Intressant artikel av Larry Swedroe som jag gillar. Här blir det nörderi kring index-replikering och varför Dimensional t.ex. anses vara duktiga.
There are several significant, well-documented benefits of index funds. In addition to outperforming a large majority of actively managed funds, they tend to have low fees, low turnover (resulting in low trading costs and high tax efficiency), broad diversification, high liquidity, and near-zero tracking error (generally assumed to mean that they incur negligible trading costs). However, there are some negatives of index replication strategies:
Sensitivity to risk factors that varies over time. Because indexes typically reconstitute annually, they lose exposure to their asset class over time as stocks migrate across asset classes over a year.
Forced transactions (to avoid tracking error) as stocks enter and leave an index, resulting in higher trading costs.
Risk of exploitation through front-running. Active managers can exploit the knowledge that index funds must trade on specific dates.
*> Inclusion of all stocks in the index. Lottery-like stocks (such as “penny” stocks, stocks in bankruptcy, and small growth stocks with high investment and low profitability) have historically produced poor risk-adjusted returns.
Limited ability to pursue tax-saving strategies, including intentionally avoiding taking any short‐term gains and offsetting capital gains with capital losses.
Den coolaste tanken jag tar med mig från den artikeln är att en index-fond kanske inte måste jaga det minsta tracking-error:et möjligt, utan att det kan vara rationellt att acceptera ett större tracking error mot att man kan fördröja/förhindra transaktionskostnader.
Det hade varit intressant att se om någon har tittat på om dessa större tracking errors är “random” som påstås i artikeln eller om det faktiskt finns en korrelation mot marknadsrörelser i dem? Men då behövs det nog en avhandling eller annat för att titta på det ordentligt.
Indexfonder verkar först väldigt enkelt men blir alltmer komplicerat ju mer man lär sig.
Min heuristik är att ta bort små och medelstora förvaltare när jag väljer mellan indexfonder. Jag tänker att de troligen inte har kunskap och resurser att hantera indexfonder på bästa sätt.
Det är svårt att bedöma om Amundi (Avanza Globals verkliga förvaltare) eller Hermes (som förvaltar Länsförsäkringar Global) är bäst på att hantera allt det här. Fast å andra sidan är ju skillnaderna i resultat oftast mycket små mellan globala indexfonder som följer samma index. Det beror kanske på att små spelare helt enkelt inte kan förvalta en global indexfond?
Det nämns inte i den här artikeln men jag har förstått att indexfonder ibland lånar ut värdepapper till blankare. Det är också svårt att förstå och överblicka hur det kan påverka resultatet och risken. Här är en artikel: The Impact of Securities Lending on Index Fund Performance
Intressant. Det hade jag missat (jag äger inte den fonden). Då bör man nog ta sig en ordentlig funderare på om Länsförsäkringar har kompetens och resurser att på egen hand förvalta en global indexfond på ett fullödigt sätt.
Att fonden nu kallas “indexnära” antyder ju också att man inte fullt ut följer praxis för en indexfond.
Jag tänkte på någon form av “bästa praxis” för att förvalta indexfonder, dvs att man är duktig på sånt som Swedroe tar upp i sin artikel. Det är ju verkligen inte enkelt.
Länsföräskringar Global Index (66 miljarder SEK) är faktiskt större än Amundi MSCI World (5,5 miljarder USD). Så det finns i alla fall förutsättningar att bli en bra förvaltare. Men det är inte lätt att börja på ruta 1. Den här frågan som Småspararguiden ställde till Länsförsäkringar är guld:
I ett pressmeddelande från nov 2016 skrev ni följande:
Länsförsäkringar har under det senaste året arbetat aktivt med att vässa bolagets erbjudande inom indexnära förvaltning. Avgifterna på fonderna har sänkts samtidigt som förvaltningen idag är inriktad mot ansvarsfulla investeringar. Även Länsförsäkringars generationsfonder flyttas över till Black Rock. – Nu tar vi nästa steg och samlar all indexnära förvaltning hos vår samarbetspartner Black Rock, som idag är världens största kapitalförvaltare och med en gedigen erfarenhet från indexförvaltning, säger Eva Gottfridsdotter-Nilsson, chef för Länsförsäkringar Fondförvaltning.
När ni flyttade förvaltningen till Blackrock blev det bättre. Är det inte risk att den blir sämre nu när ni flyttar hem den igen?
Just den fonden är inte så stor, men Amundi är tydligen en av världens 10 största förvaltare med mer än 5000 anställda, över 100 miljoner kunder och bortåt 2000 miljarder Euro under förvaltning.
De anses vara bland de bästa indexförvaltarna i världen. Problemet är att deras fonder är supersvåra att komma åt - just bland annat eftersom de inte vill ha småsparare som sätter in och tar ut pengar. Med stora in- och utflöden så blir det svårt att bygga sina positioner utan att bli “lurad” av andra aktörer vid indexförändringar. Handelsbanken har tagit in två fonder som jag tror bland annat @alec och @Jacke78 brukar tipsa om.
Är för övrigt företaget som startades av Eugene Fama och Kenneth French som väl får anses vara bland de främst forskarna på området.
Men skulle säga att det är främst två stycken som är värda att investera i, World Equity Fund (substitut till RT basportföljen) och Global Targeted Value (substitut till global småbolagsfond)
Dom använder sig även av momentum innan dom köper och säljer på ett elegant sätt för att minimera transaktionskostnader.
K. French förklarar 37:30 in i denna pod:
