Accepting that people who have lived different lives than you want different things and will see the world differently. What looks like debates are often just people with different lived experiences talking over each other.
Recognizing that the best story wins. Not the best answer. Not the accurate answer. Not the answer people need to hear. The winner is just whoever gets people to pay attention and nod their heads in agreement.
It’s similar in investing. Hedge fund manager Kyle Bass summed this up well, saying: “It’s easy to maintain conviction. It’s harder to maintain investors.” The most successful investors tend to be expert communicators, because you have to compel your investors to stick with you during inevitable times of underperformance.
When your views on certain topics can be predicted from unrelated statements, there’s a good chance you’ve outsourced part of your thinking to tribal affiliations.
True independent thinking is rare because most people would rather be comfortable than right, and there is comfort in knowing you are a good-standing member of your tribe. Thinking independently also doesn’t mean you’re right, because the crowd is usually pretty close to accurate.
Vad kul att du tar upp det, lyssnade på podden och har tänkt en hel del på det. Andra begrepp som jag sett användas på liknande sätt är booksmart och streetsmart. Min tanke är att de flesta befinner sig någonstans på skalan. Problemet är, som MH tar upp, om människor inte förstår den andra typen.
Men det belyser en oerhört intressant fråga: varför vissa intelligenta människor agerar så osmart på vissa områden och har så svårt att se mönster bortom de som de fått lära sig. Finns ju många oerhört intelligenta människor i akademin tex som är usla på ekonomi. Sen finns det människor som förlitar sig alldeles för mycket på sin magkänsla och intuition och skippar att läsa på, det kan också få förödande konsekvenser.
”A doctor once told me there’s a difference between an expert in medicine and an expert in healthcare.
An expert in medicine knows all the right answers out of the textbook. They can diagnose with precision and are up to date on all the latest treatments.
An expert in healthcare understands that medicine from the patient’s view is intimidating, confusing, expensive, and time-consuming. Nothing you diagnose or prescribe matters until you’ve addressed that reality with patients, because even a perfect solution makes no difference to the patient who doesn’t follow it.”
Tycker folk som envisas med att definiera om etablerade begrepp är störiga. Det leder liksom bara till förvirring. Det finns ju, som @simino påpekade, redan termer som book smart och street smart (eller kanske intelligence och emotional intelligence?) om man känner ett behov av att diskutera den distinktionen.
Kan det vara för att vi i vårt språk i praktiken har en annan definition av intelligens än vad ordet egentligen syftar till?
I vårt språk sätter vi ofta likhetstecken mellan intelligens/IQ och en stor mängd olika prestationer förutom de rent fysiska. I praktiken är IQ en viktig men inte den ända ”intelligensen”. Men har ju exempelvis börjat prata mer EQ de senaste åren och mäter det i olika tester. Men även det fångar ju inte alla dimensioner av intelligens, så som vi använder begreppet i språk och samhälle.
Nu använder jag nog begreppen lite slarvigt ovan men hoppas tanken kommer fram ändå
Det är intressant att studera skiftet i vilka som får Nobelpris i ekonomi. Ekonomi har gått från ett strikt eget ämne till att allt mer handla om psykologi.
Det är en av anledningarna till varför man som enskild investerare kan få en edge, man slipper förutom sina egna hjärnspöken även parera tusentals investerare, chefen etc.
Nu beror det ju såklart på vad det handlar om, men inom många viktiga områden är majoriteten av befolkningen totalblåsta.
Eftersom vi gled in på beteendeekonomi här så bara MÅSTE jag tipsa om detta avsnitt av Rational Reminder om ”praktisk ekonomi”. Lite off topic för tråden kanske men helt fantastiska insikter.
