Tjejen min har pratat i åratal om att bli chef. Jag tror själv att det skulle passa henne väldigt bra så hon får alla att trivas och tycker om att driva förbättringsarbeten, ta eget initiativ och driva verksamheten till att bli bättre. Just nu jobbar hon inom vården administrativt.
Hur tar man steget inom den offentliga sektorn till att bli chef? Hon söker några jobb nu men alla ställer krav på ledarutbildning samt många års erfarenhet som chef. Hur ska man få in foten?
Ett alternativ har jag sett som är att ta 30hp ledarskap inom vården, alternativt bara en kurs. Det skulle kunna agera som ett passerkort för potentiella roller men jag är inte säker på om det funkar. Finns det andra sätt?
Vad jag har sett som ingenjör är att på den sidan så är steget ganska enkelt att bli chef. Det finns mängder med chefsroller lediga som inte kräver specifikt ledarutbildning eller erfarenhet och jag har själv blivit tillfrågad fler gånger men tackat nej.
Vad har ni för tips för att snabba på detta steg?
För övrigt är jag även intresserad utanför vården med om ni har lust att bidra
Prata med överordnade om ambitionen så att den blir känd och hon blir synlig som en kandidat. Då kan hon även fråga vad de ser för vägar för att ta på sig mer ansvar och bli chef. Det kanske finns olika specialuppdrag eller vikariat för ledarroller där hon kan hoppa in. Om hon söker jobb, vara öppen med att hon är villig att ta på sig mer ansvar och är intresserad av chefsroll på sikt. Ledarskapskurs är säkert också bra, men erfarenhet är oundgängligt för att få en sådan roll, tror jag.
Vilken del av vården är det? Kommunalt, öppenvård eller slutenvård? Min upplevelse som arbetat inom alla, fast inte som chef, är att det kan vara milsvida skillnad mellan att t.ex. leda läkar- och sjuksköterskegrupper inom högspecialiserade slutenvården och att leda undersköterskor som arbetar kommunalt.
Hon jobbar nu inom karolinska med specialliserad vård. Målet initialt är nog snarare att försöka hitta en chefsroll över undersköterskor, administratörer och kanske sjuksköterskor.
Det är som regel enklast att bli befordrad internt. Bedöms man lämplig kan man få olika ledarutbildningar betalda av arbetsgivaren. Det kan också finnas interna chefsprogram.
Ofta kan också finnas roller som projektledare eller samordnare som fungerar som en språngbräda till chefsroller. Sådana roller växer å andra sidan inte på träd.
Att vara en kvinnlig sjuksköterska verkar vara allt som krävs i min dåligt skötta region. Att jag skriver just kvinnlig är för att jag bara sett och hört att kvinnor fått tjänsten medan män blivit ratade. Varför just sjuksköterskor skulle vara bättre chefer än någon annan har jag ingen aning om.
Ett bra CV med erfarenhet, personlig lämplighet, forskning, rätt politik och utbildning väger. Du måste vara en lojal ja-sägare
Första linjens chef, sektionschef, verksamhetschef och slutligen områdeschef.
Oftast dåligt betalda tjänster till och börja med, med mycket ansvar dessutom är man är utbytbar i dessa positioner.
Men vill man slippa arbeta i kärnverksamheten och göra karriär som sjuksköterska så är det den rätta vägen.
Vad är/gör en bra ledare är den viktigaste egenskapen.
Undersök möjligheten att gå en chefsförberedande utbildning. Det erbjuder de flesta arbetsgivare inom kommun- och regionsektorn. Interna chefsutbildningar kan värderas högt när en chefstjänst blir ledig.
Det handlar i första hand om att komma överens med sin chef och få chefens stöd. När det gäller roller som projektledare och liknande är det sådant som är väldigt attraktivt i mer ”statiska” verksamheter som kommuner och regioner. Att ha förberett sig genom att få chefens stöd och ha gått någon utbildning är ett bra utgångsläge.
I mer dynamiska verksamheter är olika roller med ledarskapsinslag mer av vardagsmat. Det finns dynamiska verksamheter inom både privat och offentlig sektor. Med dynamisk menar jag nu en verksamhet där det händer saker, där det ständigt pågår flera större projekt parallellt osv. Är den miljö man är i för statisk kan det vara en idé att söka sig till något mer dynamiskt.
Jag kan inte vårdområdet tillräckligt bra för att fullt ut bedöma vilken väg som är bäst att gå mer på detaljnivå.
Första linjens chef inom vården (åtminstone Regiondriven) är en ofta otroligt utsatt position. Av vad jag själv sett brukar nyrekryteringar sluta med att mer än hälften säger upp sig inom ett par år. En del går då tillbaka till sina ursprungliga tjänster, en del slutar helt och några få klättrar vidare uppåt inom organisationen. Har man väl nått den punkten finns det å andra sidan heller ingen direkt stopp.
Medarbetarna du förväntas leda är ofta mer eller mindre konstant underbemannade, underbetalda och överarbetade. Samtidigt hägrar nästa sparbeting ständigt vid horisonten. Tacken för detta är en lön som knappt överstiger medianlön i Sverige. Att det ens går att rekrytera chefer inom dessa dysfunktionella organisationer beror mycket riktigt på att det för många vårdanställda är en av få tillgängliga karriärvägar överhuvudtaget, och en möjlighet att trots allt få upp sin lön på ett sätt som (tyvärr) gör faktisk skillnad.
Jag rekommenderar det kort och gott inte.
Med detta sagt finns många bra tips i tråden om man ändå är sugen på att ge det en chans. Interna chefsutbildningar är alltid snyggt (ofta lång kö till dessa), likaså att kommunicera ambitionerna med nuvarande chef. Som redan skrivet är det också meriterande att redan ha tagit ett steg eller två mot ledarskapet utan att för den sakens skull kallas chef på papperet. Process/projektledare, samordnare eller t.o.m. fackligt förtroendevald kan hjälpa till här.
Men som sagt, jag rekommenderar det inte. Undantaget är om ambitionen ligger ännu längre fram, eller om personalfrågor är något vederbörande verkligen brinner för.
Här handlade väl frågan om administration. I rena vårdyrken finns säkert det problem du beskriver. Inom administration gissar jag att besparingar och politiska påhitt är ett större potentiellt problem, eller för den delen stora dyra IT-system av mirakelkaraktär som havererar efter något år av ständiga möten med olika konsulter.
Administration genomsyrar hela vården, från undersköterskor med daglig patientkontakt till överläkare som mest sitter på sin kammare. I det här fallet tycks TS tjej jobba verkligt vårdnära i.o.m. att arbetslaget tycks bestå av undersköterskor, sjuksköterskor och (vård)administratörer.
Klargörande av sista meningen: Jag tror att utan förankring i en organisation där man samtidigt får erfarenhet och meriter, får en sådan utbildning som du nämner begränsat värde. Jag tror att det ger mer att jobba inom organisationen, bli synlig, ta mer ansvar, och eventuellt få gå interna utbildningar. Sedan kan en sådan utbildning på 30 hp säkert vara bra, men kanske mer när man kommit några steg på vägen.
