När är man rik?

Ja, just termen “miljonär” känns inte så aktuell för att definiera rikedom längre. Börjar man sedan räkna in t ex boende så är ju betydligt många fler miljonärer idag och får kanske ändå hålla till godo med snabbmakaroner den 24:e varje månad.

Som redan sagts så är rik och fattig kontextberoende attribut. Precis som stor eller liten, lång eller kort, dyr eller billig.

Själv väljer jag att se rikedom ur ett globalt perspektiv. Med andra ord är alla här på forumet, och i princip alla i hela Sverige för den delen, rika människor. Vi är svenskar och har alltså redan vunnit lotteriet. Det perspektivet tillåter mig att vara konstant glad och tacksam för min situation så som den är, oavsett hur den är. Rätt skönt. Det blir också lättare att vara givmild då. :blush:

8 gillningar

Jag känner mig inte superrik eller så men ett beteende jag har som nog är ett tecken på rikedom (eller highway to Lyxfällan om man är på den sidan av klassamhället) är att jag knappt kollar varken kontoutdrag eller priser längre. Jag satt och räknade på det för ett par månader sedan, vad vardagsvaror är för mig i jämförelse med under- och medelklass. Lite som att en miljardär kan köpa en fyra här i Sthlm för tio miljoner och det motsvarar ungefär ett par jeans för någon som har 100 000kr. Och då är det ändå många personer i Sverige som tycker att den med 100 000kr har det rätt gott ställt.

Det är nog också min diffusa definition på att vara rik. Att kunna lägga stora pengar, ex. en normal persons årshyra, utan att det egentligen märks eller motsvarar någon betydande del av vad man har. Eller att vardagliga varor, ex. en storhandling, är att betrakta som mer eller mindre gratis i förhållande till hur liten påverkan det har på ens ekonomi, särskilt i jämförelse med snittsvensken.

Det får en förstås också att tänka på hur skilda världar rika och fattiga befinner sig i. Förutsättningarna går inte längre att jämföra och trots att vi delar gator och torg så delar vi inte samma spelplan. Aja, det är väl ett ämne för en annan tråd.

För mig är rik väldigt individuellt. Jag sade flera gånger som barn att jag var rik när jag samlat ihop 1,000kr. Jag kunde köpa vad jag än ville medan idag kräver det kanske 100,000kr. Men när den summan legat ett tag på ”kontot” så känner jag mig inte längre rik.
Så var vill jag komma med detta? För mig är ”rik” en känsla som beror på mina behov och känslor.

5 gillningar

Mkt intressanta inlägg och invändningar. Jag håller med att det är en cocktail av känsla och en jämförelse med andra och sig själv.
Ett tydligt exempel för mig är när jag var i Indien (kontrasternas land) så slogs jag av tanken när jag var utan för en byggnad att jag där och då var rik jämfört med alla runt om kring mig. Sen gled en BMW 750 (dyr bil) upp på gatan och en person klev ur från byggnaden och in i bilen efter att hans chaufför öppnat dörren till honom. Helt plötsligt kände jag mig inte alls rik längre.

Jag skulle säga att rik kan definieras som vi är inne på ovan:

  • i förhållande till något annat (andra i området, andra i Sverige, andra i världen och så vidare). Här kommer ju de flesta av oss i forumet hamna i topp-procenten, förmodligen topp-1% i världen.

  • som en egenupplevd känsla. Man känner sig jätterik i kontrasten med någon annan (t.ex. när jag reser i Afrika) och fattig med andra (när jag satt på en middag och folk jämförde vilka champagne-hus de äger). :rofl:

Sedan upplever jag däremot att väldigt många - särskilt jag och vi här i forumet - är kassa på att ha en någon slags verklighetssyn.

4 gillningar

Kanske har många bara en annan verklighetssyn?

De flesta människor skulle nog säga att man är rik om man har en miljon men på det här forumet kan man höra att en miljon inte är särskilt mycket pengar!

