Ok, med risk att göra bort mig och vara lite allmänt verklighetsfrånvänd och ekonomiskt dum i huvudet. Here we go.
-
Insikt 1. Ni är flera som har helt rätt i att det rationella, ekonomiska och matematiska är att inte köpa en bil. Nu kommer vi reparera den vi har om det inte är något superallvarligt fel, men man hade kommit långt med att inte ha bil och hyra vid de få tillfällen det behövs.
-
Insikt 2. Det är mental bokföring i 110 just nu. Kollade nu med att köra dottern Malmö - Trollhättan (ca 80 mil) kostar ca 2 500 kr med hyrbil / gomore / M eller liknande tjänst. Det känns ju spontant sjukt dyrt för att köra upp och ner. Kastar dock väldigt mycket ljus på vad det faktiskt kostar (eller ha en egen bil för att göra en sådan resa om året
) -
Insikt 3. Jag har verkligen en attraktion till att inte vara rationell, förnuftig och som en god vän till mig sa: “sluta skjut upp allt det roliga på framtiden och njut lite nu.”
-
Insikt 4. Den rationella bilen är typ en Toyota RAV4, Volvo V90 / XC60 eller liknande från typ 2017/18 som gått ca 5 000 mil. Känner dock spontant: “been there, done that, got the t-shirt”… Typ den nuvarande bilen köpte vi så här…
Efter mycket läsande och googlande så tenderar dessa bilar återkomma i mina sökningar:
-
Skoda Enyaq iV80 2021 - ca 600 000 SEK
-
XC90 TwinEngine från 2017/18 för ca 600 000 SEK med ca 7000 mil körda
-
Porsche Macan från 2017/18 för ca 550 000 SEK med ca 5000 mil körda
Har även varit och kollar på ännu dyrare bilar, men det känns som någon mental smärtgräns går vid ca 700 tkr. Vilket jag på sätt och vis också inser är sjukt mycket pengar och så dyker det upp lite YOLO. Det här är ju en känslomässigt värre resa en Corona-kraschen förra året… 
Uppdatering.
Insikt 5. Även listan med de tre bilarna ovan är lite på den rationella skalan. Om jag vore helt oförnuftig och pengarna verkligen inte spelade roll, då hade det lutat åt en Porsche Taycan. Det skapar nya känslomässiga griller.
Om jag ändå inte köper den bilen jag verkligen vill ha är det inte lika bra att skita i det? Det vill säga att en bil idag för ca 700 tkr är inom min comfort zon, att köpa för 1 Mkr+ vore att pusha det utanför komfortzonen (rationellt hade ju ekonomin klarat det). Frågan blir lite, när kommer jag ha mest glädje av den, idag när jag är 40 år eller om 10 år när jag är 50 år och har den inom min komfortzon? Ytterligare frågor som dyker upp - får/kan man ens ha en Taycan som vardagsbil?
#dagens i-landsproblem
(känner mer och mer att det kommer sluta i reparation och att det inte blir någonting )