Jag märker också av att det är svårt att föra ett bra samtal i forumet då synen på vad som ekonomiskt är ”helt vanligt” är diametralt olika för de som lever i en rikemansbubbla och de som tillhör den övervägande majoritet av Sveriges befolkning utanför bubblan.
Ett exempel var när vi pratade i en tråd om ”helt vanliga familjebilar” så upptäckte jag att betydelsen för en del inte var en bättre begagnad kombi för 75-150 ksek utan det pratades utan att blinka om Teslor och andra premiumbilar för 650+ ksek.
Ett annat exempel är att för vissa verkar det vara helt självklart att det när som helst finns minst ett par hundra tusen kronor tillgängligt att låna för nästan nollränta via värdepappersbelåning och att det ska vara standardräntan när man räknar på kapitalkostnader. Och om man vågar säga nåt om att alla inte har den optionen så blir man bemött med en ganska stor portion arrogans av vissa.
Jag tror att det handlar om empati och attityder, att kunna sätta sig in i andras situationer i kommunikationen med medmänniskor.