Hej!
Som rubriken lyder som vill jag gärna öppna en diskussion om konsekvenser av att höja bolånetaket, detta kan direkt resulterar till att mindre lägenheter 1 & 2or blir mer attraktiva och därmed kommer priserna höjas.
Samtidigt måste dessa unga som vill in i bostadsmarknaden ha en relativt bra lön.
Vilka andra konsekvenser ser ni med att höja bolånetaket?
Äger själv idag en bostadsrätt.
Läs pressmeddelandet här:
Rent generellt känns det inte som en lösning till att personer är överbelåndade.
Problemet är ju att personer köper dyrare än vad de har råd med. Och med denna förändring kan de bara ta fortsatt tokiga beslut men betala lite mindre för det.
Den största gränssättningen för att få lån är ju din inkomst, ammorteringskravet och KALP. Är du ung kommer du ju inte få ta större lån oavsett om inte din inkomst inte matchar månadskostnaden för att bära 90% belåningsgrad
De som gynnas mest är ju de med redan god ekonomi. Som enkelt kan balansera 90% lån på sin inkomst för att ha kvar mer i sitt investerade kapital. Tror inte unga kommer känna av denna förändring nämvärt.
Det är just unga som kommer få större möjligheter med en sådan ändring. Idag behövs en kontantinsats på 150 000 per miljon i lån. Med denna ändringen 100 000.
Yngre har inte haft tid att spara ihop dessa pengarna tidigt i karriären och kommer därför aldrig in på bostadmarknaden.
Även om de kan ha god inkomst (som mer än väl täcker månadskostnaderna) och ordnade förhållanden är egenkapitalkravet som det är skrivet idag en omöjlig stoppkloss.
Lösningen för dem idag är blanco-lån vilket är betydlig sämre för alla (utom för blancolångivarna)
Större skuldsättning, högre bostadspriser och större vinster åt bankerna.
Risken är att unga får jobba tills dom är 75år och måste ha två eller tre jobb. Precis vad staten och marknaden vill. Ju mer lån du har desto bättre slav är du. Jag har själv inte haft lån på över 20år och har som 52 åring inget behov av att jobba och är en fri människa och trivs bra med det. Jobbar bara sporadiskt om jag känner för det.
Marknaden har ingen egen vilja…
Hade man frågat för 3-4 år sedan hade svaret direkt blivit “högre bostadspriser”. Idag är många, särskilt unga, mer begränsade av hur mycket de får låna utifrån inkomster och vilken månadsutgift man vill ta på sig, för att svaret självklart blir detsamma. Med 1% ränta kunde man buda till månen utan att det märktes på månadskostnaden. Idag inte så.
På vilket sätt är 50 000 per miljon en avgörande summa?
Om man har möjlighet att spara 100k så är det bara att spara hälften till så är man där. Nej, det där känns som en riktig halmgubbe.
På en fungerande bostadsmarknad behöver inte varenda 18-åring köpa en 1:a eller 2:a i innerstaden med priser därefter.
Det ska finnas hyresrätter av olika standard och på olika orter där man helt enkelt kan bo och spara ihop till en kontantinsats. Att tro att varenda ungdom ska kunna köpa en bostadsrätt direkt de fyllt 18 och bli singelhushåll är direkt stolligt.
Med en vettig bostadsmarknad så går det alldeles utmärkt att bo i hyresrätter med man sparar ihop till ett annat drömboende. Medan man etablerar sig i karriären och livet.
Att göra det lättare för ungdomar att låna än mer är dumheter, det kommer vara leda till än högre priser på små bostäder (som än färre unga har råd med) och dessutom gör det dessa ungdomars dåliga ekonomi än mer räntekänslig då de lånar mer och då drabbas hårdare av stigande räntor.
Vissa av oss minns 90-talet och dess räntor. Att tro att 0-2% styrränta ska vara standard är en utopi.
Precis. Konsumenten bestämmer hur mycket hen är beredd att betala för lägenheter/hus eller för nån annan produkt. Nu har marknaden spekulerat upp priserna till hutlösa nivåer och den dumme konsumenten har hoppat på tåget. Det är med bostäder som med börsen förr eller senare kraschar båda och det gäller att slå till när det är superrea och handla då. Tålamod med andra ord är viktigt att ha.
