna bo kvar här i typ i ca 1,5 år av olika anledningar och sen sälja huset och jag skulle få hälften av värdet. Och hon skulle få behålla det mesta av allt innehåll i huset och garaget. Och jag får köpa det mesta nytt eller begagnat till mig och två tonåringar.
Och det var jag helt okej med.
Men sen blev det andra förutsättningar och hon ska mest troligt skaffa en lägenhet, och jag håller också på och jagar en lägenhet.
Det har inte låst sig så riktigt, men jag blev irriterad på henne igår och då ville hon inte prata mer just då.
Jag har förklarat att jag tycker att det är helt orimligt det hon begär och att det inte går att räkna så, som jag skrev i inlägget.
Vi har inte haft något samtal med någon oberoende tredje part, tänkte att jag skriver här i forumet för att försöka få en någon sådär objektiv syn på saken.
Tack för ditt svar, och frågor.
5 gillningar
Jag skulle säga att den avgörande saken skulle bero på hur ni har levt ert liv som gifta. Har ni sett allt som gemensamma tillgångar eller har ni haft var sin ekonomi?
- Har ni var sitt aktiesparande som ni tar var för sig?
- Har ni lagt in alla era inkomster gemensamt under åren för att bekosta utgifterna, eller har ni betalat halva räkningarna var?
- Har ni pratat om saker som mitt och ditt eller som ert?
Har ni kört gemensamt så borde allt delas gemensamt/på hälften, rent moraliskt. Har ni kört med var sin ekonomi så borde ni räkna varje sak för sig, rent moraliskt. (Juridiskt är ju inte frågan här.)
Om jag var den personen som har bättre ekonomisk situation skulle jag betala. Men förklara att det bara är 75 000 kr som någon visade innan.
Om jag var den person som har sämre ekonomisk situation skulle jag… förmodligen betala ändå eftersom jag inte vill att någon tycker (oavsett om de har rätt eller inte) att jag är någon gold digger.
Om jag var i hennes situation skulle jag bara be om dessa pengar om jag verkligen behöver dem. Eller om han hade varit ett riktigt svin. Och jag hade nog också gjort räknefelet och tänkt att det var 150 000 kr som gällde.
1 gillning
Jag ligger också i skilsmässa med utdragen bodelning. Jag skulle helt enkelt säga nej, nu har ju redan delat på “dina” satsade pengar under decennier. Eftersom det redan är tvist/tjafs så skulle jag be tingsrätten utse en bodelningsförättare.
Ju snabbare det blir avgjort desto mindre risk att det ligger och gror till något större.
4 gillningar
En samvetsfråga, vill du ha en fortsatt bra relation med henne så kompensera.
Om du vill riskera detta så gör det inte.
Vi har varit gifta i drygt 8 år men tillsammans närmare 20 år. Vi har sett allt som gemensamma tillgångar och haft en gemensam ekonomi.
Jag har både aktier och fonder medans frun har enbart fonder. Men det är våra värdepapper tillsammans även om det är mer i ”mina” portföljer pga att jag har ett större intresse och det ska delas lika vid bodelningen.
Vi har aldrig pratat om ditt eller mitt utan det är våra grejer och våra pengar.
Jag har en bättre lön än vad hon har, så sett har jag en bättre ekonomi, annars kommer vi att dela på hus, bil, mc och båt.
Har kommit fram till att någon slags kompensation kommer jag att ge henne, vad det blir får vi se när huset och bodelningen är klar.
Jag tycker inte att jag är något svin, anser mig som en ganska reko person. Anser detsamma om min fru eller snart ex-fru. Bara det att det är svårt att veta hur jag ska agera i denna fråga.
3 gillningar
Jag sa blankt nej från början men har tänkt lite mer och även pratat lite mer med min fru och vi ska nog komma fram till en lösning så småningom.
Vi har ingen jättetvist så, det går ganska bra men det är helt klart inte helt okomplicerat. Vi ska ta hjälp av en familjejurist till bodelningen.
Vad tråkigt att höra om din skilsmässa och att det är en utdragen bodelning.
4 gillningar
Ska huset säljas eller ska någon av er ta över huset?
Om tex du ska ta över huset så tycker jag du kan återbetala de 200 000 kr, eftersom jag antar att huset kommer öka i värde tills du säljer det.
Annars beror de på en massa saker tycker jag.
Det som är rätt är ju en sak.
Vill du vara elak/skiter i allt så säger du att de inte finns papper på grejerna.
Vill du vara rättvis för att gå ett steg till ger du henne 75 tkr(125 tkr var i insats).
Tar man in något moraliskt i de hela och att ev du har varit otrogen och det därav har tagit slut hade jag nog betalt de 200 tkr mest beroende på skuldkänslor.
Hade hon varit otrogen hade jag inte gett ett korvöre tex.
Sen om man zoomar ut och du väljer att ge henne de 200 tkr så är det väl inte hela världen. Du kanske kan spara 10 tkr/mån om du vill och vara tillbaka på kartan inom 1-2 år pengamässigt.
Tillägg:
Du kan ju se det som att hon legat ute med 150 tkr extra (200 -50) i väldigt många år. Under dessa år hade hon kunnat ha dem investerade och så kanske fått 7-9% per år i avkastning.
Ser man det på detta vis blir det kanske enklare att motivera att ge iväg pengarna och man slipper bli bitter 
1 gillning
Ja, det är en samvetsfråga, jag kan känna lite för mycket empati ibland om saker och ting så det är lite svårt för mig att avgöra vad som är mest rimligt i denna fråga. Jag vill ju inte bara betala 200k och sen komma på att det blev fel och bli bitter, samtidigt så vill jag att det ska kännas bra för henne med.
Vill såklart ha en bra relation med henne. Vi har livslånga band till varandra pga våra barn.
Nån form av kompensation kommer det att bli, vilken vet jag inte än.
1 gillning
Huset ska säljas har vi kommit fram till, hon tänkte köpa ut mig först men så blir det inte.
Jo, precis! Rätt juridiskt är en sak, moralisk en annan. Och jag har definitivt ingen avsikt att vara elak, vill sköta det så smidigt som möjligt.
Jag har inte varit otrogen i den bemärkelsen att jag haft sex med någon annan, men jag sprang på av slumpen min ungdomskärlek för några månader sen och jag/vi tog upp kontakten igen och det blossade upp känslor, minst sagt. Så jag gick bakom ryggen på min fru ett tag innan jag berättade. Sen är det inte enbart pga av min ungdomskärlek utan det finns förstås fler orsker till skilsmässan.
Sant! Zoomar man ut lite så är pengarna inte hela världen men det var lite andra grejer med som jag har skrivit ett annat inlägg som jag blev irriterad på. Det är inte hela världen med pengarna, men tycker att genom min högre lön genom åren så borde vi vara kvitt och mer därtill för länge sen.
1 gillning
Jo, det finns många sätt att räkna, det du skrev är ett, sen kan man ju se huset som en investering nu när vi ska sälja, vi kommer inte att gå back på det.
Vi skulle även kunnat ha haft delad ekonomi och jag investerat de pengarna som jag stoppat in i huset och oss till en avkastning på 7-9% så hade det blivit en fin summa med.
Men tack för ditt tillägg 
1 gillning