Jag har arbetat en försvarlig del av min karriär med hifi och även på en av världens största arkiv för olika typer av media. Jag kanske kan bidra till tråden med frågan man bör ställa sig och den är hur länge?
Med det menar jag, hur länge kan jag lyssna på musiken på tjänst x eller hur länge kan jag streama mitt fysiska bibliotek i streamer y? Är man nöjd med att hoppa från tuva till tuva när nya tjänster uppstår så tycker jag man skall göra det, inga problem. Men väljer man att bränna/rippa sina skivor till hårddisk finns en del fallgropar längsvägen.
Det är lätt att tänka att man rippar sina cd’s till sin dator och sen är allt toppen för evigt verkligheten är en annan. Har man otur så låses filerna upp i en tjänst eller streamer funktion som sen inte fungerar några år senare, med det vill jag ha sagt att det är klokt att ha en minst en kopia av samlingen som inte uppbunden i någon tjänst eller särkilt format (kanske ett format med förlust som mp3), samma sak gäller fotoalbumet i digitalt format, hur många har inte tappat bort sina bilder i molnet eller en hårddisk som brakat, eller har bilderna i ett format som senare inte stöds?
Få glömmer väl klavertrampet iTunes gjorde när de skickade ut uppdatering som raderade användarnas samlingar…jag var själv drabbad och blev av med en tredjedel, hade jag inte haft den där kopian liggandes så hade jag varit rökt.
Andra fällor kan vara att köpa på sig en dyr streamer som man lägger samlingen på. Frågor man får ställa sig är hur länge kommer mjukvaran stödjas till produkten, indexerar den filer på ett sätt som kan vara svårt för andra att läsa i framtiden? Ändrar den metadatan till propritär form som andra inte kan läsa i framtiden? Tyvärr är det många som köpt på sig en väldigt fin streamer till sen samling och upptäcker ett par år senare att den blivit en bojsten som inte stöds för att företaget gått i konkurs eller slutat stödja produkten och att andrahandsvärdet är noll och intet.
Jag själv har löst det på detta sätt:
Jag har rippat mina skivor med programmet dbPoweramp till ett lossless format jag är bekväm med. Jag backar upp denna kopia kontinuerligt till flera backuper så jag alltid har kopior som andra program/streamers aldrig rört, så jag alltid har ett original av rippningen tillgängligt, med sin ursprungliga metadata. Sen kan jag använda kopior till streamers, nas, iTunes eller vad som kan tänkas komma i en framtid. Tanken är att ha musiken i ett standard format som alla datorer och telefoner etc kan läsa och spela av och att det ser likadant ut i alla spelare (Metadatan).
Jag har valt den lite krångligare vägen då mycket av den musiken jag gillar inte finns på tjänsterna eller så finns de i “fel” version ofta en version som är hårt remastrad, med i mitt tycke sämre ljud som följd.
Nu är tråden precis på väg dit jag trodde den skulle.
Ja, i fibern. Men den ska bli ljus i ena ändan och omvandlas till ström igen i andra.
Det finns ju t o m guldpläterade optiska kablar därute och det är en av de roligaste grejerna i hela hifionanikaoset. Det och volymkontroller i trä, kabelhållare som lyfter sladdar från marken, kristaller att placera på rätt ställen, jordboxar fyllda med jord och tusen andra grejer man kan skratta åt om man är på det humöret.
Det fina med digitala signaler är att man kan köra runt dom lossless i en stor ring och verifiera på slutet.
Dator 1 via USB till Ljudkort 1 via Toslink till Ljudkort 2 via USB till Dator 2
Spelar man upp musik i ett lossless format från dator 1 kommer man ganska enkelt kunna verifiera att musiken som tas emot av dator 2 är bit perfect, alltså 100% identisk. T.ex genom att spela in musiken på dator 2 lossless.
Filerna kommer att vara 100% identiska och det finns inget utrymme att prata om upplevelser.
Om detta inte fungerade hade det varit väldigt svårt att använda en dator, speciellt om man har internet via optisk fiber, då alla filer helt enkelt hade blivit korrupta hela tiden.
Utan att svara på JesseX kommentar så kan jag bara konstatera att det är lätt att snöa in på de sakerna så kanske betyder minst i musikupplevelsen, att tappa bollen helt enkelt, precis som det är att snöa in på skillnaden mellan indexfond A eller B. Jag hade hellre investerat tid och kapital i akustikförbättringar om jag hade försökt att optimera min upplevelse av ljud i hemmiljö.
Som flera andra svarat är detta numera en icke-fråga. Det är dessutom så att många high-end DACar kör med USB som främsta interface även om toslink eller SPDIF fortfarande finns.
Där är lösningen på dåligt ljud. Fixa rummet först!
Jag vet att vi har dåliga förutsättningar för “fantastiskt” ljud. Därför jag har ett tak på hur mycket jag lägger på min utrustning, för det är omöjligt bli bättre än bra. Där är min ribba och lyckligtvis är det också ett kostnadstak som följer naturligt på det.
