Hej,
Det skulle vara intressant att höra hur det gick till när ni fick er första chefsbefattning? Var det internrekrytering på en arbetsplats ni redan jobbade på? Hade ni läst kurser i ledarskap/organisation? (Om ja, finns det några ni rekommenderar?)
Har ni några allmänna tips på hur man kan gå tillväga för att öka sina chanser att nå en chefstjänst?
Jobbar på en industri och blev uppmuntrad av min tidigare närmsta chef och några andra, att söka dennes tjänst när hen slutade. Efter några intervjuer med cheferna högre upp, och ansökningsperioden var slut, så fick jag tjänsten.
Jag hade då jobbat 3,5 år som operatör på fabriken. Hade ingen chefsutbildning eller annan ledarutbildning sedan tidigare. Dock alltid varit väldigt engagerad och driven både på detta jobbet samt tidigare jobb vilket fört med bra referenser.
Hade även en ledande roll under värnplikt och som deltidssoldat vilket då uppskattades när jag sökte chefsjobbet.
Sedan har den chefsroll jag fick, ändrats en hel del genom åren, till det bättre. Med mer och mer ansvar och utökad chefsroll.
Har gått flertalet utbildningar senaste åren som utvecklat min roll som chef.
Nåra tips för att bli chef är väl framförallt att söka sådana tjänster och visa att du är intresserad av en sådan roll. Annars är det kanske ingen som tänker på dig när en plats väl blir tillgänglig. Sen finns det ju olika typer av chefer. Man kan ju vara chef med mycket personalansvar, och då kan det ju vara bra att ha god hand om personrelationer och vara en god förebild för resten av personalen. Någon personalen respekterar och ser upp till.
Ska du bli ekonomichef eller kvalitetschef så är det ju andra attribut man eftersöker.
Intern ansökan (offentlig och offantlig organisation). Gick på intervju, flörtande med fackets representanter i rekryteringen.
Kom efterhand på att det var ett underbetalt skitjobb att vara slagpåse och klä skott mellan fack, medarbetare, uppdrag och högre ledning. Slutade något stukad men medan jag ännu hade äran i behåll och ännu varken brutit ihop eller misshandlat anställda.
Råd: gör det inte
Om du ändå vill ha jobbet, lär dig om personalfrågor, ekonomi, styrning, kvalitet. Och kolla för i Jösse namn upp om uppdraget alls är möjligt att lösa (hur många medarbetare? Över 15-20 är inte att vara coachande ledare, då hinner man bara vara chef)
Ledarskapskurser kan man ju gå och lära sig teori och ledarbeteenden, men man kan bara leda en häst till vatten.
Alla orkar inte/passar inte i chefsrollen, förmodligen inte jag. Jag e inte bitter 
Blev internrekryterad. Hamnat där naturligt hela livet, blev vald till lagkapten i de lag jag var en del av, vald till klassens representant till elevråd och blev befodrad på första jobbet efter några månader. Aldrig aktivt sökt ett jobb sedan dess. Att vara chef är för mig väldigt mycket en personlighetsfråga även om det självklart finns färdigheter man säkert kan lära som är bra att ha.
Men att vara ledare är något som enligt mina erfarenheter något man naturligt är eller inte är.
Ta ansvar och hjälp nya, inte bossa eller försök bestämma över utan genom att stötta och hjälpa. Ta ansvar för ditt och teamets resultat återigen inte genom att försöka bestämma över kollegor utan genom eget agerande. Lös problem du ser som du inom ditt mandat kan agera på och lägg fram förslag och fråga om du får ta tag i saker som kanske ligger lite utanför ditt mandat etc etc. Är det här saker som ligger naturligt i din natur och sker det på ett sätt som din omgivning uppskattar?
Besitter du rätt egenskaper kommer någon knacka dig på axeln en dag och erbjuda dig ansvar.
Människor som söker chefstjänster enbart för status, lön karriärklättring etc brukar enligt mig vara sämre på det, och betydligt tråkigare att jobba med och under. De som naturligt hamnar där för att omgivningen anser personen lämpad lyckas bättre.
När jag har varit anställd så blivit erbjuden att bli chef eller vara styrande men avböjt… Inte min grej å vara chef…
Enklast va att starta egen å vara sin egen chef utan anställda…
Jag tror det är väsentligt att skilja mellan både olika typer av chefstjänster och olika typer av miljöer.
I vissa miljöer är ”att bli chef” det enda sättet att höja sin lön och få någon typ av utveckling. Ibland rekryteras chefer uteslutande bland dem som har en viss typ av utbildning (som inte alla har). Det gör det alltså enklare för den utvalda gruppen att bli chefer.
Att den första linjens chef inte alltid är något givet bra jobb har framhållits av många på forumet. Fokus ligger ofta på personalansvar och vilket mandat man har i övrigt varierar mycket. Jag hade tidigare en sådan tjänst utan något egentligt mandat alls. Jag lämnade den tjänsten rätt snabbt.
