Hej! Är det någon här som har erfarenhet av att lämna storstaden och flytta till en mindre stad/landet? Jag skulle gärna höra om era erfarenheter, hur blev livet efter flytten, och är ni nöjda med beslutet och hur gick ni tillväga?
Lite kontext till min fråga, efter varje semester mår jag riktigt dåligt att behöva åka tillbaka till stan. Är så oerhört trött på stressen, trafikkaos och att det ALDRIG är tyst någonstans. Spenderar nästan hela sommaren 1h utanför storstaden och trivs som fisken i vattnet att ha skogen runt hörnet och lugnare omgivning. Även när jag jobbar härifrån mår jag bättre av lugnet omkring mig. Tyvärr äger jag inte stugan jag spenderar somrar/helger i så att flytta till den går inte just nu (pga delad stuga med syskon).
Jag har därför börjat fundera på om man skulle ”ge upp” karriären i stan, skaffa ett billigare boende längre bort och ta ett ”enklare jobb” (givetvis med risken att halvera lönen).
Är det någon som gjort en liknande resa och vill dela med sig? Var det värt att offra karriären och gå ner i lön för att slippa bo i storstaden?
Idag har jag ett jobb som vill att man ska vara på plats 2-3 dagar i veckan (även om vi har chefer som jobbar helt på distans från olika delar av landet…) så det går antagligen inte att behålla jobbet jag har.
FIRE kan ske tidigast om 7 år om jag behåller samma lön och utgiftsnivå men just nu känns 7 år till i storstan oöverkomligt så försöker hitta andra vägar att bryta mig loss Tacksam för all input jag kan få!
Jag har flyttat från storstan (bodde där i ~14 år) och bor numera i en mindre by sedan ~5 år. Jag har inte behövt byta jobb eller gå ner i lön och jobbar på distans på 100%.
Lugnet här ute är påtagligt. När jag ibland åker in till stan blir kontrasten väldigt kännbar: mycket ljud och stress. Det blir klart färre restaurangbesök och i princip noll hämtmat numera, vilket är bra för kropp och plånbok. Ang det sociala så umgås jag inte lika ofta med de i stan, men oftare med de som redan flyttat ut till andra ställen utanför stan, så plus minus noll på den fronten kanske.
Byn jag flyttade till är väldigt liten, lite för liten tycker jag, så nästa flytt blir till ett samhälle som är snäppet större med lite mer service och restauranger. Det blir dock aldrig mer en storstad igen.
Uppfödd i Göteborg, efter ca 40år flyttade jag rakt ut på landet och bosatte mig 1h från Göteborg.
Jobbar kvar i Gbg, pendlar in vissa dagar. Jobbar hemifrån vissa dagar.
Fungerar hur bra som helst. Det blir ett sätt att samla sig inför dagen på morgonen och jag hinner bearbeta arbetsdagen mentalt innan jag kommer hem.
Du behöver absolut inte byta jobb utan börja med att flytta så behöver du inte rycka upp allt samtidigt.
Det är lite mer planerande vad gäller inköp och liknande saker men allt det där är lösbart bara du mår bra!
Har bott i ett par internationella megastäder, inklusive ett stenkast från Central Park, men bor numera i en liten stad med typ 300k människor om man räknar in suburbsen.
Har det sjukt gött här. Inga köer eller trängsel. Folk som hejar när man är ute och går med hunden osv. Folk är mänskliga, hjälpsamma och empatiska.
Bor dessutom ett par timmar från en storstad, så om man några gånger per år känner suget efter lite puls och intressanta restauranger är det bara att åka dit och checka in på hotell och ha det gött. Men efter ett par dagar känner man sig mätt och vill tillbaka hem till trädgården igen.
Men vi är ju alla olika, småstadslivet passar inte alla.
Den tanken har jag haft men en av sakerna jag tycker är värst med att bo i storstaden är allt kollektivtrafikstrul Under tre års tid pendlade jag en lång sträcka flera ggr i veckan, om allt flöt på tog resan ca 1,5 h enkel väg. Problemet är att det nästan aldrig flyter så ofta blev det 4h (eller mer) T&R (speciellt på vintern) det vill jag helst inte uppleva igen
Tack för att du delar med dig! Jobbade du helt på distans innan du flyttade eller gick arbetsgivaren med på distansarbete när du bestämde dig för att flytta?
