Vad skulle ni unna er, på kort och lång sikt, ifall ni tex slutade röka eller bröt annat beroende och det inte är bättre ekonomi eller hälsa som är största motivatorn - utan känslan av belöning? Och belöningen behövs för att bryta det ohälsosamma beteendet
Det ska ju inte innebära att byta ett beroende mot ett annat, som godis och skräpmat istället för cigg, eller alkohol istället för socker.
Kortsiktigt tänker jag mindre belopp som ger ngt ganska direkt i nivå med hyrfilm på streamingtjänst, swisha iväg dagsutgiften (eller ciggpaketkostnad) till annat (eget) konto och till helgen unna sig hämtmat eller härlig blombukett.
Långsiktigt tänker jag allt från att unna sig att köpa tjänster som fönstertvätt, kroppsbehandlingar, helt omotiverade klädköp som ändå ger glädje, tex badrock med favoritlagets sköld på. Fullständigt onödigt överpris (750kr tror jag det var) istället för ngt på utförsäljning eller ICA Maxi…men det används och ger glädje.
Högst individuellt vad som anses onödigt och samtidigt belönande, men hade varit intressant att höra era tankar
Det jag kommer att tänka på är att designa livet så att det blir så bra som möjligt i vardagen. Jag kommer ihåg att @janbolmeson har beskrivit att den årliga skidresan inte lockade lika mycket som tidigare och att de pengarna gjorde mer nytta om de användes för att förgylla vardagen hela året istället för att lyxa en vecka.
Vad skulle du kunna göra i ditt liv, i din vardag, för att känna dig lite belönad, eller en gnutta mer lycklig?
Exempel på förändringar jag har gjort i mitt liv som ger mig njutning och gör att jag mår bra är:
flyttat från hus jag inte ville bo i till en lägenhet med centralt läge
bytt jobb till en arbetsplats som ligger 10 min gångväg hemifrån (lite lägre lön). Än så länge ett lyckokast, eftersom jag trivs så mycket bättre nu. (Förstod inte fullt ut hur nedbrytande arbetsmiljö det var på förra stället.)
äter lunch på en mycket trevlig lunchrestaurang varje vardag, istället för att ta med lunchlåda
tränar med PT varje vecka
träffar regelbundet goda vänner för lunch, ibland någon vardag, ofta på lördagen
tar mig tid för en stunds lyx med en cappuccino och en kula glass på bästa caféet i stan
kommer nog framöver anlita någon för storstädning hemma ibland, eller åtminstone fönsterputsning
Annat som jag planerar för är någon resa med flyg/buss och guide, har kollat på ex.vis Scandorama och Rolfs flyg & buss.
Jag tänker ofta på att ”om pengar inte gör dig lycklig så använder du dem på fel sätt”. Jag hoppas du hittar det som ger Dig en känsla av lyx och belöning!
Jag tänker att flera saker än “onödig konsumtion” kan vara belönande. Kanske ett konto där man stoppar in varenda krona som hade gått till cig och i slutet av året köper något man verkligen vill ha och behöver. Väldigt belönande att se summan växa på sig! Jag hade nog kört på något bra funktionsplagg i hög kvalitet, eftersom jag hänger i skogen mycket. Men det varierar säkert med intresse.
Wow, så inspirerande! Du har ju gjort flera större förändringar, som låter väldigt lyckade för dig. Grattis till det
Och jag gillar din guldkant, och uttrycket att om pengar inte gör en lycklig spenderas de på fel sätt.
Det är just att hitta de där inte så stora kostnaderna, men som går att genomföra nu direkt (för att bli tillräckligt motiverande för att välja det istället för cigg/alkohol eller som mitt fall nu socker) och som ger så mycket välmående. Guldkanten helt enkelt
Tack för svaret! Hoppas du ska komma iväg på din resa så småningom, och till dess fortsätter njuta av din glass och dina luncher
Tänker och tänker men kommer inte på något. Har inget belöningssystem som funkar på det sättet. Dvs jag köper inte saker för att få något slags belöning och då går det heller inte att ersätta “inget” med annat som är “inget” för mig. Köper mer saker för att jag behöver dem. Så trist är jag…
Det kan absolut vara belöning att se beloppet växa, men just när jag ska bryta det här sockerberoendet behöver jag belöning ”omedelbart”. Att swisha iväg en 50lapp till framtiden belönar inte tillräckligt
Sen är jag ambivalent. Jag har alltid haft svårt att unna mig, även saker jag behöver, och då vill jag inte villkora det med prestation. Därav behovet av det ”onödiga”. Men det kan också bromsa, att tanken på att lägga 649kr på en badrock bara för att det står ett visst lag på den, kanske tar emot för mycket och då blir det inte motiverande att ha den som belöning
Har inget belöningssystem som funkar på det sättet. Dvs jag köper inte saker för att få något slags belöning och då går det heller inte att ersätta “inget” med annat som är “inget” för mig.
