Är själv 23 år och delar samma åsikt som majoriteten av alla som redan kommenterat. Tänker att det är onödigt att upprepa allt som redan är sagt.
Min input till detta blir ett lite annat perspektiv. Varför leva precis på gränsen till vad ni klarar av? Jag hade också kunnat köpa en svindyr bil idag och åka runt och leka tuff och spendera alla mina pengar. Men vad är poängen med att leva på detta sättet där du sätter ribban högt och sen har du inget att se fram emot? Jag ser min ekonomi genom livet som en resa där jag successivt kan köpa mig lite bättre och finare saker varje dag. Köper jag en tesla idag kommer det bli min vardag inom ett år. Personligen tror jag inte att ditt förhållningssätt till pengar kommer göra dig lycklig i längden.