Jag har en del vänner som bor väldigt nära mig idag men vi ses ändå väldigt sällan (pga av ekorrhjulet) så de få gånger vi ses krävs det ändå lång planering i förväg och då spelar det nog mindre roll om jag skulle bo en timme bort
Härligt att höra att du tycker pendlandet funkar Kan du köra bil till jobbet eller åker du kollektivt? För mig är enda alternativet att åka kollektivt om jag skulle flytta utanför stan och det har jag dålig erfarenhet av Även om det bara skulle bli några dagar i veckan så skulle det äta upp mycket av livsenergin Hade jag kunnat köra till jobbet hade jag inte tvekat en sekund
Nära Central Park är verkligen definitionen av mitt i storstaden Aldrig varit så stressad som när jag besökt NY
Ja jag tänker att besöka en stad då och då och sen åka hem passar mig utmärkt. När jag är ledig gör jag verkligen allt för att inte behöva åka in till smeten Även om jag är lite rastlös så behöver jag inte storstan för att få utlopp för energin, målar hellre ett staket eller klipper gräsmattan
Upplever också att människor är lite mer sociala och hjälpsamma utanför stan, i området där släkten har stuga pratar grannarna med varandra varje dag och man hjälper varandra utan att blinka. Det tycker jag är trevligt
Vet inte hur vanligt det är men bor du norr om stan och jobbar söder om stan och tar bilen och behöver köra ca 2 mil får man nog räkna med mellan 60-90 minuter enkel resväg i rusning (om alla tunnlar är ÖPPNA), då tror jag inte jag överdriver (de som bor i Stockholm och suttit på Essingeleden i rusning får gärna bekräfta )
Mitt rekord är 3h 30 min från Uppsala till Stockholm en fredagseftermiddag
Jag när liknande drömmar, men min fru är väl lite mer tveksam, åtminstone på kort-medel sikt eller så länge hon jobbar. Emellanåt skickar hon hemnet-grejer på Gods och Gårdar-nivå och jag får understryka att en del av idén är att plocka UT pengar från bostadsmarknaden, åtminstone inte putta in MER. Varvat med det säger hon “jag kan flytta ut på landet, men då vill jag ha HÄST” och då självantänder ju FIRE-kalkylen om jag har förstått det hela rätt Sorry OT men jag tycker att det är lite roligt hur hon trollar mig.
På en mer seriös not: Trivs du med ditt jobb? Skulle du vilja ha det kvar och jobba mer helt på distans? Hur starka “aktier” har du på arbetsplatsen? Det kan ju finnas möjlighet att förhandla till sig det. Det finns faktiskt fördelar för arbetsgivaren också, t.ex. så kommer det antagligen finnas färre andra arbetsgivare som konkurrerar om dig, din nuvarande får alltså en mer lojal anställd. Man kan ju även ta en diskussion om att ta en sänkt lön. Eller att man bestämmer sig för att man kommer att flytta oavsett men man gärna vill hitta en lösning för hur man kan jobba kvar. Visst finns en risk att man sumpar sina chanser till befordran etc om arbetsgivaren tar det fel och snarare ser en som opålitlig. Men särskilt om man är hyfsat säker på att flytta är det man vill och kommer att göra så känns det värt att ta diskussionen?
Jag har kollegor som har gjort detta. Det var dock under pandemin så det var ett annat läge. Men flera av dem är kvar, delvis just eftersom de inte har så många alternativ på de nya bostadsorterna. Jag är väldigt glad för att de är duktiga kollegor som finns kvar, därav min tanke att det faktiskt finns uppsidor även för arbetsgivaren.
En stor orsak som gjort bytet smidigt för mig är att jag kan göra ärenden på väg hem från jobbet.
Så jag kan bo på landet fastän jag har fortfarande tillgång till servicen i stan.
Att kollektivpendla flera timmar per dag har aldrig varit ett alternativ för mig.
Jag jobbade på kontor fem dagar i veckan, men företaget är vänligt inställda till distansarbete då kollegor sitter utspridda geografiskt ändå. Du kan ju börja med att fråga din chef vad han skulle tycka om att jobba på distans, om du redan nu ändå måste sitta i videomöten på kontoret när andra ändå inte är där.
