Först och främst, själv tycker jag att det är rimligt att ombalansera bara när man har nått sitt mål (“stay-rich fas”). Och även då tycker jag att man ska ombalansera mellan sina tillgångslag, inte nödvändigtvis mellan aktiefonderna i ens portfölj. Årlig ombalansering av fonder menar att du de facto “bromsar” utvecklingen av alla dina fonder till den genomsnittliga avkastningen av din portfölj.
Låt mig ge ett exempel från mitt sparande - som jag skrivit i mina tidigare meddelande, tycker jag att man ska ha en passiv indexdel (50-70%) samt en fritt vald del (30-50%) i sin aktiefondportfölj. Mina största innehav under senaste 10 år har varit de följande:
Passiva delen
- Korg av Seligson&Co indexfonder (N-Amerika, Europa, Asien) - avk. ca 140% 10år / 9,1% årlig
(Seligson är ett grymt finskt fondbolag, “Finland’s lilla Vanguard” kan man säga
)
Aktiva / fritt valda delen
- Seligson&Co Global Brands 241% / 13%
- Nordea Nordic Small Cap EUR 273% / 14,1%
- Nordea Klimat & Miljö EUR 200% / 11,6%
Jo, jag har haft mycket tur med mina aktiva fonder. Men för att jag inte har ombalanserat, har jag också låtit dom växa ränta-på-ränta helt fritt - och ni kan tänka vilken sjuk skillnad det blir under tio år med årlig avkastning av 12-14% vs 9-10%.
Alltså, varför borde man ombalansera under ackumulation/get-rich fasen? Gör det enkelt för dig och låt dina fonder glida om dom glida vill. Ombalansera när du har nått ditt mål eller när pensioneringen närmar sig och fortsätta processen regelbundet därefter.
Ha det!