Jag tycker det är en bra fråga att diskutera.
Håller med många i de flesta fall, men inte när det gäller mina egna föräldrar. De har haft låga löner, jobbat långa dagar, belånat upp huset flera gånger genom åren för att kunna ta med oss barn på någon större resa vartannat år, och så vidare. Varje tusenlapp har känts.
Alla vi syskon har fått fina förutsättningar och har nu högpresterande jobb med bra lön. För mig är det självklart att hjälpa till ekonomiskt med stort och smått nu när de dessutom lever på en halvkass pension.
Det är inget de ber om förstås, de stolta stollarna, och jag har inte alls skuldkänslor. Men jag blir stolt och glad av att nu kunna lätta den börda som jag sett hos dem under hela min uppväxt.
Jag ser verkligen inte ner på någon som tycker annorlunda, jag tror sånt här är väldigt individuellt. Ville mest visa på ett annat perspektiv. För andra släktingar, eller vänner för den delen, tror jag inte det skulle kännas rätt att “bjuda” på pengar.