Ofrivillig FIRE

Jag har lite omedvetet hamnat i en situation som påminner om FIRE.

RE-delen kommer från en allvarlig hjärnblödning som gjorde att jag inte kan arbeta längre.

FI-delen kommer från 100 % sjukersättning samt en sjukförsäkring från jobbet som ger ungefär lika mycket, plus premiebefrielse i tjänstepensionen.

Jag känner mig ibland lite vilsen i den här situationen. Ekonomiskt fungerar det, men jag vet inte riktigt vad jag vill göra med resten av livet. Jag har haft några samtal med coach Helena Roth som hjälpt en del.

Är det någon annan här som hamnat i en liknande situation, oavsett om det beror på FIRE, sjukdom eller något annat?

11 gillningar

Jag hamnade en liknande situation efter en allvarlig sjukdom. Efter en period utan riktning där jag fick valet att sluta arbeta så startade jag eget. Har idag ett par anställda och kan inte vara nöjdare (förutom lite kroppsliga nedsättningar och hjärntrötthet).

Förstår att det inte passar eller fungerar för alla, men beroende på din nuvarande status och kompetens kanske du kan hitta något uppdrag på distans på timme?

2 gillningar

Jag känner att jag inte kommer orka driva företag då tror jag mer på att gå tillbaka till jobbet några timmar i veckan har jobbat som embedded programmerare

1 gillning

Samma här. Officiellt 100% sjukskriven i ms för 2 veckor sedan. Har också tankar vad fasen man ska göra i ungefär 40 år till.

Vet det är svårt. Och det är något man själv måste komma fram till. Men försök och njuta av vad som är positivt i din situation.

Du har sovmorgon varje dag. Inga tider att hålla. Just nu kan njuta av en god kopp kaffe i solen när du vill osv.

Kanske skaffa en hund. Finns de för folk med mindre ork.

9 gillningar

Jag har med 100% sjukersättning. Men med den låga inkomst och begränsade kapital jag har så skulle jag inte kalla mig Fire.

Att vara beroende av ersättning för sin överlevnad ser inte jag som Fire.

Tips är att satsa på att må så bra du kan och utforska vilka aktiviteter, relationer och hobbys som tar måendet i en bra riktning. :blush:

10 gillningar

Ta inte (lång) sovmorgon. Upp samma tid, somna samma tid varje dag, 1 timme extra på helgen.

Gå dina steg, eller motsvarande om du inte är mobil.

Tillåt dig själv att inte ha orealistiska krav och deadlines, men ha krav och deadlines - annars glider livet lätt förbi.

Avklara en sak varje dag, ibland är den saken att vila, men gör det då som målet för dagen, planerat och medvetet, inte slumpmässigt för du inte kom upp ur soffan och klockan hunnit bli middagstid.

Om du någonsin hade en såndär lite löjlig dröm i livet, vad var den och kan den fortfarande uppfyllas på något sätt? Kanske har du egentligen redan uppfyllt den?

4 gillningar

Just det och lägga sig samma tid är svårt och hålla som heltidsjuk. Imed man är mycket passiv. Själv om jag sover 7 timmar, är jag ofta inte trött förän efter 19 timmar. Blir att allt flyttas sakta framåt. Ett tag blev min standard tid 3 på natten :exploding_head:

1 gillning

Därav rutin och rörelse blir extra viktiga.

Jag säger inte att det är lätt, men det är jätteviktigt. Kan man inte sova så kan man inte vara vaken heller.

Insomningstabletter om det inte funkar på egen hand, från någon som i övrigt undviker all medicin om möjligt.

1 gillning

Detta påverkar måendet jättemycket.

Har själv tagit hjälp av en jättebra fysioterapeut som tagit fram en träningsplan som funkar, trots mina funktionshinder. Märks stor skillnad ett par månader in, fått lättare att sova bra och komma upp på morgonen.

Men det måste få ta tid, speciellt om man har kronisk värk och andra diagnoser. :heart:

Bra poäng och du har rätt. Men i mitt fall är jag sjukskriven mest för fatigue. Så blir en ond cirkel. Jag rör mig för att bli trött. Men måste lägga mig mitt på dagen eller efter middag vid 18 tiden för att återhämta mig. Även om man inte direkt sover. Så vilar man. Så blir det fel sedan när man tänkt gå och lägga sig.

Träffade flera på smärt rehabilitering som led av svår fatigue. Bestämda tider och sova fanns inte för en. Det fick blev när hon var trött. Bytte dygnsrytm flera gånger i veckan.

Även om man vid utmattningssyndrom kan behöva vila under dagen så är rekommendationen fortfarande att försöka behålla nattsömnen eftersom tröttheten ju inte är kopplad till sömnbrist.

Det låter sådär hemskt hurtigt att säga, men en liten promenad hade antagligen varit bättre än vilan i soffan mitt på dagen.