Jag tycker INTE att en miljon räcker för att man ska vara rik, men självklart beror det på vad man jämför med, men en miljon räcker ändå lätt för mig att klara mig på i minst fem år så jag tycker ändå att det är mycket pengar.

1 gillning

Ja, håller med. Att räkna i tid är ju ett betydligt bättre mått än att räkna i kronor och ören. :+1:

2 gillningar

Vad är det för poäng med att vara rik? Jag är själv uppvuxen i ”relativ fattigdom” i ett område där det sågs som en självklarhet att vara rik. Vad det med exakt innebar visste ingen men i praktiken handlade det om att ha höga inkomster och kunna finansiera en statusinriktad och slösaktig livsstil, till synes utan problem. Senare har jag förstått att åtminstone två personer i min närhet tog lån varje månad för att finansiera denna livsstil. De hade inte de inkomster som krävdes och iom att huspriserna ökade så mycket under 90-talet kunde de lägga på kanske 5000-10000 kr på bolånet varje månad utan att det ledde till problem.

För mig är den här statusinriktade och slösaktiga livsstilen inget mål i livet. Det är ett tecken på dålig karaktär och ruttna värderingar. Jag är själv sedan barndomen helt besluten att aldrig behöva leva på den nivå jag hade under uppväxten men det betyder ju inte att jag skulle eftersträva det där andra.

Om jag skulle försöka definiera ett mer konstruktivt sätt att vara rik på så skulle det handla om att i uppbyggnadsfasen ha stora överskott varje månad och om i uttagsfasen inte behöva göra uttag utan klara sig med vad utdelningar ger. En sådan person lever snarare enkelt än slösaktigt och är snarare rationell än statusinriktad.

8 gillningar

På ett sätt är det ju mitt sparande och mina investeringar som gör mig fattig… hade jag struntat i att lassa in 9 000 i månaden på Avanza så hade jag förmodligen känt mig betydligt rikare än vad jag göra nu. Så egentligen har jag två val här i livet. Leva som en hyfsat rik person och bränna alla mina pengar varje månad, och därmed också känna mig ganska rik. Eller så lever jag lite försiktigt och sparar och kontar bäst jag kan för att kunna känna mig rik senare.

2 gillningar

Rik är man när man kan göra det man vill i livet.

Med den definitionen kan även en munk eller nunna utan några ekonomiska tillgångar vara rik, om de har råd med sin livsstil, den livsstil de vill ha.

Jag är rik för jag har mer fritid än de flesta, jag har mer naturupplevelser än de flesta och jag kan kosta på mig att sitta och meditera en hel timme på balkongen.

8 gillningar

När man är skuldfri och avkastningen på kapitalet räcker till hyra/bostad, mat, inrikes-resor och ett mobilabonnemang. Då är man rik som ett SVIN eftersom man inte måste arbeta, utan väljer att göra det. Sen visst är det bra med några tusen utöver detta för oförutsedda utgifter, tex ny tv/elektronik var kanske 10:e år, nån längre resa ibland osv. Men några 10 miljoner behövs absolut inte, ja inte ens 5 miljoner. För mig är inte dyra utgifter “lyx” utan frihet från tvång och måsten i så hög grad som möjligt.

5 gillningar

Det där tankesättet gillar jag också och är också en del av mina FI(RE)-funderingar. Jag siktar på ett skönt liv utan att det definieras av prylar och status. Det får också bieffekten att jag mår bra, minskar mitt avtryck på en pressad planet o s v.

Hela grejen med min fråga i tråden är just termen “rik” som jag tycker är väldigt märklig. Det låter som om det är något vissa (i samhället i stort) strävar mot som ett mål i sig. Vad är då poängen? Det är t o m mer relevant när en tonåring säger: “Jag ska spara och köpa en Tesla.” Det är ju åtminstone ett mål och inte bara en lös idé byggd på drömmar ur musikvideor och vloginlägg.