Tveklöst är det så, jag vet hur många personer jag var hemma hos i mitt yrkesliv som hade på tok för kala rum eller inte tänk på akustiken alls men lagt ner en årslön på stereon, de fasnade ofta i optimeringsfällan, utan att åtgärda grundproblemet - Rummet.
Visste du eller någon du interagerade med under testet vilken signalkedja som användes när du provlyssnade? I så fall är resultaten tyvärr värdelösa på grund av Confirmation bias - Wikipedia
En annan trolig felkälla är att SACD:s har två lager: Ett som CD-spelare kan läsa och ett som SACD-spelare kan läsa. Dessa lager behöver inte vara mastrade på samma sätt, för det är helt separata “filer”. Det behöver mao inte bero på högre sample rate eller högre bitrate, utan skulle helt enkelt kunna vara så att CD-varianten är sämre mastrad (edit: eller, se nedan, med lägre volym i förhållande till SACD-varianten). Det ändrar förstås inte på att det kan bli bättre ljud med SACD men då är det i min förståelse mjuka, cyniska marknadsfaktorer som är boven, inte rent formattekniska.
Däremot så finns det på riktigt en hel del källor till distortion, t ex rummet man befinner sig i. Vissa rum går knappt att prata i för att de ekar så mycket och det påverkar förstås även t ex trumslag eller stränganslag för att inte tala om T- och S-ljud. Hörlurar är tack och lov i stort sett immuna mot rumseffekter även om det nog trots allt är en signifikant källa till distorsion ändå om man är inne på att CD-formatet har för mycket
För att anknyta till starten igen så finns det ingen garanti för att en streamad låt är identisk med en CD. Det kan vara en annan master, tjänsten kan ha modifierat den (teoretiskt iaf), och så vidare. Så det går inte heller att säga att streaming eller CD är bättre. Jag skulle tro att streaming har större möjlighet att använda riktigt bra masters jämfört med CD-formatet, eftersom att CD är (eller har varit) utsatt för volymkriget på ett helt annat sätt. Streamingtjänster har incitament att ha bra ljud och hyfsat bra volymmatchning mellan alla sina låtar och kan bearbeta materialet för att uppnå det. På CD för konsumenter är de målen i motsatsförhållande: Man kan offra dynamiskt omfång för att uppnå högre volym vid samma inställning på utrustningen. Som sagt så uppfattar människor ofta högre volym som bättre ljud så det har varit och är ett race mot botten. Metallicas Death Magnetic är väl ett känt exempel där Guitar Hero-versionerna hade ett betydande försprång i ljudkvalitet över CD.
Detta är en viktig poäng och vad jag kommit fram till själv också. Jag lade ut en separat tråd om den frågan innan (sök på musikrum) och fick bra input där också.
Jag har skaffat allt upptänkligt av utrustning av dyr modell. Jag kan absolut sälja min DAC och välja en dyrare modell. Det blir säkert lite bättre men om jag istället sätter in estetiskt trevliga akustikplattor så blir ”ljudet per krona” helt säkert större. Det ska bli nästa sak att satsa på för mig.
Låter kanon JesseX, har jobbat en hel del med Hegel, gillar produkterna och folket bakom är väldigt trevliga. Håller tummarna för att du skall få ett rum som passar dig.
Jag kör en kombo. Köpte på mig Naim-komponenter för ett pr år sedan. Just då hade dom separat DAC, så det blev en sådan och en musikserver med hårddisk dit jag rippade mina CD-skivor. Där är dom fortfarande kvar. Det gick att lyssna på internetradio via musikservern, men det gick inte att streama. Efter hand så kom andra produkter hos Naim med streaming och inbyggda dacar. Nu har väl sådana lösningar passerat min anläggning i ljudkvalitet, men jag får troligen inte så bra betalt för min så för att komplettera så köpte jag för ett tag sedan en ifi-zen stream utan dac för att få in streaming i anläggningen. Jag tycker det blir väldigt bra ljud med Tidal hifi plus och det märks nu att min gamla dac fortfarande hänger med. Skulle jag köpt ny anläggning idag hade det troligen blivit en Naim-streamer för ifi har lite hyss och buggar för sig ibland. Visst finns det en liten oro för att vissa inspelningar helt plötsligt försvinner på streamingtjänsterna, men jag orkar nog inte mer med att spara saker digitalt. Det som gör det svårt att köpa en ny dyr anläggning är att vad kommer det sen för format som den inte klarar av? Tex finns det ju nu Atmos-inspelningar som jag själv inte testat.
Separat DAC bör man som regel ha. Det finns vissa andra enheter med ”bra DAC” inbyggd men det blir inte så flexibelt. Mycket handlar i praktiken om att kunna koppla ihop utrustning på rätt sätt. När ”grundtänket” är att ha en viss uppsättning blir det ofta sämre när man väljer något annat.
Jag har själv kopplat en separat anläggning med DAC till TV:n. Det tycker jag överlag har fungerat bra.
Jag har hittills hoppat över streamer men kommer att införskaffa en framöver. Sannolikt blir det en Cambridge audio om det inte dyker upp någon annan modell som verkar mer intressant.