Men du kan din sjukdom bättre, jag försöker inte leka expert här, men min uppfattning är att det är ett förlegat råd att vila. Är det längesedan du gick smärtrehab? Jag gick 2010-nåt, då pratade man mycket om vikten av nattsömn.

Ungefär 3 år sedan. Och det är inte att man bara känner sig trött. Jag kan bokstavligen trilla ihopa om jag pressar det för mycket. Som exempel när det hände när jag arbetstränade. Kollade efter repor på vinylskivor. Helt plötsligt trillade armarna ner och huvudet bakåt. Tog visserligen bara någon minut. Men är inget man vill råka ut för halvvägs på en promenad. För resten av promenaden kan kännas som det jobbigaste man någonsin gjort. Precis som man är på väg att kolapsa/svimma. Har hänt ett par gånger. Och då har jag ändå hållit på med tyngdlyftning när jag var frisk. Ta i som fan i det känndes faktiskt lättare.

1 gillning

Jag försöker gå några kilometer varje dag för en månad sedan klarade jag som mest 200 meter för två månader sedan rullstol det är viktigt att hålla igång

4 gillningar

I beslut generellt bör man väl börja med att leta brett istället för att gå på djupet direkt? Ofta är det svårt att få konkreta förslag. Folk ser kanske inte sina egna intressen, eller vill inte dela med sig.

Men prova flera saker och om man inte kan fråga folk rakt upp och ner så kan man ju inspireras genom att iakta dem.

Träna simning, löpning, gym, kampsport eller lagidrotter. Något extremt udda eller extremt vanligt.

Skaffa djur (hund, häst, katt, fåglar, kor, getter, fiskar…)

Samla prylar eller skapa prylar själv. Vissa nördar ner sig i att bygga modeller eller sy, sticka, måla, karva läder, smida, svetsa, göra egna möbler o.s.v.

Samlarbilar eller fordon generellt är kul att bygga, åka och generellt diskutera och umgås runt.

Musik. Enormt ämne - både att skapa och avnjuta.

Poddar och böcker - utnyttja tiden genom att förkovra sig eller specialisera sig på något användbart.

Naturupplevelser - allt från promenader och cykelturer till flera dagar långa vandringar. Båtresor på hav, sjöar och kanaler. Vissa gillar att kombinera det med jakt och fiske, andra bara att vistas ute och grilla.

Mat - laga själv och bjud, prova nya restauranger och caféer.

Resor - Allt ifrån att tågluffa eller se nya sidor av hemstaden till jordenruntresor.

Kläder och heminredning - många bygger sitt liv kring val av möbler och tillbehör.

Orken och viljan får styra ambitionsnivån, men jag tycker inte man ska nöja sig med något halvkasst på slentrian eller inget alls utan lite eftertanke.

1 gillning

Jag började med 0.5kg hantlar, som jag inte klarade av.

Fick svår värk efteråt. Men jag har fått hjälp med ny medicin-kombo och experthjälp, så har sakta kunnat öka på till 1.5kg hantlar nu. Men det tog 2-3 månader på 0.5kg, sen 2-3 månader på 1.0kg, innan jag kom upp i 1.5kg.

Man får börja där man är och försöka hitta experthjälp och stöd. Hade jag varit frisk, så hade jag troligen kunnat trappa upp mycket fortare, men det är stora framsteg för mig. Om än lite långsamt.

:sloth::flexed_biceps:

4 gillningar

Jag tror det är nyttigt att även om man ej jobbar att vara nyfiken på lära sig nya saker och “träna” hjärnan.

Den tiden jag mådde som sämst i livet var då jag ej lärde mig nya saker utan enbart “njöt” av friheten. Sen om det är rymden man vill dyka in i eller kanske lära sig om växter det är en smaksak men tror det är.viktigt att ha ett område man kan bli bättre på och utvecklas inom.

Samt rörelse vet ej om du kan promenera men se till att vakna i tid ge dig ut i solen och promenera om du har möjlighet. Vi människor är inte gjorda för att sitta stilla hela dagen.

4 gillningar

@anden Jag tänker också, se vad du kan göra för att hjälpa andra / bidra till samhället. Meningsfullhet är så viktigt för vårat mående. Du kanske kan orka någon enstaka timme i veckan som läxhjälp, eller mentor, eller sortera kläder på Myrorna, eller svara i telefon som jourhavande medmänniska, eller baka kakor till välgörenhetsjulmarknad, eller sälja bingolotter för lokala idrottsföreningen, eller vad det nu kan vara.

Något annat jag skulle föreslå är att prata med en präst eller diakon (eller imam eller rabbin för den delen). Det är gratis, och de har vana att prata med människor i livskris, oavsett om man är religiös, och man slipper bli diagnostiserad och journalförd som hos psykolog.

Ta hand om dig!

2 gillningar