Jag och min man funderar på att investera i en bostad ihop. Han har sedan tidigare sparat ihop en betydligt större summa än vad jag har. Vi har också sedan tidigare skrivit ett äktenskapsförord där det sammanfattat står att “allt mitt är mitt och allt ditt är ditt”.
Vårt dilemma är, hur kan man lösa detta så att det blir rättvist? Säg som exempel att vi vill köpa en bostad för 3 miljoner och att kontantinsatsfördelningen ser ut som följande:
Man: 1 miljon kr i kontantinsats.
Jag: 500 000 kr i kontantinsats.
Vi vill då dela upp “ansvaret” 1,5 miljoner kr var. Skillnaden blir då att vi kommer att behöva låna olika mycket:
Vi vill alltså att han betalar för sin del “500 000kr” av lånet och jag för “1 000 000kr” av lånet, vilket inte är möjligt med skuldebrev har jag uppfattat det som? Så när han har betalat av sina 500 000kr + ränta, och jag råkar ha min kvar, så ser vi inte det som lönsamt för honom att fortsätta betala av det som är kvar av mitt lån också. Det måste han väl göra om vi skriver skuldebrev? Speciellt om det skulle bli en separation så ser vi inte detta som lönsamt.
Vi har även kollat lite på att fördela ägandet av bostaden efter hur mycket kontantinsats man bidrar med. Så i detta fall:
Problemet här blir att vi ändå kommer in med samma summa pengar dvs 1,5 miljoner kr var till bostaden. Även om låneandelen är olika så kommer vi i slutändan att ha betalat 1,5 miljoner + “olika räntor” var, vilket skulle göra det orättvist att jag skulle då få 33% av vinsten som man eventuellt gör med bostaden? Men å andra sidan, skulle en separation mellan oss ske innan jag hinner betala klart min del av lånet, lär det bli mer orättvist att köra 50/50 i ägande rätt, eller tänker vi fel?
Vad menar du med “rättvist”? Ska ni äga 50 % av bostaden var och en som enskild egendom? Eller ska ni äga den tillsammans?
Annars kanske han kan låna ut 250 000 till dig som du betalar ränta för till honom. Den kan ju vara samma som ni får på bolånet. Du lånar 750 000 och han lånar 750 000. Eller så lånar ni 1,5 MSEK tillsammans.
Gör ni så här (jag är inte juridiskt kunnig att kunna säga att det garanterat håller tillsammans med era äktenskapsförord) så kan ni ju därefter dela på kostnaderna för bostaden rakt av.
Jag skulle säga att för din man skulle det vara ganska fördelaktigt att inte lägga hela sitt kapital i kontantinsats på ett boende.
För exemplet du anger blir den nödvändiga kontantinsatsen + andra avgifter i samband med köpet knappt 600.000; dvs 300.000 var. Det är en summa ni båda kan lägga.
Bostaden blir således en gemensam ägodel som ni amorterar likadant på. Inte så konstigt ifall ni båda ska använda den…?
Ni kan ligga med era 200k / 1.2M investerade eller hur ni nu föredrar att göra med resten.