Internrekryterad i väldigt ung ålder. Mycket var nog av anledningar som beskrivs av många i tidigare inlägg.
Kan nämna att jag var en värdelös chef då, antar att det steg mig åt huvudet att vara yngsta chefen i företaget, dessutom kvinna i en mansdominerad bransch. Dessutom hade jag ingen aning om vad jag höll på med. Som tur var insåg jag till slut att om någon var en idiot så var det förmodligen jag, så jag gick alla ledarskapsutbildningar jag kunde internt och kompletterade med så mycket böcker jag fick tag i om ledarskap på min fritid. Sedan applicerade jag allt på mina stackars medarbetare. Och plötsligt gick det bättre. Jag går fortfarande ledarskapsutbildningar så fort jag får chansen för det känns som en färskvara.
Jag kommer aldrig säga att jag är en bra chef (det är upp till mina medarbetare att avgöra) men jag har lärt mig massor under de 20 åren som förflutit sedan dess och jag brinner verkligen för att människor ska känna sig sedda och att vi tar tillvara på deras unika kunskaper, samtidigt som jag ställer krav. Att vara ledare kan vara frustrerande och tungt, dels för att man inte bara kan gå in och lösa allt själv, men även för att man ständigt ställs inför utmaningar man aldrig upplevt tidigare. Jag har varit med om omorganisationer där jag tvingats sparka duktiga medarbetare, alkohol -och spelmissbruk. Jag har hanterat uppsägningar där jag behövt se till att personen har fått stöd för att jag har varit orolig för deras psykiska hälsa. Man vänjer sig aldrig heller även om man praktiskt vet vad som behöver göras. Då försöker jag tänka på att det inte är mig det är synd om, man behöver bara “göra” och se till att det blir så bra som möjligt även om omständigheterna är allt annat än goda.
Arbetet är generellt så stor del av människors liv.
Samtidigt är det så otroligt givande att se människor växa, att trivas på jobbet. Det känns verkligen som att man kan göra skillnad. Det glädjer mig att någon som trivs på jobbet förmodligen också är en bättre partner/förälder/vän på hemmaplan. Som ledare lär man sig nya saker hela tiden, förmodligen för att alla människor är olika.