Vad är det du undrar exakt? Om inte två procents-målet är rimligt, vad borde det vara istället? Det blir svårt för Riksbanken att avvika för mycket ur ett globalt perspektiv när andra centralbanker siktar på samma mål. Centralbankerna världen över har ju dopat ekonomierna rätt så saftigt sedan finanskrisen där nollränta och negativ styrränta mer eller mindre varit ett experiment. Anser personligen att det är bra att vi nu lämnar den perioden bakom oss. Risken är hög att bubblor uppstår när krediterna blir “för” billiga.
Mitt argument är att det är väldigt konstigt att försöka att endast följa ett mål när vi har haft en pandemi samt nu ett krig. Det är inte samma tider nu som när målet 2% sattes. Det är i min värld dags för riksbanken att vakna upp och förstå att de gjort ett otroligt dåligt jobb och satt många i svåra situationer.
Att ha -ränta och doppa ekonomin för att sedan tvärvända och tokhöja räntan skulle inte få vara möjligt. Det kommer som sagt att få många att aldrig våga igen, vilket absolut inte driver världen framåt utan tvärtom. Vi behöver stabilitet och inte folk som kovänder efter vad som är bäst för stunden.
De flesta är inte som vi som hänger på ekonomi forum och kanske vågar investera i olika projekt, aktier mm mm genom att vara aktiva.
Räntan skulle aldrig gått så lågt och aldrig ha höjst så fort. Man måste ta saker i små steg, väldigt sällan det funkar med allt eller inget, saker tar tid.
Vad är riksbankens jobb, för jag tror att detta missuppfattas, så de kanske kan förklara i sina egna ord.
Vore spännande att höra hur riksbanken tänkte när de sänkte räntan så pass mycket att de förlorade det absolut viktigaste verktyget som är tänkt dämpa/rädda oss ur en kris. Det är som att koppla ut bromsen på en bil.
Befolkningen belånar sig dessutom billigt och vänjer sig vid låg ränta. Nu sitter många med stora lån och i en jobbig sits.
Det var ju inte direkt krisår mellan 2010-2020.
Spontant känns det ju ytterst oansvarigt av riksbanken. Men de kanske har en bra förklaring…
Men nu är det nödvändigt, med tvåprocentmålet. Men för att möta dig halvvägs: Problemet här är inte den nuvarande räntan eller höjningarna. Problemet är minusräntan och att man inte agerade på andra sätt när den var det upplevda normalläget. Detta ansvar ligger inte hos RB utan hos regering och riksdag. Man hade kunnat agera på andra sätt, exempelvis med utfasning av avdrag för att kyla prisökningarna samt att ge fasen i att dopa ekonomin med alla hittepåbidrag under pandemin.
Sedan fortsätter jag att med en dåres envishet påminna om KALPen som alla tagit del av i samband med att de lånat pengar. Fanns det utrymme för t ex 7% ränta så är detta ju tänkt till ränta, inte renoveringar, bilköp, semesterkassa eller vad det än månde vara.
3 gillningar
Som jag skrivit innan förtroendet för politiker = -1000% (aldrig funnits)…
Insåg att det är en gammal tråd, tusan också 
Kanske en något tecknisk fråga. Men jag ska försöka ta ned den så att den kanske blir lite intressantare för flertalet.
Om jag förstått det rätt.
När inflation beräknas på till exempel mobiler eller datorer så ser man bara till det ökande priset på mobilerna. Det görs ingen justering för att dagens mobil egentligen är något helt annat än mobilen för tio år sedan.
Det vill säga, mobilen innehåller de fakto mer och altså är det kanske inte inflation utan en teknologisk tillväxt.
Skulle vara väldigt roligt att höra hur riksbanken resonerar kring detta (om det ens är korrekt att det är så, kommer bara ihåg just detta som en fotnot till mina studier).
1 gillning
Så som jag förstått det så är det precis tvärt om.
Mobilerna justeras efter teknisk funktionalitet. Så även ifall priset på en standardmässig mobiltelefon är upp många gånger om, så ser det ut som att den blivit billigare utifrån vårt sätt att beräkna inflationen.
1 gillning
Eftersom åtgärderna fungerat lite segt, vore det intressant att få veta vad de lärt sig om den här omgången med inflation och hur de ska motverka det bättre nästa gång. Vet att det är yttre faktorer som spelat in, men lite självreflektion vore intressant.
Alla varor i KPI kvalitetsjusteras. Detta då man ska mäta samma kvalitet över tid.
Som exempel, så kan man inte mäta priset på tomater klass 2 en månad för att en månad senare mäta priset på tomater klass 1 en månad senare.
Det blir särskilt påfallande när det gäller elektronik, då man får mycket mer kvalitet per krona när tiden går framåt. Således så minskar KPI för t.ex. mobiltelefoner över tid, då man får mycket mer prestanda per krona (om inte inflationen är alltför hög).
2 gillningar
Där ser man, man ska aldrig lita på sitt minne
Tack för det klargörandet!
Edit:
Efter att jag läste Tjoohoos inlägg precis ovanför här så insåg jag att jag genast får ytterligare en fundering.
Man är ju tvungen att uppgradera till exempel sin mobil när mjukvarustödet löper ut (7år för iPhone av egen erfarenhet). Är det så att man får mer för pengarna när man i princip är tvungen att då köpa en ny telefon bara för att fortsätta kunna läsa e-mail och använda bank-id (kanske google maps och läsa nyheter).
Egentligen inte en fråga ställd till någon. Bara en fundering jag precis fick.
Exakt. Om man bara skulle kolla på priset för en telefon, viktat efter vilken som köps mest så skulle mobiltelefoner vara en bidragande faktor till inflation. Om man är tvingad till att köpa en telefon till minst en viss prisnivå …
Ja, på ett sätt förstår man ju det rimliga i att man justerar index när prylarna blir bättre. Å andra sidan gör det att teknik har en deflaterande effekt.
Så jag ifrågasätter starkt rimligheten i, t ex, det faktum att en standard-teve nu är större/billigare än en gammal CRT ska mörka kostnadsökningar i andra delar av ekonomin.