Jag och min sambo letar hus och är inne i lönelöftes-svängen och sitter och räknar på vad som blir bäst för vår ekonomi.
Vi har en större del kontanter på sparkonto som ska kunna räcka till 25% kontantinsats. Men vi har också en större del i fonder som skulle kunna få oss att komma upp i 30% och då också komma under 70% belåning och minska amorteringskravet.
Är det mer fördelaktigt rent matematiskt om vi utgår från att det också finns pengar kvar för uförutsedda utgifter mm?
Tacksam för svar och problematisering.
Svaret är ja och nej. Amortering är i princip sparande med samma ränta riskfritt som ni betalar på lånet.
Investeringar förväntas ge någon form av avkastning och det till någon form av risk.
Ni behöver väga skillnaden i avkastning till någon viss form av risk mot räntan på lånet som riskfri. Lägre belåningsgrad kan ibland ge lägre räntesats så ni får räkna på vad räntan effektivt blir på det belopp ni väljer att låna över vad ni måste.
Amorteringen som sådan är i sig inte speciellt relevant.
Rent psykologisk känns det bättre med 1 procents amortering i stället gör 2. Skulle era ekonomiska förhållanden försämras, blir det lättare att klara likviditeten med en lägre amortering.
En lägre amortering möjliggör dessutom att ni kan öka ert sparande i exempelvis fonder.
We are in a similar situation, and we choose to go in with a higher down payment to reduce our amortisation percentage to 1%, however we also made sure to have some cash in accounts for any unforeseen expenses in the first months until we can build our savings again.