Kul att höra att det finns företag som går med på att byta från kontorsarbete till distans
Precis så är det, när jag är på kontoret får jag irra runt som en galning för att försöka hitta något ledigt rum att stänga in mig i för att ha alla Teams-möten
Mindre än en promille av mina kollegor sitter i Sverige och alla mina kollegor på samma ”nivå” (längst ner i näringskedjan dvs ) jobbar från andra länder Har inga uppgifter som kräver att jag behöver vara på kontoret
Min närmsta chef jobbar 100% på distans då personen bor 60 mil från kontoret men chefen ovanför uppmanar oss i teamet att vara på våra respektive kontor 2-3 dagar/v för att ”visa upp oss”…
Är fortfarande ny på företaget (9 mån) men hoppas att jag ska våga fråga lite längre fram OM det är så att jag mer på allvar börjar leta boende längre bort (nu Hemnet-knarkar jag bara )
Att plåga sig med ett hektiskt liv i storstaden i sju år för att få lite högre lön verkar inte vettigt. Livet pågår ju nu, bättre att försöka göra tillvaron så trevlig som möjligt. Kanske kan du skaffa en liten övernattningslägenhet nära jobbet och ett mer permanent boende på landsbygden? I så fall kan du behålla jobbet och vara i stan ett par dagar i veckan och tillbringa helgen och distansarbetsdagarna på landet.
Jag är uppvuxen i en mellanstor stad men bor sedan drygt tio år på landet. Jobbar mestadels hemifrån men åker till jobbet någon dag i veckan. Då passar jag på att uträtta alla ärenden så att jag slipper åka till stan i onödan. Att veckohandla fungerar alldeles utmärkt.
Alla är ju olika, men i mitt tycke så är det mycket bättre att bo på landet än i stan. Det enda som saknas här ute kan jag skaffa den dagen jag åker till stan. Det som finns här men som saknas i stan är inte lika lätt att köpa om man skulle göra tvärtom och bo i stan men åka ut på landet någon gång i veckan. Att börja och avsluta dagen med en promenad i skogen är utmärkt för att öka välbefinnandet, mycket bättre än motsvarande stund i bilkö eller kollektivtrafik.
Och jag håller med om att det är socialt på ett annat sätt än i stan. Här pratar jag med de jag möter och jag upplever att man umgås ”bredare”, över generationsgränser och med människor med olika ekonomiska förutsättningar. Från de jag känner som bor i storstaden verkar det som att det blir ganska segregerat med tex barn från mer välbeställda familjer som bor i vissa områden och går i vissa skolor. Här finns det bara en skola och i den går alla tillsammans. ”Nöjesutbudet” är inte så stort, så om någon anordnar en aw med korvgrillning så sluter närapå halva socknen upp, allt ifrån barnfamiljer till pensionärer.
Här ute är det inte så många som prioriterar karriären, jobbmöjligheterna är begränsade och de lönenivåer som jag läser om här på forumet är sällsynta. Flera grannar arbetar mindre än 100% och lägger istället mer tid och energi på familjen eller fritidssysselsättningar. När jag läser om hur ganska många högavlönade storstadsbor lever så häpnar jag. Här lever vi livet i ett lite lugnare tempo. Det passar oss men inte alla. Dock tycker jag det verkar som att du är klar med stadslivet och redo för något annat. Fundera över dina möjligheter och våga ta steget!
Vi flyttade från Linköping tillbaka hem till den kommun och by vi kom ifrån. Väldigt skönt!
Jag jobbade kvar som mjukvaruutvecklare fast remote och har sedan dess blivit egen konsult. Helt klart svårare att få jobb/uppdrag än i storstan men än så länge har det gått bra (famous last words…).
Min partner jobbar på skolan och vi bor på promenadavstånd till i princip allt. (Tyvärr behöver vi ändå ha en bil då kollektivtrafiken är nästan obefintlig.)
En bra bonus är väl att vårat hus kostade en halv miljon, säkert 1/10 av vad det skulle kostat i Linköping. Drömmer du om FIRE? Flytta till en mindre ort vetja?
Tack för ditt utförliga svar! Härligt att höra att du också upplever att folk är mer öppna och sociala
Att ha en övernattningslägenhet hade ju varit en bra idé men tror inte riktigt att jag skulle ha råd med två boenden/kontantinsatser. Även en pytteliten lägenhet är dyr i huvudstaden (om man inte ska bo längst ut på pendel- eller tunnelbanelinjerna) Jag är helt klart färdig med storstaden och vill gärna ha det lugnare tempot så snart som möjligt
Tacksam för all input jag kan få! 
)
Härligt att höra att du också upplever att folk är mer öppna och sociala