Att man får sin första chefsroll via intern rekrytering uppfattar jag som närmast givet. Undantag går förstås alltid att hitta men den interna vägen dominerar stort.
Huvudet på spiken och väl formulerat 
!
Har samma erfarenhet som du, blev som nyutexad vald till en viktig projektledarroll och sedan har det fortsatt med fler ledarroller och chef på olika nivåer. Har blivit rekryterad till chefstjänster och även tackat nej till flera.
Efter många år i arbetslivet och med erfarenhet av att även vara ”topphönan” ville jag prioritera annat. Numera väljer jag med omsorg när jag vill kliva fram, oavsett sammanhang. Har valt bort chefsrollen då jag har fått andra insikter om vad som för mig är viktigare i livet.
Jag är lite mån om vilka som blir chefer, då en dålig chef kan förpesta arbetsdagarna för ganska många, beroende på hur många man har ansvar för.
Om du söker en sådan roll bör du ha genuint intresse för att utveckla och hjälpa människor. Allt annat kommer att göra dig till en dålig ledare, med dåliga ekonomiska resultat som följd.
Internrekryterad. Som någon skrivit redan; ta brett ansvar, visa driv att förbättra, leverera på eget uppdrag och var engagerad bredare i teamets uppdrag. Väl i första chefsrollen kom interna ledar- och chefsutbildningar i spel.
Samma saker som ger en första chefsrollen ger en senare befordran till mer seniora roller. Leverans, driv, integritet och en bredare ansats än enbart eget uppdrag.
Lycka till!
Och var inte konflikträdd. Försök lösa saker innan de eskalerar till en konflikt, men om det inte går, var inte rädd för den.
Det är många märkliga beslut som har fattats för att en chef varit konflikträdd.
Min första chefsroll fick jag genom att ta brett ansvar, leverera resultat och ta visst ansvar för mina arbetskamrater.
Exempelvis, enorm skillnad att vara chef över 40-60 personer i linje verksamheten eller vara chef över 5-15 specialister.
Att vara chef över specialister så har man möjlighet att fokusera mycket på coachande ledarskap och strategiarbete.
Att vara chef över en linje verksamhet så är man mycket mer hands on och behöver vara mer hands. Som tyvärr oftast medför att man inte har så mycket tid för coachande ledarskap eller strategiarbete .
De absolut bästa cheferna jag haft har varit karriärs människor som varit ute efter högre tjänster.
Dessa personer har alla haft samma egenskaper kring att de vill förbättra verksamheten och genomföra förändringar.
För dom har det varit bra för karriären och för verksamheten var det bra att få chefer som vågade genomföra satsningar och förändringar.
De sämsta cheferna som jag haft har alla varit såna som varit svaga, konflikträdda och har haft som främsta prio att skydda sin nuvarande position.
Internrekryterad i väldigt ung ålder. Mycket var nog av anledningar som beskrivs av många i tidigare inlägg.
Kan nämna att jag var en värdelös chef då, antar att det steg mig åt huvudet att vara yngsta chefen i företaget, dessutom kvinna i en mansdominerad bransch. Dessutom hade jag ingen aning om vad jag höll på med. Som tur var insåg jag till slut att om någon var en idiot så var det förmodligen jag, så jag gick alla ledarskapsutbildningar jag kunde internt och kompletterade med så mycket böcker jag fick tag i om ledarskap på min fritid. Sedan applicerade jag allt på mina stackars medarbetare. Och plötsligt gick det bättre. Jag går fortfarande ledarskapsutbildningar så fort jag får chansen för det känns som en färskvara.
Jag kommer aldrig säga att jag är en bra chef (det är upp till mina medarbetare att avgöra) men jag har lärt mig massor under de 20 åren som förflutit sedan dess och jag brinner verkligen för att människor ska känna sig sedda och att vi tar tillvara på deras unika kunskaper, samtidigt som jag ställer krav. Att vara ledare kan vara frustrerande och tungt, dels för att man inte bara kan gå in och lösa allt själv, men även för att man ständigt ställs inför utmaningar man aldrig upplevt tidigare. Jag har varit med om omorganisationer där jag tvingats sparka duktiga medarbetare, alkohol -och spelmissbruk. Jag har hanterat uppsägningar där jag behövt se till att personen har fått stöd för att jag har varit orolig för deras psykiska hälsa. Man vänjer sig aldrig heller även om man praktiskt vet vad som behöver göras. Då försöker jag tänka på att det inte är mig det är synd om, man behöver bara “göra” och se till att det blir så bra som möjligt även om omständigheterna är allt annat än goda.
Arbetet är generellt så stor del av människors liv.
Samtidigt är det så otroligt givande att se människor växa, att trivas på jobbet. Det känns verkligen som att man kan göra skillnad. Det glädjer mig att någon som trivs på jobbet förmodligen också är en bättre partner/förälder/vän på hemmaplan. Som ledare lär man sig nya saker hela tiden, förmodligen för att alla människor är olika.
