Japp, om man bara investerar i en global indexfond, bör man sedan ha kommit upp i 100% på ca 10 år.
Men ju kortare arbetstid man har desto mindre viktigt är det vad man gör, kan jag tänka mig. Även om man skulle jobba lägre än sina kvalifikationer. Det är kanske onödigt att “offra” utökad fritid för att man inte vill jobba med enklare sysslor. Ingen som är beredd att göra det?
Damn, nu fick du igång min igen på detta. Har precis börjat jobba igen efter helgerna och hade släppt att vara ledig ![]()
Kör eget så för mig handlar det mycket om att inte våga bli av med en kund. Jag har två kunder just nu och skulle utan problem kunna släppa en av dem och jobba typ 50% och ända ha väldigt bra. Men då skulle jag nog gå runt och oroa mig för att min kund och stå utan kund. Det innebär att jag måste börja söka nytt uppdrag etc. Nu när jag har två kunder samtidigt så känns det stabilt och skulle den ena kunden avsluta uppdraget så kan jag hitta en ny medans jag jobbar för min andra kund.
Sen är det lite moment 22 för mig. Jag vill nå min “FIRE”-summa så snabbt som möjligt så att jag kan vara ledig, därför kan jag inte vara ledig… Det låter inte riktigt klokt egentligen
Sen när jag når min summa kommer jag nog känna att jag behöver lite marginal, så bara lite till…
Egentligen, det värsta som kan hända är att jag får söka ett jobb, vilket jag nog skulle kunna få ganska snabbt (inom IT). Det kanske t.o.m hade varit det perfekta sättet för mig att gå ner i tid eftersom då har jag inte så mycket att förlora. Som egen företagare finns det för många fördelar med att få in pengar i bolaget (förutom lön) vilket kanske ökar incitamentet att jobba.
Brukar skämta med mig själv - Nästa år blir året då jag går ner i tid… är inne på det 3:e år jag säger det ![]()
Det är en väldig tillfredsställelse att få bestämma själv. Som egen blir det mer en livsstil än ett arbete. Sant eller ej men det sägs att ingen vill anställa någon som varit egen företagare för de vill bestämma allt. Kanske är det så …
Härligt ibland blir jag sugen på göra samma grej är under 30 år men då jag ej planerar på att ha barn eller liknande så skulle jag kunna göra samma när jag fyller 30 men jag måste nog göra någon form av syssla har testat o sluta arbeta men klättrar på väggarna efter bara några veckor.
Kanske för att jag är så pass ung skulle jag flytta ner i spanien så skulle jag nog bli en pool gubbe eller jobba på restaurang eller något för o sysselsätta mig ![]()
Detta som en annan också skrivit att hellre utföra uppdragen på färre timmar än att gå ned i arbetstid, med ambitionen att avancera karriären(och därmed lönen) så snabbt som möjligt. Allt för att så snabbt som möjligt nå det långsiktiga målet att summan av hushållets arbetstimmar ska minska radikalt. Har tydliga sparmål varför vi anser att sparkvoten är befogad.
Kostnaderna beräknas även öka när vi nått sparmålet så behöver mer pengar sen än nu, ytterligare en anledning att sparkvoten är högre nu. För att exemplifiera är vårt hushålls utgifter som lägst när alla är sjuka(händer ofta, tack förskolan…) pga. att ingen aktivitet sker. Med samma logik bränns inte lika mycket pengar när man jobbar så mycket som man gör.
Det ärliga och nakna svaret i mitt fall är:
- Rädsla
Massor av olika rädslor… ![]()
Bra fråga!
För min del så är jag egenföretagare och kan styra min tid själv och gillar det jag gör. Jag jobbar betydligt mindre än tidigare och har mer frihet tack vare tryggheten i den höga sparkvoten och företagets och mitt egna kapital, men jag har inga tankar på att sluta jobba helt på många år och det beror på:
Jag gillar mitt jobb, men siktar på att jobba max 50%
Jag fortfarande är fast i “just-another-year” och gillar tryggheten som sparkvoten ger. Nu med sista årens usla börs ligger jag några millar back både privat och tjänstepensionsmässigt vilket stör mig och som jag vill jobba ihop igen.
