Har skrivit i lite tidigare trådar att jag ska köpa bostadsrätt.
Jag har ärvt ca 3,4 miljoner och har betalat handpenning på en lägenhet som kostar 3,9 miljoner.
Tanken är att gå in med 50%. Jag kommer även skriva ett samboavtal att jag äger lägenheten.
Jag får dock endast låna drygt 1,65 miljoner, vilken innebär att min partnar behöver gå in som låntagare, så vida jag bara inte går in med ytterligare 300k för att klara det själv.
Min sambo har ca 250k på banken också.
Om hon skulle gå in med dom om låna och stå på resterande 10% av lägenheten i avtalet och bolånet så behöver vi endast gå in med 50%.
Jag delar allt jag har med min sambo, och kommer ordna en buffert för oss som alla ska kunna ta del av.
Lägger jag dom 300 extra får “vi” 300k mindre att röra oss med dom närmsta åren, men i dagsläget 700kr lägre avgifter. Och min tjej kan investera sina ca 250k på börsen istället.
Eller så går hon in med 250 i lägenheten och jag sätter in den summan på blrsen istället för i lägenheten.
Sambon är med på båda alternativen. Men vad är smartast och mest rättvist funderar vi?
Vi kommer antagligen leva tillsammans resten av våra liv. Men jag kommer ha en väldigt undermålig pension pga sjukdomar och vill ha en försäkring att jag får en dräglig pension ifall annat skulle hända. Detta köper min sambo fullt ut.
Det ekonomiskt rationella är att den som går in med mindre ska betala hyra till den som går in med mer. På extremen har vi att en person äger 100% av lägenheten och då “bör” den andre betala en hyra som motsvarar 50% av en normal hyra för en motsvarande lägenhet i trakten. Eftersom hon hyr 50% av lägenheten. På andra extremen äger man 50% var och då betalar ingen någon hyra till den andre. Däremellan finns det en skala baserat på hur stor andel av lägenheten som man äger, där den som äger mindre andel alltså betalar till den som äger större andel.
I verkligheten känns detta inte alltid helt bra i magen. Om hon ska gå in med hela sitt sparande så förväntar hon sig kanske inte att dessutom behöva betala hyra, tänker jag? Vissa sätter då en helt annan hyra, till exempel att man betalar halva avgiften till föreningen och/eller delar på räntekostnaden. Det är ett sätt att göra på som har fördelen att det är lätt att förstå, men det är egentligen inte rättvist med tanke på risken som bostadsägaren tar.
Om jag fattat dig rätt så har du dessa två alternativen:
Du äger lägenheten till 100%.
Du äger 90% och hon 10%.
Om ni ska hålla på med att hon betalar hyra så är alternativ 1 mest naturligt. Om ni kör på alternativ 2 blir det känslomässigt svårt att ta ut hyra för de 40% som hon hyr av dig. Men ni kanske kan komma överens om att betala halva avgiften till föreningen eller liknande? Inte säkert att det når upp till samma summa som 40% hyra dock.
Tänk på att lägenheten blir samboegendom hur ni än löser ägandet (om ni skriver ett dåligt samboavtal). Tänk också på att ni inte kan bodela pengar om ni går isär. 51 % av äktenskapen slutar i skilsmässa. Drygt 70 % av samboförhållanden.
Jag rekommenderar att äga 100 % av lägenheten eller 50 % var. Allt däremellan är krångligare. Antingen köper du hela för 3,9 eller så lägger ni in 1,8 var. Hon kan låna pengar av dig mot en regress men du får ingen avkastning så låna bara ut så lite som hon måste ha och ta resten från banken. Stoppa in 2m+ på eget sparande.
Köper du hela lägenheten själv så blir lägenheten (dvs extremt låg boendekostnad) din pension. Ditt sparande kommer växa lite och täcka resor m.m. Din avkastning kommer vara värdeökningen och din sambo kommer vara utan något ägande om du inte tar ut hyra. Tänk även på att om någon av er dör så ärver era föräldrar (sen syskon) er och kan tvinga ut den andra ur lägenheten. Utifrån att ni redan har gemensam ekonomi är det klokt att överväga giftemål.
Som Fattilapp skriver är nog alla andra ägarrandelar än 50% eller 100% bara krångligt. Hur ska ni annars dela upp utgifter (och arbetsinsats) för underhåll och renoveringar (som kanske leder till värdeökningar som är svåra att uppskatta).
Jag tror 50% ägande var, där du går in med större kontantinsats, men ni skriver ett skuldebrev er emellan på skillnaden. Sedan kan din sambo kompensera dig med ränta för det beloppet du “lånar ut” i någon form, t.ex motsvarande “sparkontoräntan”… (riskfri ränteavkastning finns det väl nån term för?)
