Jag noterar att regeringen vill göra det möjligt att dela upp fastigheter. Tanken verkar vara att man ska kunna dela upp sin fastighet och sälja av ena halvan som en ägarlägenhet.
Som jag tänker spontant skulle det vara mycket mer attraktivt att hyra ut den andra delen med privatuthyrning. Egentligen skulle någon formell uppdelning inte behövas. Poängen skulle mest vara att kunna ha två enheter och hyra ut dem var för sig.
Är det här över huvud taget realistiskt? Jag tänker att brandskyddsregler borde kunna skapa betydande hinder.
Utredningen är på över 400 sidor för den som orkar läsa.
Jag har bara snabbläst
I grunden handlar det om avstyckning av småhus tredimensionellt istället för tvådimensionellt. D v s du kan stycka av ett småhus på höjden. Nu kan det endast göras med markyta.
Vad tänker ni för exempel där fastighetsägaren gör detta? Generationsboende? Få loss kapital? Kan det underlätta arv mellan barn?
Utan att ha läst utrednngen: Grundidén är utmärkt. Vi behöver använda utrymmet annorlunda jämfört med nuvarande bygg- och boenderegler.
Jag kan se många miljonprogramssmåhus delas i över- och undervåning utan större ingrepp. Det är inte ovanligt i mitt område att originalägarna bor kvar (husen är byggda för 50 år sedan) på bottenvåningen och andra våningen står mest tom eller är fortfarande inte ens inredd, ett halvt sekel senare.
Mycket intressant, jag behöver nog tröska igenom valda delar av betänkandet.
3D-avstyckning av villor kanske kan vara intressant ur vissa aspekter, men med tanke på att Sveriges sämsta myndighet(?) Lantmäteriet blir inblandat tillsammans med en av Sveriges mindre flexibla organisationer Kommunens byggenhet så säger min magkänsla att omforma ett hus som från början byggts för ett hushåll till flerhushåll inte är snutet ur näsan varken ekonomiskt eller praktiskt för Arne 73 år. Men jag kan ha fel.
Det jag tycker är mer intressant i utredningen är omvandling av hyresrätter till ägarlägenheter. Efter att ha spenderat två minuter att läsa betänkandet (och rimligtvis grovt missförstått det mesta) så verkar det som att förslaget är att fastighetsägaren skulle kunna ombilda fastigheten till ägarlägenheter utan godkännande från hyresgästerna (som ju nu är fallet om man vill ombilda till BRF). Hyresgästerna skulle då antingen köpa sin lägenhet eller fortsätta att hyra (dvs hyra ägarlägenheten från fastighetsägaren istället för att hyra hyresrätten). Låter som att det skulle kunna öppna en mycket fin flexibilitet för fastighetsägaren att tex frigöra kapital och även öka antalet ägarlägenheter i beståndet (som ju nu endast kan skapas vid nybyggnation). Låter spontant mycket bra.
Hela detta paket är onekligen intressant. Den enda uppenbara farhågan för min del är att det inte blir ett sätt för enstaka fastighetsägare att lösa problem utan ett sätt för ”klippare” att ombilda fastigheter i industriell skala. I princip pratar vi om samma utveckling som med friskolorna. En lagstiftning skapades för att gynna små och lokala alternativ. Den verkliga utvecklingen kom att gynna några helt andra.
Jag kan tillägga att det uttalade syftet med utredningen är “att göra det möjligt för fler människor att äga sitt boende och att öka mångfalden av boendeformer i Sverige”.
Att väldigt få ”riktiga” (befintliga, långsiktiga) fastighetsägare drar fördel av de nya reglerna. Att det istället skapas möjligheter för mer spekulativa aktörer att köpa upp olika hus och stycka upp dem. Det kan slå hårt mot enstaka områden där förekomsten av ”lönsamma” hus är stor.
De som bor där och trivs i området som det är och/eller har egna intressen av att kanske använda dessa regler men ”konkurreras ut” av ”investerare” som satsar på uppköp och styckning i stor skala. Om det finns många övervåningar att välja mellan blir ju lönsamheten i ett stycka av en till mer begränsad.
Det påminner ju om hur det har blivit i en del villaområden där gamla villor med större tomter köps av investerare och man maximerar byggytan med ytterligare hus och skapar en liten brf av det hela. Lite kluven till den typen av förtätningar.
Det finns ett liknande system som jag tolkar förslaget i Litauen (har dock inte läst förslaget!). Effekten av det är att olika personer äger lägenheterna och en extern part äger själva husskalet, som många gånger står och förfaller utvändigt.