Att det kan komma nya format är en realitet. Samtidigt ser jag inte riktigt poängen med att se det som ett problem. Atmos är som jag förstår det främst ett multikanalsformat och dessutom än så länge inget betydande.
Att inspelningar kan försvinna är mycket möjligt men jag vet inte om det är något väsentligt problem. Att lita enbart på någon viss streamingtjänst tror jag inte riktigt på.
Naim provade jag och tänkte seriöst över att ha som systemleverantör. Men valde bort den då vissa CD-skivor lät mindre bra på deras system jämfört med det jag slutligen köpte.
Den är väl allt en audiofil egentligen behöver och sen komplettera med ett eller fler bra hörlurar.
Det kommer alltid vara så och finns inget sätt skydda sig mot det, förutom att köpa komponenter styckvis och byta ut den som behövs för att hänga med i teknikracet. Gick själv bort från 5:1 och 7:1 till klassisk stereouppsättning. Det sista låter alltid bra under alla omständigheter, för musik och ljud som inte är skapat för flera högtalare låter ibland riktigt illa i en sådan konfiguration. Dolby Atmos finns numer på Apples enheter och … låter annorlunda men det är otroligt svårt skapa större ljudrum med ljudet från en iPhone, iPad eller iMac. Det vill säga använda deras högtalare och förvänta sig en radikalt annorlunda ljudupplevelse.
Nu gillar jag iofs varken Dolby Atmos eller Apples take på rumsligt ljud för musik eftersom det helt enkelt låter uppsamlat och syntetiskt.
Apple AirPods Max är väl ett bra exempel på hur vanliga konsumenter tror att ”bra ljud” låter medan jag bara vänder mig efter något mer organiskt.
Men jag spelar mycket musik från både iPhone, iPad och Mac och det är ju inget direkt fel på ”ljudet från en iPhone…” i sig. Det kan låta helt oklanderligt så länge man låter dessa agera ren transport av en digital signal och låter en bättre DAC hantera omvandlingen nedströms i kedjan.
Jag har bl a en DAC från Chord som sköter detta när jag ”finlyssnar” med mina Focal Utopia-lurar, då är oftast källan Apple Music Hi-Res kopplat med USB-C från en iPad.
När jag är mobil går det fint att koppla med USB-C direkt in i mina aktiva lurar från B&W (PX8) som har en halvhyfsad DAC inbyggd.
Min strategi har så långt varit att köpa all utrustning begagnad. Kostnaden i procent av nypris blir ofta kanske 25% på 10 år gamla grejer. Så länge det handlar om ”mogen” teknik ser jag inga egentliga problem med detta. Skulle jag vilja byta ut något kan jag sälja delar med liten eller ingen värdeminskning. När det rör sig om utrustning i high end-segmentet är kvaliteten hög och den tekniska livslängden på saker lång.
Streamer har jag alltså, så långt, avstått från att köpa just för att den inte känts rimlig att köpa begagnad. Hörlurar och hörlursförstärkare av robust typ har jag inte riktigt kommit fram till om jag vill ha/behöver än. Kanske vore det något att överväga?
För lyssning med Spotify på jobbet har jag tidigare använt en Nu-tec hörlursförstärkare av enklaste modellen. Den har varit vettig för ändamålet men är såklart inget avancerat.
Jag skulle vilja påstå att hörlurar av lite högre klass kan skapa en ljudupplevelse motsvarande en tio gånger så dyr hifi-anläggning.
Men man måste prova noga, komfort är såklart a&o.
Jag kör som tidigare nämnt med öppna lurar från Focal (Utopia). De är svindyra men tidigare hade jag ett par i 10k-klassen från Audeze som var väldigt bra också.
Det finns ju även slutna lurar men då kan man i mitt tycke lika gärna köra med trådlösa ANC-lurar av lite bättre snitt.
Men på jobb eller resa använder jag uteslutande trådlöst. B&W PX8 just nu, innan dess Focal Bathys. Vill man inte lägga sådana pengar men gillar ljud i flera ligor över Sony/Bose så finns ju Sennheiser Momentum4 eller varför inte B&W PX7s2 eller den utmärkta P7w (som saknar ANC men låter bra)
Jag antar att du har någon vettig hörlursförstärkare också då. Iom att jag i dagsläget har möjlighet till momsfria inköp tänker jag att det är en bra tid för i förskaffande av just nya grejer, och särskilt då sådant som helt enkelt inte riktigt fungerar/lämpar sig för att köpa begagnat. Naturligtvis bör jag besöka någon hifi-butik för att prova ut lämpliga modeller.
Hittills har jag förstått att Amazon erbjuder bra villkor för momsfria inköp. Jag håller även på och undersöker läget med Hifi-klubben. Sannolikt kan det fungera även där.
Ja, till de trådade lurarna från Focal är det definitivt ett måste. Jag testkör en portabel DAC/AMP från Chord (Mojo2) just nu, den är rätt kapabel. Annars finns det ju allt möjligt i alla budgetar.
Men för de trådlösa lurarna behövs inget sådant utan det är bara tuta och köra.
