Ja, i perioder har jag kunnat bryta ätandet, men det har aldrig fungerat i längden.
Jag har komplex ptsd, går i terapi och jobbar med orsakerna till mina problem, där sockerberoendet är ett symtom.
Jag har haft remiss till specialistpsykatrin ang det ätstörda, men min ptsd ställde till det. Kom i annan behandling i kontakt med terapeut som har gedigen erfarenhet av arbete på ätstörningsmottagning och nu tänkte vi försöka med belöningsidéen.
Men jag har ju så svårt att unna mig
Låter enormt skönt att ha varit fri i flera år. Snyggt jobbat!
Att äta regelbundet och även mellanmål fungerar absolut förebyggande för mig, men sockret är framförallt en känsloregleringsgrej för mig. Jag jobbar med orsakerna till det också, men trots stora framsteg där hänger sockret kvar.
Beror på vad man menar här. “Bra karaktär” kan vara en god hjälp för att inte hamna i beroende eller för att lättare ta sig ur. Men det är inte enda förklaringen förstås.
Uppnåendemål har jag försökt med, fungerar utmärkt för mig för att göra förändringen, men sen faller jag tillbaka. Jag behöver en livsstilsförändring…men kanske det kan vara hjälpsamt just vid brytet av beroendet…
Jag får fundera vidare.
När jag fightats mot sockermonstret så har det varit godissuget ”från helvetet” som varit problemet. Då har jag framgångsrikt lurat mig själv genom att istället för att kämpa emot istället skjuta fram konsumtionen. Så jag har lovat mig att efter den stärkande promenaden på 5k i motionsspåret så får jag gå till affären o köpa godis. Det är bara det att efter promenaden har godissuget varit bortmotat. Sen är kanske inte alla så lättlurade som jag.
Nu bemästrar jag sötsuget med en liknande strategi, dvs uppskjuten konsumtion. Jag äter hur mycket godis jag vill mellan lucia o nyår (bara en månad kvar nu ) och inget resten av året. Fungerar finfint för mig.
Nu gällde ju din fråga belöningar. Då är mina favoriter blommor och böcker.
Ah, smart strategi där och härligt att den fungerar för dig!
Och enormt imponerande att du klarar av att hålla din konsumtion under så begränsad tid!
När jag tar mina återfall faller jag i månader. Många månader.
Blommor är underbart. Köpte en bukett för två helger sedan och de står fortfarande fint här, men inget som eg hindrar att jag köper fler buketter. Blommor kan man ju inte riktigt få för mycket av
Hoppas du lyckas! Allt är ju bra liksom, oavsett om det är en dag, en månad eller ett år
När jag köpte min sista snusdosa var tanken ”du har ju det ganska bra ändå” nåt jag hängde upp det på som hjälpte mig. Även att försöka undvika situationer där man är antingen ”så värd” det typ, man har jobbat slut sig eller där man är on top of the world och bara en snus skulle behövas som pricken över i. Sen hade jag första veckan av det hela som en oplanerad semestervecka och kunde sura ihop helt utan att det gick ut över nån annan.
Osäker på om jag skulle kunna bli kvitt mina sockercravings med det tankesättet dock, kanske?
Men jag är likt flera andra som skrivit helt inne på att du försöker unna dig av ”rätt saker” som kanske står i kontrast till det. Det kan vara färska bär, snygga/sköna träningskläder eller en yogakurs typ
Jag uttalar mig främst om mig själv här, alla fungerar lite olika. Min pappa var alkoholist och jag hade flera i släkten som var alkoholiserade. Eller rökte. Jag ville inte hamna där och anser mig själv ha god hjälp av min förmåga att säga nej när andra vill att man ska supa som alla andra, röka etc. För MIG ser jag det som en karaktärsgrej. Givet mina gener är det inte orimligt att jag skulle kunna trilla dit på ett beroende annars. Jag har hamnat i “lättare beroende” med godis som många andra men aldrig haft problem att bryta när jag väl bestämt mig. Har jag väl bestämt mig för något så kan jag vara väldigt principfast. Vi kan kalla det för principfast istället om det är ordet karaktär du inte gillar.
Min observation/erfarenhet är att de som är mest känslomässigt robusta verkar ha minst behov av att självmedicinera med mat, alkohol, mm. Men känslomässigt robust innebär inte att man har karaktär, bara att man har mindre svängningar upp och ner att parera och tampas med. Det är ju relativt vanligt att personer som är väldigt framgångsrika också har utmaningar med att hantera sina känslor, för dem blir det en del av motorn till deras framgång. Så man kan ha en väldig karaktär på vissa områden men på något område pyser det känslomässiga påslaget ut.
Fördelen med att vara robust är just att man har lätt för att komma tillbaka till jämviktsläge och att man inte behöver en massa känslomässiga kryckor, tex alkohol, för att hantera vardagen. Nackdelen verkar vara att man inte heller upplever så starka positiva känslor och det kan bli lite jämngrått.
Frågan är väl hur fast du behöver vara i jämförelse med andra. Om du har ett mer robust utgångsläge kanske du behöver lägga dig på en mental styrka på 3 för att motstå en frestelse medan en person som är mer känslosam och har mer känslomässiga påslag att hantera behöver samla ihop sig till en mental styrka på 5 för att motstå samma frestelse.
Jag är inte särskilt bra på att belöna mig själv men har jobbat på sockerberoendet vid flera tillfällen, mer eller mindre framgångsrikt.
Just för att bryta beroendet och komma igång har jag bytt ut godisätandet mot något annat, t.ex. äta bär eller fin mörk choklad (dyrt och mastigt), gå på en promenad (utan plånbok) eller sätta igång med någon aktivitet som håller mig sysselsatt och som i sig kan kännas belönande när jag blir färdig. Funkar också rätt bra att bara ta en isbit istället varje gång sötsuget gör sig påmint.
Första veckan känns det skit när abstinensen gör sig påminn men ganska fort övergår mindre söt mat till att vara godare och vara en belöning precis som godiset var innan.
Men jag har också insett att jag inte klarar av att hålla sockerkonsumtion på en rimlig nivå så jag har valt att i princip utesluta allt sött och kör ketogen kost, dvs. i princip inga kolhydrater, vilket för mig tar bort både sötsuget och matsuget/hungerkänslan generellt. Keto är dock inte för alla, kanske särskilt inte om man har historik med ätstörningar.
På ämnet belöningar;
Regelbunden spelkväll med kompisgänget & något roligt spel till varje träff
Läsa kvällskurser för att lära mig nya saker och samtidigt utvecklas. Håller mig dessutom distraherad från småätande när jag läser.
Komma ut på aktiviteter, både engångsgrejor och saker som kan bli en hobby (inte riktigt kommit gång än)
Resa & upptäcka nya platser. Blev tågluff i somras och kan förhoppningsvis bli fler utflykter i närområdet som mest kostar tid.
Jag tror det ligger mycket i att lära sig älska processen, och inte belöningen efteråt. Kolla upp ”growth mindset”. Det är nog en bättre strategi i slutändan.