Intressant, tack för att du delar med dig av dina resonemang! Erkänner att jag tidigare själv tänkte på liknande sätt, både när det gäller trygghetsfokus och faktiskt agerande.
Brytningen för mig kom stegvist och ledde till slut fram till en helomvändning i agerande för att bättre möta mitt trygghetsfokus.
Grovt kan man säga att jag insåg att a) jag istället för att amortera kan spara pengarna till en sparränta som oftast är högre än min bolåneränta, b) en viktigare indikator än bruttoräntan jag betalar är nettoräntan, dvs låneräntan minus sparräntan, c) förutom att generera ett litet överskott ger de sparade lånepengarna mig en extra trygghet för eventuella framtida pengabehov och/eller lånesvårigheter, samt d) jag kan minska nettoräntan genom att istället för att minska mitt lån faktiskt öka det.