Det beror väl vad det är för typ av sparande? Fonder/Akiter? Ligger pengarna i madrassen?
Så länge ni inte ära gifta skulle jag inte lägga mig i min partners privata sparande, har varit i situationen att min tidigare partner haft rika föräldrar, dom betalde hennes lägenhet kontakt, men hon studerade och jag jobbade.
Vi delade ungefär 50/50, vi hade inget gemensamt konto, fungerade ganska bra.
Vore dumt om förhållandet landar i en diskussion om plånboken.
Nu har jag ingen egen familj men jag tönker lite som dig att har man bestämt sig för att skaffa barn med någon så bör man arbeta som ett team och i ett team så delar man på vinsterna/förlusterna.
Ja, det finns väl tre sätt att göra det på avseende inkomster/utgifter.
Fördela alla “gemensamma utgifter” 50/50, det som blir över av sin egen lön får man att använda till annat/spara.
Fördela alla “gemensamma utgifter” proportionerligt utifrån inkomster, exempelvis 25/75 ifall den ena tjänar 3x så mycket. Det som blir över av sin egen lön får man att använda till annat/spara.
Lägg alla inkomster i en gemensam hög, betala alla “gemensamma utgifter”, och fördela sedan det som blir över 50/50.
Lägg allt i en gemensam pott och dra samtliga utgifter från denna oavsett vilken typ av utgift det är. Tack @Esko för att du påpekade att detta steg saknades 
Jag tänker att man vandrar uppåt från metod 1-4 beroende på hur nära sammanflätade man är. Har man nyligen träffats kan ju 1-2 vara rimligt men har man barn tillsammans och/eller är gifta är det väl mest rimligt med nr 3-4 tycker jag. Har man kommit så långt i sin relation så kan det ju vara rimligt att även slå ihop tidigare sparkapital till en gemensam pott tycker jag, men det är ju upp till er hur ni vill göra i er familj 
Väljer man 1 eller 2 så behåller respektive part sitt sparkapital som sitt eget.
Det finns även ett steg efter ditt steg 3, där alla utgifter räknas som gemensamma och även det som blir över är gemensamt.
Går på din linje Esko 100%
Frågan är varför man nödvändigtvis måste nå högre på den där skala över tid. Är det självklart att det är mer rättvist att alltid nå så högt som möjligt på skalan?
Undrar också hur folk som varit med om skilsmässor med uppslitande vårdnadstvister ser på saken. Då kanske man inte är jätteglad över att tvingas ge bort halva kapitalet som man kanske i huvudsak själv sparat ihop till. Speciellt inte om det är till någon som sett till att man inte får träffa sina barn mer i någon större utsträckning.
Livet kan vända snabbt. Lurigt…
Som jag ser på saken, om man går in med inställningen att allt som tjänas in medan man är tillsammans är gemensamt, då kan man inte komma i efterhand och se på det som att det är något “man själv sparat ihop”. Hur jävlig personen än är i efterhand fanns det en tid med samarbete, spelreglerna under den tiden var klara.
Håller med. Det är därför man noga bör fundera igenom redan innan om man verkligen ska ha inställningen att ”allt som tjänas in medan man är tillsammans är gemensamt”.
För om man kör på det spåret så går det ju inte att komma och gnälla i efterhand, exempelvis vid situationer av den typen som jag nämnde.
Sant! Kul att jag inte skrev det egentligen, för det är så som du skriver som jag och min fru gör… 
Det måste man såklart inte men jag tycker för egen del att om man är en familj så har man också en gemensam ekonomi. Andra kan tycka annorlunda.
Min uppfattning är att sparandet inte har med saken att göra hur man ska dela. Sen beror det på hur stora utgifter man har. Om en tjänar 50’ och en tjänar 100’ men man har bara utgifter på tex 20’ i månaden, då tycker jag att man kan dela rakt av. Har man däremot en situation med en som tjänar 20’ och en tjänar 40’ och utgifter på 20’ i månaden, då bör den med högre lön skjuta till mer.
Jag anser det självklart att bägge i ett par ska ha ungefär samma levnadsstandard. En ska inte behöva snåla med allt och den andra leva gott. Enda skälet till att ha olika levnadsstandard är om en har valt en väldigt dyr hobby som bara den personen har glädje av.
Nu har jag inte läst några studier så jag försvarar inte dem. Jag svarar bara utifrån hur det är i min omgivning. Jag känner inga par som är duktiga på att dela på de obetalda arbetsuppgifterna. I något par är det omvänt däremot, dvs att kvinnan gör mer typiskt manliga uppgifter och tvärtom. I samtliga fall har den som gör de manliga uppgifterna mer tid att ligga på soffan.
Jag har hört någonstans att det är för att de manliga inte återkommer lika ofta och det känns rimligt.
Men jag håller med om att även dessa sysslor ska räknas in när man räknar på det obetalda. Det viktiga är väl hur mycket tid var och en har att lägga på sådant man VILL göra istället för sådant som BEHÖVER göras.
Ett stort problem är ju att vi har olika nivåer på den standard vi vill hålla inom olika områden. Den ena tycker att det är onödigt att para ihop strumporna medan den andra vill stryka alla strumpor. Då tar det olika lång tid och man är benägen att inte uppskatta den tid den andra lägger på en syssla eftersom man själv ser den som onödig.
Den som tjänar mer och har ett lägre sparkapital bör få spara ikapp först, sedan kan upplägget justeras därefter.
I vart fall när vi pratar om 1,5 miljoner kr i skillnad som i TS fall, det kan ta ett bra tag att komma ikapp t.o.m. om man tjänar 50% mer.
Varför ska man subventionera någon som är mer förmögen än en själv?
Skulle det röra sig om mindre pengar är det väl struntsamma dock.
Om någon inte håller med om ovan, var går gränsen då?
5 miljoner? 10 miljoner? 1 miljard?
Vad säger ert samboavtal om fördelning av tillgångarna?
Skulle ni vara beredda att gifta er och dela 50% på alla era tillgångar och besparingar vid en skillsmässa?
Och jag har hört motsatsen i flera fall. Visst finns det exempelvis fall där kvinnorna gör det mesta av de traditionellt manliga sysslorna, men det är inte så i majoriteten av fallen. Dessutom tar flera traditionellt manliga sysslor betydligt längre tid, vilket kompenserar för att vissa av dem utförs mindre ofta. Men det blir bara anekdotiskt hur som helst.
Därav behovet att göra en ordentlig undersökning, som inkluderar både traditionellt kvinnligt och manligt arbete i hemmet, i syfte att se hur fördelningen av arbetstimmar ser ut totalt. Annars gissar man bara.
Hur som helst, att som nuvarande undersökningar bara titta på arbetsfördelningen för traditionellt kvinnliga sysslor i hemmet är varken professionellt eller rättvist. Men tanke på vilka som tar fram de där undersökningarna så är det inte direkt förvånande, eftersom de bara syftar till att driva en viss politisk agenda. Tyvärr.
Fast det är en jäkla skillnad på att måla staketet och tvätta bilen som man kan göra när andan faller på och de hushållssysslor som måste göras varje dag, flera gånger om dagen, tex diska och fixa mat. I de uträkningar jag har sett tar man med precis allt obetalt arbete, inkl sånt som att hålla koll på äldre släktningar, ordna presenter och fixa bredband.
Beror ju på hur avancerad matlagning man har till vardags. Att värma rester i mikron eller ugnen och stoppa saker i en diskmaskin är ju tex inte så jobbigt. Att bygga en altan kan däremot vara däremot ett fulltids projekt i flera veckor.
Och det spelar ju ändå ingen roll, om männen ändå förutsätts göra 50% av traditionellt kvinnliga sysslor. Lägger man dessutom till att de förväntas göra nära 100% av traditionellt manliga sysslor så blir det definitivt inte rättvist, hur man än vrider och vänder på det.
Men vi kan diskutera och spekulera fram och tillbaka hur mycket som helst. En seriös undersökning som tar med både traditionellt kvinnliga och manliga sysslor är vad som behövs.
Jag tjänar fyra gånger så mycket som min fru.
Jag lagar mest mat eftersom jag är mer intresserad, vi tvättar, städar och administrerar vardagslogistik typ lika mycket.
Alla pengar är gemensamma.
Det du beskriver verkar däremot vara en rätt schysst deal. 
Förstår tyvärr inte resonemanget. Slå ihop ekonomin och dela på allt, ha förutbestämd summa själv att röra sig med.
Hur löser ni det för ert intresse ex vill köpa en mc och partnen hatar mc. Tycker att ett ute spa är viktigare. Jobbar massa övertid för att ha råd. Problemet blir ju att övetiden det blir gemensam inkomst och båda ska bestämma vad pengarna ska gå till. Eller räknas det inte som gemensamt då?
Läser också att obetaldt jobb med hemnet. Skulle aldrig ge min fru mer pengar för att hon gör mer hemma än mig. Jag hjälper henne hemma istället.
I min lilla värld köper man varken en mc eller ett utespa utan att ha diskuterat det med sin respektive. Oavsett gemensam eller helt skilda ekonomier. 
Hur hinner du med det, med all övertid för MC inköpet? 
Skämt åsido, om nu både en MC och ett utespa står för saker som man känner att man absolut måste ha, då får man väl lösa det på nåt sätt så att man har råd med båda. Eller så avstår man båda.