Det är ganska tydligt att det verkar vara den avgörande faktorn.
Min tanke är att det snka vara balans absolut, men poängen är att tiden inte går att hämta igen så att säga. Kanske inte pengarna heller, men det är sällan man hör en 75 åring säga, “jag önskar jag hade jobbat mer och satsat på karriären”
Mitt mål är att dö med närmre noll på kontot än någonsin tidigare, pengarna delar jag hellre ut medans jag lever. Om man har mer kapital när man är 50 än 40, och spenderat ungefär lika mycket är min tes att din tid kunde varit bättre “pimpad med cash” så att säga.
Däremot kommer du säkert höra en del säga ”jag ångrar att jag offrade allt för familjen, jag önskar att jag förverkligat mig själv”. Poängen är att hur du än vänder dig så har du arslet bak och kommer tänka en massa ”what if” på din dödsbädd.
Personen som jobbat ”för mycket” kommer ångra att denne fick mindre tid med barnen, personen som var hemma med familjen hela tiden kommer ångra att de kanske (verkligt eller ej) fick vända på slantarna samt inte utnyttjade sin potential. Men i verkligheten kanske personen som ångrar att den jobbade för mycket hade blivit halv galen av att vara hemma med ungarna hela tiden etc.
I verkligheten hade aldrig det man ”valde bort” blivit som i fantasin om detsamma. Så bättre att bara acceptera att det förhåller sig så och göra det som känns rätt.
Jo. Jag har barn, om än bara på deltid hos mig. Och jag jobbar inte mer än normaltid med fria tider nu. Och jag räknar med att ha mer pengar när jag är 50 än jag hade vid 40. Och att kunna ge pengar medans jag lever. Därför att jag jobbat mycket mer från jag var 18 till 33, innan min son föddes.
Vi kanske inte hör många 75-åringar önska att de hade jobbat mer. Men vi hör dem säga att de önskar att de HAFT RÅD att va hemma mer med sina barn. Vi hör också några klaga på låg pension. Och det hör faktiskt ihop med vad de gjorde innan.
Dessutom hör vi sällan entreprenörer säga att de önskar att de haft ett 7-4 jobb.
Inget ont om de som inte haft råd att va hemma med barnen eller har låg pension. Det är många som slitit hårt och gjort allt de kan men fått lite för det.
Jag bara motsätter mig den vanliga uppfattningen att det är en oundviklig situation som inte har med ens karriärsval att göra. Det är tvärtemot väldigt viktigt att va medveten om att det är det man väljer när man avstår karriär för mer fritid tidigt i livet. Man kan inte både avstå karriär för mer fritid och sen gnälla på att de som gjorde tvärtom har det bättre ekonomiskt och kan ha mer fritid sen.
Jag ska inte heller påstå att jag jobbat måga 80-timmarsveckor i mitt liv, även om det hänt. Och jag är inte entreprenör heller. Men jag har lagt mycket tid och energi på att bli bra på det jag gör.
Min mamma var hemma på heltid med mig och hon har sagt hundra gånger att hon ångrar att hon gjorde det. Hon ångrar inte såklart att han spenderade mycket tid med mig, men att hon inte satsade lite mer på sig själv och hennes potential att göra mer med hennes liv.
Jag har läst alla inlägg och tips från dig,kommentarer och från vissa okunskap om hur man värdesätter goda råd. Jag vill i slutet av detta år sända min och många andras djupa tacksamhet. Du har kunskap inte vi besitter och lotsar oss till en bra liv. Sluta aldrig du är behövs!
God jul och ett riktigt gott nytt år. Ylva Landerholm-skärlund