Bostäder runt och i de större städerna kostnar betydligt mer än 1 mkr. Jag skulle säga att 150 tkr för en lägenhet på 3 mkr är en avgörande summa som exempel.
Men jag håller med om att inställningen generellt är fel hos många.
Folk köper uppenbarligen för dyrt på chans om att marknaden för bostäder alltid går upp. Det är så många äldre (inklusive mina egna föräldrar) som tutar i sina barn detta.
Alla har så bråttom att köpa större än behovet och lite dyrare för att det känns bra att bo så. Ekonomi-tänket kommer i andra hand.
Personligen tror jag att ändringen är sämre för många och det kommer finnas personer som bränner sig. Medelklass och uppåt kommer säkert att klara sig pga skyddsnät i samhället.
Jo men nu har vi reglerat sönder den och då behöver folk låna.
Det är väl ändå konsumenterna som har “spekulerat” upp priserna, som deltagare i marknaden. Inte tvärtom.
Konsumenter+företag= marknaden. Eller har jag missat nåt?
Jag tycker förslaget om 85% → 90% är oigenomtänkt.
Det kommer ju inte initialt att skapas några fler boenden “bara sådär” av detta förslag, således blir slutsatsen att, om detta möjliggör att fler kan köpa och unga får lättare att komma in på bomarknaden, så måste det bli svårare för något annat segment. Det blir liksom lite av ett nollsummespel.
Vad som däremot direkt händer är att efterfrågan (=möjligheten att efterfråga) köpta boenden ökar, vilket med ett konstant initialt utbud och allt annat lika bör betyda att priserna går upp. Åtminstone för den typen av bostäder som efterfrågan ökar på. Och fler kommer skuldsätta sig högre.
På sikt kan generellt högre priser dock öka incitamenten att bygga nytt eftersom man kan få bättre betalt för det, men det tycker jag finns bättre och mer direkta lösningar på. Exempelvis att tvinga kommunerna att inte krångla så mycket och få dem att släppa ifrån sig fler tomter för folk som vill bygga småhus (som då i sin tur skapar mer bostäder vilket gör att utbudet ökar och priset genom flyttkedjor borde gå ner och således har de unga också lättare att ta sig in på bostadsmarknaden (och alla andra också tack vare större utbud!)
Delen för att motverka överskuldsättning genom att ta bort ränteavdraget på (andra typer) av lån tycker jag är en bra grej. Det borde göras även för bolånen om än kanske 1% per år över 30år än att bara ta bort det på grund av för stor påverkan på folks ekonomi och för att inte ändra förutsättningarna retroaktivt allt för mycket.
Att ha kvar möjligheten att kvitta kapitalinkomster mot kapitalkostnader (ränta) är väl fortsatt rimligt tycker jag.
Valet mellan att så utanför bostadsmarknaden och vänta på superrea eller köpa och ha ett bra långsiktigt boende är ganska enkelt.
Hur många årtionden ska man hyra boende i väntan på superrea? Marknadstajming funkar inte på börsen, ej heller på bostäder.
Nej, men det lät som du tänkte att marknaden var något annat än konsumenterna, och de “dumma konsumenterna” kunde bara följa efter, när den är de själva till stor del.
Tänker att årsinkomsten för den som lånar borde vara mer relevant än vad man har för %.
Gör en hård gräns på att folk inte kan låna över 4,5ggr årsinkomsten så kan man ta 100% lån på billiga objekt, men behöver gå in med kapital om man vill köpa mer lyx än man har råd att bära på lönen.
Som det är nu ökar bara amorteringen över 4,5ggr årsinkomsten.
Jag köpte lägenhet 1992 för 130tkr som hade kostat 475tkr 1989 så funkade bra för mig. Letade hus också i fem år innan jag hittade 2000 och prutade 100tkr på priset. Hade satt maxpris på 800tkr på huset. Tålamod är viktigt men vill man ha allt direkt just nu så lär det kosta. Det är lika säkert att krascher kommer som att solen kommer att skina nån gång och vi är mycket nära en krasch nu.
Detta kan man ju såklart inte veta. Hade det gått med någon säkerhet hade ju alla väntat på kraschen.