Hmm… jag kan inte skaka av mig känslan att jag tror att vi lurar oss själva i tråden. Vi tar värderingar, kompetens och tro:er som vi har nu och flyttar dem bakåt i tiden. Jag tror inte att man hade haft motivationen att lära sig om ekonomi, investera och göra sådant som man gör nu.
Men, jag kan ha fel och det låter ju utmärkt för i så fall är det ju inget problem att ge sin unge 1 MSEK utifrån ett motivationsperspektiv. 
Jag hade 200 000kr när jag var 18år och har mer än tio gånger det nu. Så ser ingen anledning till varför jag inte skulle varit rikare.
Varför har du kommit fram till motsatsen? Är det folk i allmänhets dåliga omdöme eller deras
Fick du ekonomisk utbildning med pengarna av dina föräldrar eller någon vuxen?
Jag kan inte skaka av mig känslan att du projicerar ditt dåliga penga sinne från ungdomen på övriga för att lindra smärtan du får av att inse hur mycket du slösat bort.
Är denna riktad till mig? Ser inte vem du svarade på.
I stort sett helt säkert mycket rikare. Men det beror i så fall främst på tur/omständigheter/timing. Jag flyttade till Stockholm och började på KTH direkt efter gymnasiet, men fick inte studentbostad, så jag bodde inneboende. Om jag haft en miljon i det läget hade jag istället köpt en 2:a på östermalm. Det hade varit en galet bra affär, även om jag därefter bara bränt pengarna som blivit över. (Jo, det hade faktiskt blivit pengar över…)
Ja. 
Testar en tes med hjälp av anekdotiska bevis. 
Haha… Alltså, vill minnas att året jag fyllde 18 hade jag över 100% avkastning på börsen och var kungen av aktier. Portföljen var magisk med mycket i Ericsson… 
Att index gjortde 70% det året skadade ju inte.
Förstår inte tanken att man skulle slarvat bort pengarna bara för man är 18år. Så för mig är det 100% säkert att de flesta skulle vara rikare.
Jag utgår inte ifrån att 18åringar är oansvariga.
(Undantag kan såklart finnas)
Valde rikare. Anledningen är en insikt som kom relativt nyligen, fick en klumpsumma (inte i storleken 1 MSEK, men betydande) i 30 års present. Ett förskott på arvet helt enkelt. Den ekonomiska drivkraft jag alltid haft (både negativ i form av oro och positiv i en form av hunger/vilja) är fortfarande kvar. Det är svårt att helt minnas tillbaka på hur man var som person som 18-åring, men min ärliga gissning är nog att jag skulle reagerat likadant på pengarna för 12 år sen.
Dock finns självklart en överhängande risk att lägre mognadsgrad skulle lett till nåt helt annat 
Isf svarar jag.
Nja, du får definiera utbildning.
Har föräldrar som alltid varit ekonomiskt sinnade och alltid haft investeringar i både fonder och aktier.
Har dock aldrig varit något de pratat om men eftersom jag intresserade mig för sparande i huvudsak fonder redan i tidiga tonåren så hade jag någon att prata med. Intresset kom antagligen av att jag fick tillgång till det som sparats till mig då både från mina föräldrar och morföräldrar då vilket var en ganska ansenlig summa av ca 100 000kr.
Av pengarna jag fick använde jag inte en krona. Dessa låg separerade på ett eget fondkonto ända fram tills jag var över 30år och började tyckta det var löjligt att ha två konton utan faktiskt anledning och sålde allt och flyttade de till en ISK.
Är det ett ok svar?
Kan ta lite om drivkraft imorgon.
Rikare. Har varit den som lagt pengar på hög under barndomen. Lyckades spara ihop en 30k-40k själv vid 18 års ålder. Visserligen låg de på sparkonto men hade jag fått en mille så hade jag antagligen tagit reda på hur jag skulle investera dem(var ju 19-20 när jag hittade fire/globala indexfonder), eller så hade jag skaffa bostad vilket också hade varit en vinstaffär.
Hade jag lagt allting på Tesla och sålt nån gång under de senaste 3-4 åren så hade 1 miljon varit värt ca 24 miljoner. Men så kan man inte tänka, det blir man bara deppig av
Jag tänker att man blir bättre på saker om man övar sig.
Det var först när jag hade jobbat ihop ett kapital som jag började fundera på hur jag bäst använde det. Hade den insikten kunnat komma ett antal år tidigare hade jag haft fler år att tillämpa kunskapen.
Exakt så. Det är nog ytterst få som inte hade varit rikare med den starten i livet
Rikare. Har alltid varit bra på att spara och pengar har inte varit drivkraften till var jag befinner mig idag så har svårt att se att 1 000 000 kr skulle ha sabbat det så att det hade blivit en förlustaffär för min ekonomiska utveckling. Sparformen hade sannolikt inte blivit optimal men det hade fortfarande blivit en plusaffär. Anledningen till att jag hittade rikatillsammans var för att jag inte visste vad jag skulle göra med pengarna som blev över efter att jag köpt en bostad.
Jag tror att du (Jan) behöver tänka på att det finns en överrepresentation av folk som kan spara på detta forum till skillnad från ute i samhället där det är vanligare med spenderartourettes. Att ge 1 000 000 kr till någon med spenderartourettes är såklart förödande eftersom de kommer öka sitt spenderande när de får pengarna och sedan fortsätta spendera i samma höga takt som innan pengarna tog slut fast nu istället med lånade pengar.
Jag tror du har helt rätt, det beror på hur man är som person. Vissa måste lära sig att spara och inte spendera, vissa som mig har haft det med sig hela livet.
Jag började spara i aktiefonder innan jag blev 18, och när jag blev 18 började jag även med utdelningsaktier. Trots att jag inte slog index så har mina portföljer går plus iaf. Jag hade även börjat jobba efter studierna även om jag hade haft lite mer pengar på börsen.
Betydligt fattigare. Är övertygad om det.
Medelklass (föräldrar med akademisk utbildning) hade kanske utbildat sig oavsett pengarna?
Själv hade jag nog skaffat ett boende, nöjt mig med låg lön och sen haft begränsade möjligheter att tjäna pengar själv resten av livet.
Nu var brist på pengar en drivkraft för mig att jobba, spara och skaffa en utbildning.
Jag tvivlar inte en sekund på att en miljon i startkapital som 18-åring hade inneburit att min förmögen varit större idag (framförallt genom bostadskarriär). Men jag tror ändå att jag hade upplevt förvaltningsansvaret och tacksamhetsskulden som betungande. Rädslan att göra mina föräldrar besvikna är/var större än drivkraften att bli ekonomiskt fri.
Jag tror att betydelsen av gener underskattas nästan alltid. Drivkrafter, oro och liknande är nog mer relaterade till gener än något annat. Dvs förutsättningarna har inte ändrats, bara beloppet i portföljen och vår egen rationalisering om varför saker är som de är och hur vi själva är 
Podden God Ton tog upp ett närliggande ämne med en svensk forskare för några år sen. Hur framgångsrik man blir var nästan helt styrt av gener. Barnuppfostran studerades och visade sig nästan inte ha nån effekt alls, utom i väldigt annorlunda (radikalt dåliga) fall av uppfostran. Är vi riktigt duktiga på att uppfostra barn kanske vi kan påverka dem ungefär 10% eller så, vilket vi såklart vill. 
Definitivt fattigare. Jag var ekonomiskt handikappad i den åldern.