Jag tänker att de som har högre tjänster och titlar som mål i sig, logiskt borde vara vara de som är mest måna om att skydda sin titel och position? Konfliktsrädsla är väl nästan motsats till de egenskaper som naturligt och starkt ledarskap är och när sådana individer slinker igenom känns det återigen logiskt att det borde vara de som aktivt försöker få en tjänst och säljer in sig än hos människor som väljs pga uppvisade lederegenskper i sina handlingar.
Utvecklande av verksamhet, driva förändring etc ser jag också som naturliga konsekvenser av någon med ledaregenskaper.
Men det är ju självklart inte antingen eller och våra upplevelser och tolkningar är ju högst subjektiva.
Dock är de negativa saker du nämner saker jag betydligt oftare och tydligare upplevt hos människor där karriären i sig kännts som högsta prioritet.
För mig personligen och de jag haft som varit bäst ledare har definitivt ledarskapet i sig inte varit mål utan just utvecklande av verksamhet, lag, individer etc etc och att agerande i linje med det landat i formella ledarroller.
Är första prioritet egennytta är det ju per definition omöjligt att utveckling och framsteg i de sakerna är första prioritet.
Ego är för mig det absolut största hotet mot effektivt och bra ledarskap.
Jag har gjort motstånd mot att bli chef ganska länge, men nu har jag till sist gått med på att leda en grupp som tillhör olika delar av organisationen. Inget budgetansvar dock vilket är väldigt skönt.
Det jag kan rekommendera som insteg till chefsroller är att haka på olika former av mer administrativa uppdrag. Kan vara att hjälpa till med rekryteringar, utvecklingsprojekt av olika slag för organisationen, små och stora ansvarsroller. Framstå som en person som vill leda och ta ansvar.
Min erfarenhet är att du först måste leda projekt och team och där ta ansvar för vad andra gör innan den mer formella rollen som chef(eller rättare sagt linjechef) kan bli aktuellt. Som arbetstagare utför du uppgifter men som chef tar du ansvar för ett område och personal. Du är dessutom en del av arbetsgivaren som linjechef vilket gör att din roll aldrig kan bli riktigt den samma som innan. Tänk att du kanske blir tvungen att säga upp personer som du tidigare har haft som kollega och lunch-kompis.
Sedan tror jag på att du skall jobba länge på samma arbetsplats. Man brukar säga att om du vill gå upp i roll så skall du stanna på samma arbetsplats men vill du få upp lönen så skall du hoppa runt mellan företag. Det är inte troligt att jag anställer dig som chef om du inte har någon erfarenhet av att vara chef. Däremot kan du både söka och bli befordrad till chef på din nuvarande arbetsplats. Detta är inte ovanligt när nuvarande chefer och ledare lämnar bolaget, det blir så att säga ett generationsskifte i ledningsgruppen.
Jag sökte externt en utannonserad tjänst som chef inom det område jag tidigare arbetat och efter lite intervjuer och tester så fick jag jobbet. Man sökte nån med förståelse för verksamheten och som hade viss ledarskapserfarenhet (hade varit projektledare som del av mina tidigare tjänster).
Tror det är bättre än många tror att börja som chef på ny arbetsplats. Skönt å slippa tappa sin tidigare sociala position när man ska bli chef över tidigare kollegor utan istället börja på nytt som chef.
Fast det här rådet ger du ju utifrån en dysfunktionell organisation. I en fungerande organisation är det ju roligt, intressant, utvecklande och bra belöning att vara chef. Jobbar man inte i offentlig/ngo verksamhet och har hyfsat bra ledning är det ju bara att köra.
Fråga chefen och prata med andra chefer på bolaget. Sedan förmodligen jobba hårt och lös saker om du är privatanställd.
Kan så vara. Nästa råd blir då iallafall som jag skrev:
Jag tänker åtminstone inte försöka igen, livet är för kort och mig för kärt för det
Internrekrytering / slumpen i mitt fall. Hade jobbat där i några år, och så sa en av cheferna upp sig, en lucka uppstod, och jag blev tillfrågad. Efter typ två år ish insåg jag att det inte var min grej och begärde min gamla tjänst tillbaka vilket jag fick.
Tusen tack för alla era svar, att ni så generöst delar med er av era erfarenheter!
Jag är väldigt intresserad av organisationsfrågor och mån om att mina kollegor verkar må bra och ha rimlig arbetsbelastning. Sitter även i fackklubbens styrelse vilket är intressant då man får en inblick i alla delar av företaget. Mitt nuvarande arbete består i dagsläget av en hel del projektledning och jag är inte rädd för att framföra mina åsikter. Jag har nyligen nämnt för min chef att jag på sikt gärna skulle vilja utvecklas vidare i en ledande roll om en sådan möjlighet skulle uppstå.
Jag har hört mycket gott om kursen UGL, är det något ni rekommenderar?