Nedväxling och andlighet

Något som har kommit upp flera gånger i podden är att det är ”fel att svälta sig till FIRE”. Det är väl bättre att bara öka sin inkomster istället. Jag tänker då osökt på vad som påstås om att lyckas att slå index med aktiv förvaltning: Vore det lätt hade alla gjort det.

Men att leva på mindre inkomster har en helt annan aspekt som inte har lyfts fram tillräckligt. Nämligen att om man blickar bortom konsumtion, finns det annat som gör livet rikt. Att välja bort konsumtion är att ha andra mål och fritidsintressen, som inte hänger på köpkraft. När ger upp framtida inköp som drivkraft och motivation, försvinner meningen med att tjäna in lika mycket pengar. Det frigör tid, den yttersta valutan i en människas liv. Att hänga med sin familj och sina vänner, på biblioteket eller utomhus och njuta av vädret.
Det svåra är att det är ett beteende i utkanten av samhällets ramar. Munkar och nunnor av många religioner ställer sig helt utanför ramarna och förskjuter det materiella, men en nedväxling sker inom ramarna och är kanske därför ett ännu svårare prov på viljestyrka.

För mig handlar det inte om att svälta till FIRE. Snarare att öva på tacksamhet för det lilla, som egentligen är stort. Som annars springer en förbi. Därför blir jag ofta samtidigt road och provocerad när nedväxling/lean fire porträtteras negativt, som nåt fattigt. Och att lycka bara nås när man kämpar mot ett mål att tjäna stora summor pengar för att kunna lyxkonsumera. Men riktig rikedom tror jag uppstår när man har kontroll över sina begär.
Samtidigt förstår jag att man lätt hamnar i en bubbla och hela tiden jämför sin materiella standard med de man har i sin omgivning. Det är bara väldigt moraliskt problematiskt, när vi tittar på världens tillstånd. Ska man köpa saker till sig själv, eller istället donera till svälten på Madagaskar? Eller kan man göra både och? Hur mycket av sitt överflöd borde man ge bort? Vad är en rimlig livsstil ur ett moraliskt och globalt perspektiv?
Det här är viktiga frågor för mig och det hade varit roligt att höra andras åsikter här.

20 gillningar

Över tid förändras vad som är viktigt när man har klättrat på Maslows behovstrappa.
Tid är dock dyrare än de flesta materiella ting när man befinner sig instängd i den gyllene buren.

1 gillning

Om du blir riktigt rik kan du bidra med mer hjälp och bistånd till både svältande och för miljön (ex Bill Gates).

För mig är andlighet oxå viktigt, andlighet tror jag är oberoende av pengar.
Både rika och fattiga kan leva andliga liv.

Varje dag: Be dina böner, recitera dina texter (ex psaltaren), gör dina meditationer, sjung dina hymner, praktisera din religions etik som livsstil, ät som din religion lär ut, fira dina högtider.

Inga religioner tvingar anhängare att konsumera dyr oxfilé och dyr champagne och köra lyxbilar (tack Gud att jag slipper). Både fattiga och rika kan leva andliga liv.


De dagar min dotter bor hos mig, som idag, har jag bara två andakter, men när jag är själv dubblas det lätt.

En av religionerna jag inspireras av är Judendomen där man ber 3 gånger per dag, förutom ett antal korta böner, välsignelser och tacksägelse verser som man läser många ggr per dag när man går upp, äter, ska sova, varit på toa, när man tar medicin mm mf. De har tydlig etik och krävande diet regler.
Trots allt detta är de inte munkar/nunnor! Nej, de praktiserar extremt mycket andlighet varje dag samtidigt som de lever i en kultur som både historiskt och idag har kopplingar till att vara handelsmän och bankirer.
Andlighet förutsätter inte fattigdom.

När jag reste i Indien insåg jag att till viss del hade Sikherna likhet med Judar, för jag mötte religiösa sikher som oxå var välbärgade handelsmän.

Jag har tackat Gud mycket för att jag fått möjligheten att leva ett enkelt skönt liv, även om jag inte kan konsumera så mycket lyx.

Men jag tackar oxå Gud för att min depå stiger i värde, för det kommer en tid när det blir enklare att byta bil och bostad vid behov.

Jag ser inte fattigdom som en dygd.
Min enkla livstil ger lågt klimatavtryck, men när depån dubblats i värde, jag kommer knappast bli någon lyxkonsument (det är totalt meningslöst för mig). Pengar gör livet enklare, de är inte syndiga.

2 gillningar

Maslows behovstrappa är en tilltalande hypotes, men den är inte en starkt bevisad vetenskaplig sanning.

Fattiga som borde söka tillfredsställa sina fysiska behov i botten av trappan kan ibland istället ägna sig åt självförverkligande andlighet i toppen på trappan. I Indien mötte jag folk som ägde kläderna på kroppen, inget mer, men andlighet var deras liv, deras allt.

Rika med alla grundläggande behov tillgodosedda kan ibland ändå misslyckas med självförverkligande överst i trappan.

Många människor väljer andra banor i livet än vad som Maslows skulle förutsagt, och de ändrar banor i livet på sätt som inte stämmer med teorin.

5 gillningar