Som medicinsk vårdadministratör tror jag inte några år som chef i första linjen kan fungera som språngbräda till högre chefsposter. För det krävs ofta en längre utbildning. Men det behöver inte vara så illa att förbli småchef. Det finns chefer som trivs och blir långvariga även på den nivån. Det förutsätter ett stort intresse för människor i grupp och förmåga att lösa konflikter och hantera missnöje, enligt min erfarenhet.
Frugan jobbar inom vården i en kommun, och där är cheferna socionomutbildade, dvs minst 4 år på högskola. Det är tydligen sällan en “vanlig” SSK eller USKA kan bli enhetschef. Jag antar att man helt enkelt får söka den tjänsten man är intresserad av, så får man se hur det går…
Jag bor ihop men en som varit enhetschef på vårdcentral och även vårdcentralschef på en annan vårdcentral.
Känns som att dom fina dagarna är förbi. Allt är toppstyrt och det finns inte utrymme att göra som man vill.
Jag som är i en helt annan bransch kräks på hennes arbetssituation.
Med facit i hand önskar jag att hon hade fortsatt jobba kliniskt.
Jag minns inte när hon tog ut en semesterdag senast. Hon brukar bli tvungen att ta en semesterdag den dag som vi flyger utomlands om det sker en vardag. Hon har så många hundra timmar innestående och dom går aldrig att ta ut. Ett par hundra timmar rök när hon bytte jobb.
Nej, skit rinner nedåt och jobbar man som första chef är det bara att ta tag i skiten!!
7år lite drygt jobbade hon som chef. Nu håller hon i nått projekt som f*n är värre!
Det finns en positiv sak och det är att det ger lite mer pengar varje månad. Vi har kunnat resa utomlands ett par gånger per år (som vi iofs gjorde även innan), rusta på huset och betala av det. Vi har bytt bil flera gånger. Jag har kunnat spara och köpa precis det jag har velat.
Nu när allt sånt är klart värderar jag fritid väldigt högt. Men det är tusan inte lätt alltså. Jag skulle lätt betala 100.000kr per år för att hon ska slippa sitta vid den där datorn på kvällar och helger.
Varje måndagskväll brukar jag fråga om hon har sagt upp sig. Hon vet att jag stöttar henne i det beslutet för vi klarar oss bra på min lön. Pengar är långt ifrån allt kan jag säga. Fritid är värt mycket mer.
1 gillning
Jag uppfattar att man inom många offentliga verksamheter som regel inte blir chef utan akademisk utbildning. Det förekommer givetvis i enstaka fall men ofta finns det en tydlig önskan att alla chefer ska ha minst en kandidatexamen. Har man enbart gymnasieutbildning eller någon kortare yrkesutbildning så är man mer eller mindre ”låst” på golvnivån. Skulle man lyckas få någon bättre roll så tar karriären slut där istället. Någon riktig chefskarriär är som regel inte att räkna med.
Av just ovanstående skäl är det för personer MED akademisk utbildning oproportionerligt lätt att bli chefer i denna typ av verksamheter, helt enkelt för att en stor del av medarbetarna är mer eller mindre diskvalificerade på förhand.
Jag hade själv ovanstående som ”karriärplan” för mycket länge sedan. Jag lyckades också med projektet men hoppade av eftersom jag vantrivdes, och det av goda skäl.
1 gillning
Urusel arbetsmiljö är ofta priset man betalar som chef inom den offentliga vården.
Arbetar övertid som inte är reglerat i avtal, höga krav utan kontroll.
En ständig omorganisationsstress med otydliga krav och deadlines med massa förb… möten till ingen nytta.
Chef inom offentlig sektor är ju superenkelt att bli. De skriker ju verkligen efter chefer och eftersom intresset är svalt blir det antingen fullkomliga psykopater eller naiva unga tjejer som tror att de gör karriär men slutar i väggen efter något år.
När du söker offentlig sektor menar du något bredare än vården tänker jag?
Min erfarenhet är framförallt inom vården. Där är det inte sunt för en normal människa att vara chef. Det är bara att titta på hur personalomsättningen bland chefer. Alla “normala” blir kortvariga… Psykopaterna kan stanna länge och ställa till med hur mycket skit som helst utan att bli avsatta.
Jag har jobbat med hälso- och sjukvård inom kommun och region i nästan 40 år. Just nu arbetar jag inom en region. Alla mina chefer genom åren har i grunden haft en vårdutbildning (som sjuksköterska, arbetsterapeut, läkare, undersköterska) och sedan byggt på med utbildning i arbetsledning. Det stora flertalet har varit bra chefer, och de få som inte passat har inte fått förlängt förordnande.
Vi har förstås också flera duktiga vårdadministratörer, men de är chefer inom just administration. Jag tror att det är mycket svårt att kliva in som chef för vårdpersonal om man inte har erfarenhet av vare sig vårdyrken eller chefsjobb. Arbetsledande funktion inom offentlig verksamhet ÄR pressat (säkert också på andra områden) med människor som arbetar med människor och samtidiga besparingskrav. Erfarenhet på något sätt är ett måste.
Bästa sättet skulle kunna vara att söka jobb som/be att få sköta den delen av chefsarbetet på en klinik/avdelning som handlar om just administration - schemaläggning, lönearbete, arbetsgrupper, processarbeten - vilket ibland kan kallas för t ex biträdande vårdenhetschef, och då också visa intresse för själv få gå olika ”chefsutbildningar”. Man kan då få insikt i vad arbetet består av och också ha möjlighet att visa kompetens och förhoppningsvis fallenhet för arbetet, samtidigt som utbildningen ger formell kompetens.