Ja, visst. Jag bor själv i ett område med ganska stora hus. En del av grannarna har redan idag styckat av en våning som de (sannolikt) hyr ut svart. Rent teoretiskt skulle det kunna bli många uppköp där någon extern aktör hyr ut hus uppdelade. Jag vore själv inte främmande för att kanske köpa ett hus till och ha som uthyrningsobjekt men öppnas möjligheten på vid gavel lär möjligheten bli svårare att göra något av utan betydande kapital i ryggen.
Ej att förglömma att detta var parollen med vilken Thatcher sålde in sin Housing Act på 80-talet, en policy som skapat en otrolig bostadskris i Storbritanien idag.
Finns så klart skillnader mellan dagens Svenska hyresmarknad och Storbritaniens dåvarande bestånd av Council Housing, men jag blir direkt orolig för hur en sådan här lagstiftning kan missbrukas.
Frispinn baserat på vad jag läst i tråden (ej utredningen) hitintills:
Eftersom det är fastighetsägaren som tar initiativet till en ombildning, så kan nu kan (borgerligt styrda) kommuner beordra sina kommunala hyresbolag att sälja av sitt bestånd.
Pengarna man får ut av att sälja av hundra stycken 50 år gamla lägenheter kommer naturligtvis inte räcka till att bygga hundra stycken nya, så på sikt kommer det kommunala hyresbeståndet minska.
Året lägenheterna säljs kommer det bli stort plus i balansräkningen, så mycket av pengarna delas också ut åt kommunen och kommer inte byggas lägenheter för, utan snarare badhus eller arenor “för att sätta kommunen på kartan”. Eller sänka/undivka att höja kommunalskatten.
Notera att det blir ägarlägenheter och inte BRF av ombildningen, så lägenheterna kommer kunna hyras ut fritt eller köpas/säljas av juridiska personer och användas nästan hur som helst.
Det kan leda till att stadskärnorna och attraktiva adresser fylls med lägenheter som ägs av privataföretag istället, AirBnB ger ju bäst betalt så förmodligen inga långa stabila hyreskontrakt riktade till vanliga låg-medelinkomsttagare.
Notera att stadskärnor fulla med AirBnB är något storstäder i andra länder aktivt försöker motverka av massa olika skäl.
Så precis som med Thatchers policy: kul för de som har råd och vill köpa sin nuvarande hyresbostad, långsiktigt skadligt för precis alla andra.
Notera, har inte läst utredningen/betänkandet utan baserar ovan på citatet nedan och vad som hänt/händer i övriga Europa.
-Det är ju inte så att systemet är perfekt idag, istället har vi svarta hyreskontrakt.
-Har för mig att det finns något som kallas besittningsrätt vid privat uthyrning (och även företags- dito) som gör att man inte kan/vill skriva ”för alltid” kontrakt. Detta kan förhandlas bort förstås.
-Har också läst att AirBnB har tagit över i Barcelona bl a, och att där har det drivit upp priserna så de bofasta inte har råd att köpa. Men Storckholm är knappast Barcelona i popularitet?
Historien har visat att det alltid kommer att finnas opportunister som lite mer kreativt än andra ser till att utnyttja systemet till max, det är en svår balansgång.
Ja visst, dagens system är inte så toppen. Men om man lämnar den här sortens luckor öppna för missbruk istället för att börja med att täppa till upplevda hål i nuvarande lagstiftning så känns det som ett snedsteg oavsett om det är avsiktligt eller inte. Med tanke på att det är en reform som kommer från ingenstans utan att någon egentligen frågat efter den så låter det i mina öron som det ligger en hund begraven någonstans.
Besittningsrätt har man vid den mesta sortens uthyrning, men den kan avtalas bort. Att privata uthyrare väljer att göra detta oftare låter i mina ögon som ett argument för att privata hyresvärdar är sämre än kommunala, men vad vet jag…
En AirBnB under sommaren och long-stay lägenhet för pendlare övriga året låter som en affärside om man tror att det inte finns underlag för AirBnB hela året. Men jag tror nog du kan dra in mer pengar på tre månader AirBnB än ett helår med vanlig hyresgäst, både i Sthlm och Barcelona. Även om det så klart finns en mindre marknad i Stockholm.
Principiellt har jag inget emot reformen som sådan, om man tweakade den lite. Och viktigast av allt: redan satt på ett överskott av hyresrätter! Idag är det brist, då behöver vi absolut inte sälja av beståndet till privata intressen.
Problemet som ska lösas är ju att alla ska tak över huvudet utan omrimligt höga kostnader. Detta kan enligt min mening lösas i olika (ekonomiska) former. Man kan ju fråga sig vad det ”normala” ska vara, att folk äger sitt boende eller att folk hyr. Inget av det är självklart enligt mig.