Som fortsättning på föregående inlägg så låt oss titta lite djupare på en del saker här och utforska de ack så viktiga nyanserna i detta härligt komplexa ämne! 
Traditionellt brukar marknadstiming definieras som alla strategier som faller utanför ren buy and hold.
Dvs man försöker tajma marknaden genom att köpa och sälja utifrån olika prediktiva indikatorer, alltså att man tror sig veta vad som kommer ske och därmed agerar annorlunda än marknaden (som bäst definieras som rent indexföljande, god bless). Det finns ett gäng underkategorier här; vi har alla sett olika typer av trend- eller cykelanalys utifrån tex teknisk analys, “contrarian approach” dvs att agera motsatt, nyttjande av makroekonomiska indikatorer eller vissa händelser tex bolagsrapporter, med mera. Listan är (föööör) lång, och det finns så gott som aldrig bevis som håller på sikt/i olika marknader/mm för att metoden i fråga funkar. En genomgående röd tråd är även att dessa approacher ofta bygger på rätt krångliga metoder med mycket utrymme för tolkning, och som uppmuntrar till att vara aktiv i en medel till hög grad.
(Fun fact: Mitt första intresse för finans kom när jag som tonåring gammal hittade boken Technical Analysis of the Financial Markets av John Murphy i hemmakontoret hos en amerikansk släkting, som jag sen sträckläste framåt och bakåt. Idag skrattar jag åt dess prefrontallobstunga tro på att jag som individ skulle kunna förstå miljoners människors handlingar och förutspå marknaden utifrån några nya streck på en graf – snacka om självglorifierande 
. Tonåringen lärde sig som tur var.)
Är verkligen ALL aktivitet “marknadstimning”? Låt oss utforska ihop.
Marknadstajming uppmuntrar som sagt ofta till ganska mycket aktivitet, på såväl köp som säljsidan och vid uppgångar och fall. Som vi vet snubblar man ofta när man blir för kategorisk/svartvit, jämför tex balansen mellan diversifiering/avgifter där ingen extrem är rätt. Låt oss utmana oss själva och söka samma nyans här!
Två kontraster, två typer av “marknadstiming” (bear with me) som även puritaner/traditionalister som jag själv och säkert många här brukar förespråka:
- Man ska så klart alltid fortsätta investera genom fall på aktiemarknaden, och om man har möjlighet ska man till och med öka sitt sparande efter stora fall, då man får in mer pengar till en relativt lägre värdering/"köper in sig på rea)
- Rebalansering är att omfördela vikten mellan sina innehav i olika tillgångar snarare än ren buy and hold. Sådan kan vara regelbunden; på Opti gör vi det varje kvartal då vi finner mest stöd i forskningen för det (pga såväl data på hur marknaden kan rusa mot slutet av en topp samt att man inte vill ha för mycket aktivitet). Det finns även stöd för extraordinära rebalanseringar tex efter stora fall.
De flesta skulle nog inte klassa dessa aktiviteter/beteenden som marknadstiming. Men det är inte heller ren buy and hold! Och det är precis den nyans vi söker här 
. Låt oss gå djupare i varför så många av oss ändå tycker den här “marknadstiming-ultralight” åsikten är ok.
Finns det fall när statistiken talar för att göra något? Mycket sällan, men ja.
Mycket stora fall (på aktiemarknaden) har en något speciell plats i statistiken. Vi har alla hört det här om att stora fall alltid återhämtar sig, något som hittills har hållit i de 230+ år vi haft moderna marknader. Detta speglas tex i den data jag länkade innan som tittar på avkastningen de följande åren efter att Schiller PE/CAPE varit på en viss nivå (förenklat så snittvärderingen på alla bolag i ett brett index bolag relativt deras vinst).
Ni kan se en uppställning av datan här, de highlights som finns är inte mina:
Ganska intuitivt så är alltså avkastningen de kommande tio åren i snitt lägre efter en period av höga värderingar, och högre efter en period av låga värderingar. Om vi skulle gå mycket djupare i datan skulle vi se att sambandet blir allt tydligare ju större ett fall varit, och generellt tydligare efter fall snarare än nära toppar. Nu filosoferar jag men kanske beroende på att fallet ändå är något som har skett – man agerar på en händelse. I kontrast till att man per definition inte vet hur lång en topp är, för fallet har ju inte hänt ännu, så man försöker här istället vara prediktiv.
Och det är utifrån denna data, bland annat, som de rätt vedertagna “sanningarna” om rebalansering samt att om möjligt investera mer efter stora fall kommer (iaf mer sanna än falska – det är trots allt statistik vi dealar med, inte säkerheter!).
Portföljerna anpassas utifrån var våra kunder kommer vara i framtiden, och tack vare att vi inte har bråttom så kan vi göra det smart.
Det är även därför som vi, i samband med nästa mycket stora fall, planerar att på marginalen öka upp andelen aktier i alla portföljer. Det är inte på något sätt brått, utan är en proaktiv åtgärd för att portföljerna ska passa våra kunders ekonomi ännu bättre utifrån hur dessa löpande utvecklas och blir allt mer stabil.
Som exempel är snittportföljen för en kund på Opti snart dubbelt så stor(!) jämfört med för bara två år sedan. Det är tack vare en kombination av sunt beteende även i kristider (speciellt i kristider), regelbundet sparande, och så klart avkastning. Imponerande, och i all ärlighet nästan säga bättre än vad jag trodde vi kunde lyckas hjälpa folk till när vi startade bolaget.
Allt eftersom denna trend fortsätter så är det även upp till oss att anpassa portföljerna. Dels förbättra dem i stort som ni hela tiden ser att vi gör, med nya fonder som är både bredare och billigare, oftast institutionella sådana som vi kan upphandla från internationella fondbolag. Men även se till att portföljerna även i framtiden är så optimala de kan vara för kunderna. (Parallellt med detta sker även vissa mindre tweaks i våra riskbedömningar utifrån de frågor man svarar på i appen, för att matcha denna framtid.)
Och om anpassningen ska göras, ja tack vare ovanstående data från Schiller mfl kan vi även passa på att göra det på ett sätt som höjer sannolikheten för lite mer avkastning på samma gång 
Mvh,
Jonas
VD Opti
PS. Som vanligt är detta varken personlig rådgivning eller analys, utan ett försök att på frågan förklara varför vi gör som vi gör. Investeringar kan både öka och minska i värde, och varken vi på Opti eller någon annan kan garantera något där. (Om någon gör det så backa långsamt med händerna framför er:)
PPS. Food for thought/överkurs
Finns det fog för att justera andelen aktier i en portfölj även vid exceptionellt höga värderingar? Schiller-datan mfl skulle generellt säga ja, på samma sätt som vid efter stora fall. Men som vi varit inne på så är toppar mer komplicerade än fall då de inte “hänt” ännu, eller hur man ska beskriva det. Kan det vara vettigt att justera aktier så väl upp som ner utifrån både fall och toppar? Det vore fel att kategoriskt säga nej, men ämnet är minst sagt komplext – och något där vi utforskar den forskning och data som finns med stort intresse! Tydligt är so far att man bör hålla sig till att överväga det vid mycket, alltså mycket extrema utfall sett till fall/värderingstoppar. Vi snackar inte två standardavvikelser här folks, utan klart mer. Det kommer utforskas vidare, och den dag vi tycker det finns fog för något så får ni höra det. Fasiken, vem vet, jag kanske till och mer hinner före @Tomas88 den gången 
PPPS. Bra fråga av er! Vi måste nog göra ett blogginlägg på detta. Tack!
.