Deltid sedan drygt 10 år här. ![]()
Samma för frun.
Vi tycker faktiskt om att umgås med varandra och barnen. Tog chansen, den kommer inte igen…
Jag tror att det i mitt fall beror på en djupare psykologisk del som sitter i att jag tävlar med ett spöke. Man försöker uppnå något som man inte vet vad det är. Därmed flyttas allt framåt hela tiden. Först var det en titel, sen ett mål på lön, sen ett försäljningsmål, sen en titel igen. Därefter en omsättning, sen en lönsamhet, därefter att x10 på omsättning. Nu är det ett resultat.
Jag har insett att jag aldrig blir klar, jag drivs av att vilja veta hur långt jag kan komma. Har jag försakat familjen, nej inte om du frågar oss. Andra utanför tycker nog inte likadant
För att jag tycker det är otroligt trist att vara hemma.
Hur gammal är du?
Jag har ett tydligt sparmål. Att gå i så tidig pension som möjligt och emigrera till ett trevligare land att leva i. Hade jag inte haft det målet hade jag jobbat halvtid.
Det korta svaret är att halvtid lockar mindre än en högre ekonomisk utväxling.
Den här månaden är lite speciell för mig. Min passiva inkomst blev för första gången såpass hög att den kan betala hela min lön, kontorslokal, förmånsbil och andra kringkostnader. Jag skulle med andra ord kunna gå ned på halvtid utan att min privata inkomst påverkas alls. …men jag gör det inte. …och funderar inte ens på att göra det.
Varför? Jag lockas helt enkelt inte av tanken. Ibland läser man om folk som vill spendera mer tid med familjen. Ok, jättefint, men den personen är inte jag. Missförstå mig rätt nu men jag upplever inte direkt en brist på kvalitetstid med familjen. Pendlar in till kontoret på 10 minuter och jobbar hemma åtminstone 2 dagar i veckan. Träningen klämmer jag in på lunchen under veckodagarna och på helgen finns tid. Är heller inte den där föräldern som satt upp barnen på femtielva aktiviteter så tiden finns.
Jag jobbar även i en värld där jag trivs. Skulle jag jobba halvtid, hade jag fyllt upp den andra halvan med något som vore så nära det jag jobbar med att det nästintill vore dumt att inte plocka ut ett arvode. Kanske finns det en framtid där jag lägger ned frilansandet och kör egna produkter till 100 %. I en sådan framtid skulle jag styra över min tid helt men även då skulle jag sikta på omkring 8 timmar om dagen. Det känns rimligt och skapar bra balans mellan jobb och fritid / familjeliv för mig.
Så sant så. Efter flertal år som anställd så startade jag en enskild firma som konsult. 1.5 år senare ramlade jag över en f.d arbetsgivare och tog en anställning eftersom uppgifterna skulle bli grymma och bra lön. Stannade i princip 6 mån sen startade jag mitt AB. Svårt att anpassa sig till andra när man väl kört själv ett tag. Bara en sån sak som att fråga om ledighet fick bägaren att rinna över ![]()
Svaret är att vi jobbar mindre. Har man mål med pengarna så är en hög sparkvot bra. Trots deltid och nu studier sparar vi mer än vi spenderar. Med ett stort sparande är det lättare i framtiden att ha ett lågt överskott i den vanliga ekonomin. Speciellt när andra ekonomiska mål är nådda.
För att kunna köpa ett hus.
För att kunna jobba mindre om 20 år.
Jobbade inte under andra halvan av 2022. Nu är jag sugen på att jobba igen
Känns bra!
Självvald paus, eller påtvingad?
Efter för många år hos en och samma kund kände jag att jag behövde en break, testa på RE-livet. Jag är konsult i eget bolag och det finns en del deg i bolaget för att betala räkningarna med. Kan konstatera att RE utan plan inte är för mig.
Särskilt inte under svenska vintermånader, de är gjorda för arbete.