Lycka till! Vården behöver duktiga chefer!!
1 gillning
Jag har 0 procent erfarenhet av vården, men ganska stor erfarenhet av att vara chef, de egenskaper du listar är enligt mig bra egenskaper för att vara chef över sin personal.
Men som chef är du ju inte chef över din personal, du är chef som rapporterar till en chef. Att ta egna intiativ utan att din chef är med betyder nog att din sambo kommer skala potatis närmaste åren tills hen får sparken.
Det låter naturligtvis elakt men ditt jobb som chef handlar ju mer om att göra dina chefer nöjda än dina anställda. Kommer man över det kan man bli bra chef, kan man behålla sin personal och göra sina chefer nöjda blir man en utmärk chef.
1 gillning
Kanske inte var tydligt från början men allt ansvar hon tar för sig är också diskuterat med hennes chef.
Som du säger är det viktigaste att hålla sin chef nöjd. För hennes del så trots att hon inte varit på platsen speciellt länge, så får hon konstant positiv feedback av chefen och denne säger att det skulle vara en katastrof för avdelningen om min tjej slutade där.
Just nu verkar det som hon kommer hamna i en rävsax då hennes chef kommer blir “operativ chef” men att tjejen kommer få en separat personal chef. Det klingar inte bra i mina öron, men då får hon helt enkelt se till att göra den chefen lika nöjd med.
Så om jag förstår dig rätt, så är tipset att söka roller som är de administrativa delarna av chefsroller, för att sedan försöka få gå interna chefs/ledarutbildningar för att skapa möjligheter?
Ett alternativ är att jobba som.hyrsjuksköterska och få betydligt bättre lön än alla dess chefer. Som många sagt är det dåligt avlönat för mycket arbete med dåliga medel tyvärr…
Sjukvården gör väl sig av med massa administrativa funktioner som verksamhetschefer, enhetschefer, verksamhetsutvecklare, kommunikatörer, HR strateger.
Men som sagts det är bara att pröva med risken att man blir trött för en dålig lön.
1 gillning
De kommuner jag arbetat inom så har bakgrunderna varit i huvudsak sjuksköterska men även arbetsterapeut, fysioterapeut, socionom och specialistofficer.
Sen kan jag instämma i tidigare skribenter som avrått från första linjens chef. Det verkar vara konstant skit nerifrån och uppifrån samtidigt som man arbetar i en konstant föränderlig och dysfunktionell verksamhet.
I de regioner och kommuner jag stött på förväntas en chef ofta åtminstone ha en kandidatexamen. Som någon form av kvalitetsstämpel. Oklart om det vare sig är nödvändigt eller vettigt. Därför är det vanligast att man har ungefär samma utbildningsbakgrund som dem man chefar över, eller högre.
Nej, en ssk är inte varken bättre eller sämre chef än andra, men det är ofta en fördel att kunna verksamheten någotsånär så att man inte behöver ta den uppförsbacken också. Därför det är vanligt med vård/omsorgspersonal som chefer i vård/omsorg.
Och som någon påpekar, tufft chefsjobb, hög omsättning på chefer mediokert betalt. Tänk dig för noga innan
1 gillning
Finns många bra svar i tråden, både av folk med insyn i offentlig verksamhet och vårdyrken så väl som från andra håll.
Om det är sant att din flickvän brinner för att driva verksamhet framåt, samordna utvecklingsarbeten osv. så tror jag säkert hon har förutsättningarna för att göra ett väldigt bra jobb. Ett problem är att många ser chefsyrket inom vården som enda reella möjlighet till karriärs- och löneutveckling - vilket gör det hela till en språngbräda till högre peng för individen mer än något annat.
Det är en extremt utsatt position i startgropen, där man tvingas stå till svar mot vårdanställda på golvet. Utan reell vårderfarenhet, klinisk utbildning eller gott om kött på benen faller många rätt platt för både tryck och stress. Jag själv har arbetat på både stora och små sjukhus i våra tre största städer sant fler därtill, och upplever att mina bästa chefer varit de mest kompetenta klinikerna - både som läkare, sköterska och andra vårdkategorier. Samtliga har kvarstått i kliniskt arbete på deltid. Det är inget måste, men det har klagats friskt på chefer och beslut som fattats av chefer vilka inte har någon förankring i vården som bedrivs; ofta med rätta. Att försöka värja sig mot alla och göra alla nöjda är en omöjlighet, så de beslut man fattar måste göras med tydlighet, intention och vara uppbackat av god insyn och förståelse för vårdkedjan, verksamheten och i viss mån även folkhälsan. Det är i mångt och mycket mer komplicerat än någon mellanchefsroll på ett privat bolag, där du bara väntas svara för din chefs förväntningar och produktionskrav. Allt detta förutsätter såklart att det är just ett bra jobb man vill genomföra.
Så, lång harang. Om hon är genuint intresserad av sådan karriär skulle jag råda till att hon försöker ta sig vidare via chefsutbildningar och sen riktar in sig på ett område utanför vården. Om hon mest vill stiga i lön kan hon ju försöka prata med chefen, efterhöra möjlighet till chefsassistentroll och försöka ta sig in den vägen, för att förhoppningsvis klättra vidare om hon gör jobbet “gott nog” i sin chefs ögon, snarare än enligt vårdarbetarna på golvet.
1 gillning