Jag skulle invända mot det här. Ja, så är det för några. Men det är också en stor andel där valet inte består i att vänta på saker utan t.ex. just:
- Vinterskor till barnen
- Vinterovall
- Laga något som gått sönder
Eller som i värsta fallet som jag varit med om (en gång bara) medicin till en själv. Dvs. det hadnlar inte om att jag vill ha den nya iPhonen, åka på semester eller någon annan icke-nödvändig konsumtion. Dvs. att problemet står i att välja vad vi skulle uppleva är basala saker.
Det är det som är lätt att glömma bort för oss som tjänar mycket, att vissa utgifter är mer eller mindre konstanta OAVSETT inkomst - t.ex. matkostnad för en familj. Jag gissar att det är rimligt att vi i communityn läggre en lägre procentuell andel på dessa saker än vad en låginkomsttagare gör… (det är bara matte)
Nästa nivå är t.ex. låta barnen gå på en idrott, låta dem följa med på turnering. Jag själv har pratat rätt mycket med föräldrarna i min äldsta dotters idrottsförening. Nu är det en satsande förening, men de åker på många turneringen per år och varje turnering kostar 3.000 kr-ish. Vi klarar det, men liksom hennes idrott kostar lätt 1.000 - 2.000 kr i månaden. Jag vet inte många som kan få in det i sin budget.