Haha,’kanske det är det som är felet för mig?! Jag har alltid haft svårt att unna mig saker, även det jag skulle behöva drar jag mig in i det sista med att förnya. Jag var så långt innan min sjukskrivning, och nu när jag efter fyra år börjat jobba igen har jag mer pengar men unnar mig inte ändå. Slutade röka nyligen utan problem och de pengarna struntar jag i, går inte till något annat. Men för att kunna bryta sockerberoendet (mer än att jobba med orsakerna) tänkte jag och terapeuten att onödig konsumtion skulle kunna fungera. Men jag kommer ju inte på så mycket som lockar…
Det där med socker är klurigt. Speciellt som det är så olika för olika människor. De som inte har den känsligheten kanske inte kan förstå att det inte går att ”bara sluta”. Det har inte med viljestyrka att göra. ”You can not will it away” har jag läst någonstans och det stämmer precis, på mig i alla fall.
Jag tror inte alls att det funkar med någon annan belöning för att du ska kunna lägga av med socker. Om du har problem med socker på riktigt behöver du nog göra flera andra förändringar. Kanske har du redan gjort det?
Det finns mycket forskning om beteendeförändringar. Något som kan hjälpa är att bryta och byta ut vanor. Just när det gäller sött kan man försöka spåra när sockersuget gör sig påmint. När man vet vad det är för situationer som utlöser suget kan man designa om de situationerna så att suget inte triggas på samma vis. Man får hantera sig själv lite som en treåring och ge bättre alternativ innan suget sätter in. Vet man tex att man har svårt att vara med på fikat utan att äta kakor kan man ge sig själv något att äta innan man går på fikat. Eller hoppa fikastunden en period. Eller handla mat via nätet om man lätt köper godis när man är i affären, osv.
Fokus är alltså inte på att ta bort belöningen utan på att undvika att bli triggad att utföra beteendet som brukar avrundas med en belöning.
Socker är en drog. När sötsuget sätter in, ät en knäckemacka med ost eller något liknande. Du äter något när suget kommer men undviker sockret. Då bryter du loopen. Förhoppningsvis.
Jag har inte känns sötsug på flera år egentligen men då, för länge sedan, fungerade det att svara på kroppens begär att äta men utan att mata den med socker. Prova.
Det blev mycket på pepparkakor och lightläsk för mig när jag slutade snusa för ca ett år sen. Gick nog back pengamässigt jämfört med att snusa efter ca 2-3 veckor blev det slut med snacksen också
Samma här faktiskt. Jag kan kämpa länge på jobbet med något svårt och/eller tidskrävande, eller privat för den delen. När det är klart uppstår en kort stund av tomhet. Vill då inte ha någon belöning utan vill söka mening genom nästa projekt osv.
Jag ser det inte som något fel för mig, det är så jag funkar bara. Så jag tänker inte ens i termer av belöning, jag funkar inte så. Vissa saker har jag bra karaktär för också. Vare sig röker eller snusar, dricker nästan ingen alkohol. Uppoffringen kring att aldrig dricka alkohol resten av livet skulle vara noll för mig, eller kanske rent av negativ, dvs ett rent plus. Har inte ätit godis på många år, valde att sluta med det helt enkelt och känner inget sug av det längre heller. Rätt skönt att slippa känna det fakiskt.
Vad jag gjorde för många år sedan när jag ville gå ner i vikt vad att sätta belöning utifrån mål.
Jag satt belöning på varje 10 kg med klar målbild vad jag ville ha. Fungerade bra för mig men beror på person från person. Sen krävs det disciplin att man inte får sin belöning om man misslyckas med målet .
(Började resan med 14 dagars pulverdiet där jag efter 5 dagar lovade mig själv att jag skulle få en pizza om jag klarade av hela resan)
Jag hade nog räknat/sparat och efter en längre tid köpt nåt mer substantiellt kopplat till en hobby eller ett intresse. Imitt fall en spännande synt kanske. Men då tänker jag att man kanske sparar in en tusing i månaden och har iaf 10-12k att lägga.
Är lika tråkig där. Ser det väldigt enkelt, vill man gå ner i vikt så är det bara att äta mindre och/eller röra på sig mer. Har nog aldrig haft mer än kanske max 5kg “övervikt” mot något slags idealvikt. Jag går snabbt upp i vikt om jag vräker i mig mat så jag är inte en sån som kan äta vad som helst utan att gå upp. Men jag har alltid kunnat reglera det. Har aldrig förstått svårigheten vissa har kring detta. Jag förstår att andra har svårt, på den nivån, men då det ter sig så enkelt för mig är det ändå svårt att på riktigt förstå varför det skulle vara så svårt.
Jag är närmare 60 och de flesta i min ålder är lönnfeta. I många fall antagligen för att de inte bryr sig eller ser det som ett problem. Jag väger mindre än när jag var 20 och har betydligt bättre kondition dessutom. Så jag kan inte hitta belöningar på bantningsfronten heller. Ser det möjligen så att det är ett “projekt” utan sluttidpunkt att hålla en normal vikt så länge det går och att belöningen är att jag lyckas med det löpande. Ungefär som att jag håller leveransschemat för saker som ska göras på jobbet.
Med ”fel med mig” menade jag att det kanske är därför jag inte kan komma på vad jag skulle kunna konsumera, att jag inte går igång på tanken av att få unna mig onödiga saker.
Menade alltså inte att det var fel att inte behöva/gå igång på belöningar.
Angående karaktär tänker jag däremot opponera mig. Jag har inget behov av diskussion, men vill iaf påpeka att beroenden mm har inget att göra med karaktär.
.