Två intressanta länkar på ämnet:

Money buys happiness in the same way drugs bring pleasure: Incredible if done right, dangerous if used to mask a weakness, and disastrous when no amount is enough.

The highest forms of wealth are measured differently.

  • Controlling your time and the ability to wake up and say, “I can do whatever I want today.”
  • When money becomes like oxygen: so abundant relative to your needs that you don’t have to think about it despite it being a critical part of your life.
  • A career that allows for intellectual honesty.

Älskade även:

Keep two things in mind:

  • Desiring money beyond what you need to be happy is just an accounting hobby.
  • How much money people need to be happy is driven more by expectations than income.

Samt:

  • Level 0: Complete financial dependence on the kindness of strangers who have no vested interest in your success.

  • Level 1: Complete financial dependence on people who want you to succeed because they like you and their reputation is attached to your success.

  • Level 2: Complete financial dependence on people with a vested interest in your financial outcome

  • Level 3: Ability to partially support yourself by

  • Level 4: Ability to fully support yourself by adding value for others, but value that is marginal and easy to replace

  • Level 5: Enough savings to cover run-of-the-mill problems .

  • Level 6: Enough savings to cover large, unforeseen problems .

  • Level 7: Retirement savings, education savings, and avoidance of consumer and auto debt .

  • Level 8: The ability to pick a job, or specific customers, that avoids the most egregious examples of bullshit and unnecessary hassle in your life.

  • Level 9: Becoming comfortable enough with your social status that you don’t feel the need to flash your peacock feathers with expensive consumer goods whose only value is in signaling.

  • Level 10: The ability to say no to banks, whose debt you don’t need, including mortgages.

  • Level 11: Few realistic situations would cause you, your company, or your family to be pushed back below Level 5.

  • Level 12: Interest and dividends cover more than half of your living expenses .

  • Level 13: Your assets and their reasonable return expectations will cover basic living expenses for longer than your life expectancy .

  • Level 14: Your assets cover above-basic living expenses with assets and their reasonable return expectations .

  • Level 15: Independence lets you do and say what you please, unconcerned with other people disagreeing with you ,

  • Level 16: Meaningful philanthropy is the only reasonable way your assets won’t compound faster than you spend.

4 gillningar

Det skulle vara intressant att se vilken “level” alla användare här ligger på. Kanske en fråga om det?

1 gillning

Yes, det kör vi på!

Jag känner mig rik när jag dricker Tropicana apelsinjuice för den drack jag typ aldrig när jag var barn. Den var för dyr.

Jag känner mig rik när jag tänder lamporna hemma för det är ett starkt varmt ljus från dom. :innocent:

Jag växte upp i ett hus med lågenergilampor som strålade typ 2 watt. Det var mörkt trots att lamporna var tända och Gud hjälpe dig om du glömde släcka dom.

Såg en video där ett fattigt afrikanskt barn får en docka/gosedjur och blir så överlycklig. En kommentar till videon löd:

“For a child who has everything, this is nothing.

For a child who has nothing this is everything.”

Man uppskattar värmen andra tar för given när man kommer från kylan. :innocent:

6 gillningar

När man vaknar utan några bekymmer och dagarna bara flyter på i det där sällsamma lugnet och man glider runt med ett litet leende på läpparna utan särskild anledning. Få förunnat, var längesen jag upplevde det nu.

7 gillningar

Jag semi-följer en del FIRE-vloggare på tuben och de flesta är (ju) jänkare och extremt fokuserade på det amerikanska levnadssättet och problemen. Den här dök upp igår och [VIKTIGT:] ser man förbi den extremt käckklämmiga ytan som andas väggord och doftljus så är summan av det han säger en bra sammanfattning av rikedom i min värld:

3 gillningar

Rik:
Jag är helt med på att det är olika för var och en. Det har kommit fram många bra synsätt i tråden.

Men vore det inte roligt om vi på forumet kom fram till en siffra, med regler om hur man räknar fram den, och sedan kompletterar med alla mjuka infallsvinklar :slight_smile: