Jag ser det som den första i en rad av åtgärder för att äga sina egna tillgångar. Inte den enda.
Nu råkar ts vara kvinna och som jag förstår det verkar mannen inte snorrik utan snarare ansvarslös? Då kvarstår tipset att inte vara 100% transperent. Vid skiljsmässa, framtida missbruk o.s.v. ha en liten kassa vid sidan av för att skydda ditt oberoende. Särskilt som kvinna.
Principiellt ska folk ge fan i vad som är ditt. Särskilt folk som inte kan göra skillnad på ditt och mitt. 
Du kan vara lycklig att du inte är gift i t.ex. USA eller Australien. I de länderna formligen sugs märgen ur mannen vid skilsmässa - om man får tro vissa youtubers! 
Men jag tror deras sakinlagor inte ligger så långt från verkligheten. I Sverige kommer du någorlunda rimligt undan.
Det här låter som en mycket positiv egenskap förutsatt att pengarna hamnar långsiktigt i indexfonder istället.
Exakt, hon ser det säkert som uppenbart bs och blir uttråkad. “Hur kan du förutspå framtiden, nu igen?” 
Så sa min väninnas man i många år och hon fann sig i att inte ha insyn i hans ekonomi!
Nu när de är pensionärer visar det sig att han har så låg pension/lön trots att han jobbar extra att han knappt har råd att betala halva hyran.
De har visserligen träffats i mogen ålder och har inga gemensamma barn men ändå. Hon hade sparat det lilla hon kunde i hopp om att de skulle kunna resa lite som pensionärer men det får hon göra själv om hon inte ska betala för allt.
Har man pengar och offentliggör det att många anses rimligt att den med pengar ska vara sugar dady till alla. Det kommer missunssamhet, gliringar, skvaller, negativa rykten osv. Har därmed kommit fram till att det finns inget som helst positivt att avslöja sin förmögenhet. Det enda som kan komma är negativt så därför ska man vara tyst om det. Jag har ingen fru och jag är egentligen inte rädd för något specifikt just med min partner just nu (kan förändras i framtiden?) men jag ser ingen anledning att göra undantag och ser även där bara potentiellt negativa konsekvenser så det är lika bra att knipa igen. Det finns saker som man vill hålla för sig själv. Det behöver inte bara handla om pengar. Olika människor har olika saker man vill hålla för sig själv och det tycker jag ska respekteras.
Man kan också ljuga och säga att man har betydligt mindre än man har. Att alltid framstå som att man har det lite knapert brukar generellt vara gynnsamt i det sociala spelet. Då är det lite synd om en, man är lite offer, får kanske lite extra stöd osv. Mycket bättre än att vara det snikna, egoistiska kapitalistsvinet som inte strör pengar omkring sig till alla sämre bemedlade i sin närhet
Att prata om pengar är i många förhållanden som att prata om sex; Något som sker i betydligt mindre utsträckning är man tror. Och detta alla eminenta forum och kvällstidningarnas frågespalter till trots 
Om det inte kommer naturligt och känns bekvämt att prata om så är mitt förslag att inte ta upp frågan på ett sätt som gör att din partner känner sig påhoppad. Många svåra diskussioner är beroende av ömsesidigt förtroende - varför vill du prata om detta, har jag gjort något fel, jag har testat och det blev inte alls bra - är några av de potentiella fallgropar som lurar under ytan.
Men att låtsas som det regnar och hoppas på det bästa är sällan framgångsrikt i längden, så lycka till!
Jag med, nästan lite komiskt svenskt faktisk (men to each their own). För mig som har en fru som jag litar på till döden är att berätta vad jag tjänar som att berätta vad jag åt till lunch. Hon vet bra mycket mer privata saker än vad skatteverket vet liksom.
Jag tänker att jag hellre praktiserar tillit och sårbarhet än att sitta och “hedga” mig mot min egen fru, konceptet känns… konstigt. Om min fru skulle få för sig att sätta sprätt på alla våra pengar så kan jag ju skilja mig, men jag har som tur är (tror jag) valt en person som lyssnar på rim och reson.
(Nu kommer äktenskapsförordsnissarna påpeka att vid en skilsmässa får min andra halva min andra halva av förmögenheten. Ingen minns en fegis säger jag. 
)
Jag kom att tänka på scenen från Breaking Bad. Walter får psykbryt för att hans fru gett bort alla besparingar. Precis när han behövde köpa en ny identitet.
Låt det bli ett varningens finger
Om du frågar uc om en annan person får den person ett brev eller en kopia via Kivra.
Det säger sig självt att vi pratar om vita pengar, knarkpengarna håller man gömda från frugan! 
Att hedga mot sin egen partner måste ju vara bland det viktigaste man kan göra. Det är få i ens liv som kan ställa till med så mycket skada. Partners och ex-partners är väl tillsammans med ens vårdnadshavare de som de facto ställer till med mest helvete i folks liv. Hur många människor har man inte mött som har otroliga problem med sin partner eller sitt ex? Hur många gånger har man inte hört om att ens partner blivit “helt förändrad” och förvandlats till den värsta personen i ens liv?
"Men neeej… Det skulle aldrig hända just mig! Det händer bara andra! "… Pyttsan! Alla borde utgå ifrån att det finns en överhängande sannolikhet att förhållandet spricker och alla borde också utgå ifrån att det finns en viss sannolikhet att ens partner i framtiden kan bli ens värsta fiende. Sedan får man göra egna bedömningar kring vad man behöver säkerställa, hur man behöver hedga och vilka risker man är beredd att ta.
Bästa hedgen mot det är nog att vara singel.
Jag får väldigt ofta bilden av att du umgås i väldigt konstiga kretsar. Jag kan bara beklaga. Tråkigt att du upplever omgivningen sådan.
Som sagt, du kan nog fundera lite på det där… säger jag i all välmening.
Jag lovar att tänka på det när jag kokat meth till hela delstaten och mexikanska karteller jagar mig. Okej?
Min personliga, ytterst ofullständiga erfarenhet är att folk som misstänkliggör sin partner och har “en fot utanför relationen” oftast är dom som får se sin relation spricka. Lite självuppfyllande profetia.
Detta behöver såklart inte gälla alla och verkar inte gälla dig av det du skrivit tidigare.
Men jag tycker nog att det låter tråkigare att leva hela livet med någon man aldrig litar på helt än vad det gör att bli av med X kronor.
Nej det kan säkert hända mig, det tror jag. Jag har bara vissa personer i min närhet som jag litar på till 100%. Sårbarhet är tyvärr omöjligt utan att vara just sårbar, men jag upplever att mina relationer blir rikare av det.
Bara för att man är realist betyder det inte att man mksstänkliggör. Jag är hellre jordnära realist än en drömmare upp i det blå som blir helt krossad när saker och ting inte riktigt blir som i de romantiska drömmarna. Jag skulle nog snarare säga att det är de romantiska drömmarna det går dåligt för eftersom de ofta gå så mycket all in i relationen att de helt lämnar sig själv, sitt tidigare liv och riskerar att kväva både sig själv och sin partner. Jag utgår ifrån att man aldrig kan lita på någon helt. Inte ens sig själv egentligen så även det kan man ju faktiskt fundera på om man ska hedga. Fondrobot som lysa är bli ett lysande exempel på sådant. Är det tråkigt att leva för man hedgar mot sig själv? Nej! Tvärtom, mindre risk för misstag pga klåfingrighet och bättre avkastning! Samma sak att hedga mot andra. Vad som helst kan hända och då får man ställa sig frågan hur man vill komma ut ur den katastrofen? Som ett totalt vrak i rännstenen eller som stark person som kan hantera katastrofen.
Hur ska detta med ”hedge” mot partner ens gå till har du tänkt?
Har man äktenskapsförord - okej, men då behöver man ju inte gömma det. Allt är ju då öppet på papper.
Är man sambo - så gäller ju den betydligt mildare sambolagen och då sker ju delningen efter de premisser vid eventuell separation.
Är man gift utan äktenskapsförord spelar det ju inte heller någon roll hur ”öppen” man varit, allt kommer ju ändå fram vid separationen och delas.
Exempel på hedge mot partner